File written by Adobe Photoshop¨ 4.0

 

LITTER€RA M…TEN MELLAN …ST OCH V€ST

 

Svensk-indiska šversŠttningsprojektet 1998–2009

Ur slutrapport till Sida, december 2009

 

 

 

 

LOST IN TRANSLATION? …versŠttarworkshop i Calangute, februari 2009.

 

 

 

 

Tomas Lšfstršm och Birgitta Wallin

 

Indiska Biblioteket 

Svensk-indiska šversŠttningsprojektet

 

 


 


 

 

Ó

The Indo-Swedish Project is a surprisingly pleasant kind of effort. In the history of translations in India, we have tried to project a few major languages. Mainly English, but also French, Italian, German and so on. But I am not aware of anything as well organised and as long running as the Indo-Swedish Translation Project, which work both ways: Indian languages into Swedish and Swedish into Indian languages. This is highly remarkable for several reasons. It is a nine-year-old project involving a number of people and they have published nine books. They tour around India, meet and interact with people and on the basis of this wider knowledge and first hand experience, they are translating Indian works into Swedish, usually with the help of a native reader. Often, translations are done out of love. Swedes have extended that idea by involving Indian collaborators. It is remarkable and laudable, very unique indeed.Ó

 

Harish Trivedi, postmodernistisk teoretiker, professor i engelsk litteratur vid University of Delhi, i en intervju i The Hindu 6 mars 2005.

 

 


 


INNEHLLSF…RTECKNING

 

 

Fšrord  

 

Inledning  

Bakgrund och syfte   

Metod: samarbete i bokens kulturmiljš  

 

Agraharas fšrslag. Stockholm, september 1997 (artikel i Fšrfattaren)  

ÓEn kursgŒrd i HimalayasÓ. Visionen tar form (projektbeskrivning 1998)  

 

Projektets fšrsta period 1998–1999  

 

Fšrsta perioden med Sida-stšd 2000–2001  

Indiska Biblioteket invigs. BokmŠssan i Gšteborg 2001  

…vriga arrangemang och program under 2001  

Tidskriften Karavan, marknadsfšring, massmedia  

 

…versŠttandet som samarbete. Samskara och Ormens vŠg (Vanamala Vishwanatha)  

 

Gnissel i maskineriet. avtalslšs period 2001–2003  

 

Andra Perioden med Sida-stšd 2004–2009  

 

2004

InlŠsningar och nya šversŠttningar 

 

2005

Konferens om litteratur och šversŠttande i Bangalore  

Lingua Links (The Hindu 2005-02-02)  

Konferensen: sammanfattning  

…vrig verksamhet under 2005  

 

2006

Kastsystemet belyst i Indiska Bibliotekets nya bšcker  

Nya šversŠttningsprojekt i Indien och Sverige  

BokmŠssan i Gšteborg  

Kontakter i Frankfurt  

 

2007

ÓPoeter pŒ resaÓ. Bokrelease i Trivandrum  

Fler šversŠttningar till indiska sprŒk  

Tre nya šversŠttningssamarbeten i Indien  

…vrigt under 2007  

 

2008

Nya fšrfattarskap introducerade i Sverige  

…versŠttningar av indisk litteratur  

Rapport: Mahasweta Devi (Jan Stolpe)  

Rapport: Vaikom Muhammad Basheer (Katarina Trodden)  

Indiska Bibliotekets nya bšcker  

BokmŠssan i Gšteborg 2008  

Discovering India in a corner of Sweden (Anita Nair)  

…vrigt under 2008  

 

2009

Svensk-indisk šversŠttarworkshop i Calangute  

Snutar eller risplantor? Om poesišversŠttarworkshopen (Arne Johnsson)  

Diktantologin och bokmŠssan  

…vrig verksamhet 2009  

 

Sammanfattning och utvŠrdering  

MŒl – ett pŒgŒende nŠrmande  

Fšljdeffekterna  

Ett jŠmlikt och demokratiskt projekt

Kapacitet, kontinuitet och rollfšrdelning  

Tiden och kontexten  

Finansiering  

Negativa faktorer, problem  

Resultat  

 

Dokumentarkivet  

Svensk-indiska šversŠttningsprojektets bšcker 1997–2009  

Indiska Biblioteket: …versŠttningar frŒn indiska sprŒk till svenska  

…versŠttningar frŒn svenska till indiska sprŒk  

Projektrapporter frŒn šversŠttare (fšrteckning)  

Pressklipp om projektet, inklusive bokrecensioner, 1996–2009 (fšrteckning)  

Personregister (indiska och svenska medarbetare)  

 

 


 


Fšrord

 

Det hŠr Šr den sista rapporten till Sida om Svensk-indiska šversŠttningsprojektets verksamhet. I enlighet med projektets avtal med Sida frŒn 2003, senare fšrlŠngt i tre omgŒngar, har den senaste aktivitetsperioden omfattat tiden januari 2004 – oktober 2009. Det Šr alltsŒ egentligen den tidsrymden som ska behandlas i fšreliggande slutrapport.

Projektet startade emellertid redan 1998, som en fortsŠttning pŒ tidigare fšrfattarutbyte mellan Indien och Sverige, och hade Sida-stšd perioden 2000–2001. (Fšrnyelsen av stšdet uppskšts dŠrefter av olika skŠl till 2003/2004.) Projektet utgšr šverhuvudtaget en fortlšpande, kontinuerlig verksamhet, varfšr vi ansett det viktigt att sŠtta in den senaste periodens aktiviteter i sitt sammanhang och skildra projektets drygt decennielŒnga tillvaro som en helhet, med utfšrliga tillbakablickar pŒ tiden fšre 2003.

Vi har valt att ge denna sammanfattande slutrapport en delvis annorlunda utformning Šn de tidigare mer formella verksamhetsrapporter som lŠmnats till Sida.

Den kronologiska skildringen, beskrivningen av olika inslag i verksamheten och redogšrelsen fšr ekonomin kompletteras sŒlunda med belysande citat och lŠngre fristŒende textavsnitt om šversŠttningsverksamheten, enskilda delprojekt och projektet i stort, oftast uttalanden av medarbetare involverade i verksamheten men ocksŒ kommentarer av utomstŒende betraktare. Kompletterande information lŠmnas i form av fotnoter som kan referera vidare till litteratur, pressklipp eller andra kŠllor. En del information finns med som bilagor i Dokumentarkivet, till exempel personregister, listor šver šversatta/utgivna bšcker och fšrteckningar šver rapporter frŒn šversŠttare.

Vi vill tacka Sida fšr de ekonomiska bidrag som mšjliggjort projektets verksamhet. Vi vill ocksŒ sŠrskilt tacka nŒgra av tjŠnstemŠnnen pŒ Sida, Svenska Institutet och Svenska ambassaden i New Delhi. Kontaktpersonerna pŒ Sida har avlšst varandra under Œrens lopp men den mest engagerade, lŠngst verksamma och fšr projektets existens helt avgšrande handlŠggaren var den fšrsta: Lillemor Lind. Hon blev med tiden nŠstan en del av projektet. Det blev ocksŒ Helen Sigeland pŒ Svenska Institutet som stŠllde upp med kompletterande bidrag. Under projektets fšrsta tid var Ingrid Navlakha pŒ ambassaden i Delhi en ovŠrderlig bulvan. Varmt tack till er, och till alla andra som fšljt oss!

 

Stockholm i december 2009

 

Tomas Lšfstršm och Birgitta Wallin

 



 

Inledning

 

Svensk-indiska šversŠttningsprojektet – eller Indiska Biblioteket, eller Projekt Sambandh – Šr en vidareutveckling av det fšrfattarutbyte som inleddes 1996 dŒ en svensk fšrfattardelegation for till Indien och fortsatte 1997 med besšk av en indisk fšrfattargrupp i Sverige.[1]

Projektet har initierats och sedan 1998 drivits av en fristŒende arbetsgrupp med anknytning till fšrst Sveriges Fšrfattarfšrbund och dŠrefter tidskriften Karavan.

Det upprŠtthŒller kontakter med indiska fšrfattarorganisationer och bokfšrlag och syftar till att ška kŠnnedom om, fšrstŒelse fšr och interaktion mellan svensk och indisk kultur genom šmsesidig šversŠttning och spridning av litteratur.

En grundtanke Šr att šversŠttningsarbetet ska Šga rum i den aktuella bokens ursprungsmiljš i nŠra samarbete mellan indiska och svenska šversŠttare.

Projektet har medverkat till att ett tiotal bšcker i olika litterŠra genrer šversatts frŒn indiska sprŒk till svenska och till att lika mŒnga šversatts frŒn svenska till indiska sprŒk.

Projektledare och redaktšrer fšr bokserien Indiska Biblioteket har varit Tomas Lšfstršm och Birgitta Wallin (och under projektets inledande fas Zac OÕYeah/Sakari NuottimŠki).

 

Bakgrund och syfte

I skšnlitteraturen kan en ršst tala direkt till en annan mŠnniska som ingen annanstans. Fšrutom det samtal och den upplevelse litteraturen mšjliggšr utgšr den ocksŒ en rik kŠlla till kunskap om den kultur i vilken den skapats. Genom att lŠsa romaner frŒn ett visst kulturomrŒde lŠr man kŠnna omrŒdets fšrhŒllanden: landskap, historia, social struktur, ekonomiska relationer, mentalitet etc. DŠrigenom fšrdjupas kunskapen, fšrstŒelsen škas och engagemanget stŠrks.

Att šversŠtta litteratur mellan skilda kultur- och sprŒkomrŒden Šr dŠrfšr en angelŠgen uppgift som pŒ lŠngre sikt medverkar till att skapa fšrbŠttrade relationer mellan nationerna. …versŠttningar, inte minst mellan sprŒk i Europa respektive den sŒ kallade tredje vŠrlden, utgšr steg pŒ vŠgen mot mŒl som global rŠttvisa och demokrati, mŠnskliga rŠttigheter och vŠrldsfred.

Indien har en utomordentligt rik samtidslitteratur pŒ olika inhemska sprŒk fylld av berŠttelser med stort informations- och underhŒllningsvŠrde. Indien utgšr samtidigt en potentiell marknad fšr svensk litteratur i šversŠttning.

 

PŒ senare Œr har en ny ÓvŠrldslitteraturÓ vuxit fram skriven av fšrfattare frŒn de forna kolonierna men pŒ de koloniala sprŒken, frŠmst engelska och franska. Litteratur pŒ inhemska sprŒk har betydligt sŠmre mšjligheter att nŒ omvŠrlden. LikasŒ har den vŠsterlŠndska litteraturen svŒrt att nŒ nŒgon stšrre publik i lŠnder dŠr engelska, franska etc talas av en fšrhŒllandevis liten utbildad elit.

Vad gŠller Indien/Sverige kan fšljande konstateras:

Bortsett frŒn vissa Šldre šversŠttningar av klassiska verk pŒ sanskrit och šversŠttningar via engelska av Rabindranath Tagores bšcker i samband med att han fick nobelpriset i litteratur 1913 har sŒ gott som inga bšcker šversatts frŒn indiska sprŒk till svenska. LikasŒ har ytterst fŒ bšcker šversatts frŒn svenska till nŒgot indiskt sprŒk.

En handfull romaner av engelskskrivande indiska fšrfattare šversattes till svenska i en serie initierad av Artur Lundkvist pŒ 50-talet. Vi har ocksŒ fŒtt en del nya šversŠttningar frŒn engelska i samband med den sentida indisk-engelska litterŠra trenden (Salman Rushdie m fl) frŒn slutet av 80-talet och framŒt.

Men i skymundan av denna engelsksprŒkiga, mŒhŠnda vŠsterlŠndskt tillrŠttalagda indiska litteratur skriven av fšrfattare med vŠsterlŠndsk utbildning och inte sŠllan ocksŒ bostadsort, finns alltsŒ en uppsjš av inhemska indiska fšrfattare som skriver om Indien ur ett inifrŒnperspektiv pŒ sina egna sprŒk och som dŠrfšr inte Šr tillgŠngliga fšr en internationell publik.

 

Avsikten med Svensk-indiska šversŠttningsprojektet och den bokserie – Indiska Biblioteket – som projektet ger ut i samarbete med olika svenska fšrlag Šr att fšrmedla šversŠttningar av modern indisk litteratur, sŒvŠl samtida klassiker som yngre fšrfattare, till svenska lŠsare. Avsikten Šr ocksŒ att genom fšrmedling av šversŠttningar Œt andra hŒllet gšra svensk litteratur tillgŠnglig fšr en indisk publik.

Rent konkret och kvantitativt fšresatte sig projektet att ge ut tio indiska bšcker pŒ svenska och bidra till att ungefŠr samma antal svenska bšcker utkom i Indien

Projektets mŒl Šr sammanfattningsvis att genom šversŠttning av litteratur ška den šmsesidiga fšrstŒelsen mellan Sverige och Indien. Projektet vill med litteraturens hjŠlp bygga en bro šver den existerande kulturklyftan och dŠrigenom skapa fšrutsŠttningar fšr bŠttre mellanfolkliga relationer.

Men genom projektets konkreta šversŠttarverksamhet Œstadkommer man ocksŒ direkt och indirekt en rad intressanta fšljdeffekter. Vad som Œstadkommits i den vŠgen presenteras nŠrmare i rapportens avslutande sammanfattning.

 

Metod: samarbete i bokens kulturmiljš

Det finns fŒ personer som behŠrskar sŒvŠl svenska som nŒgot av de indiska sprŒken. LitterŠra šversŠttningar handlar inte bara om att ordagrant šverfšra en text utan om ett vidare medskapande: Óatt tolka en kulturÓ.

Detta fšrhŒllande utgšr i sjŠlva verket en fšrutsŠttning fšr projektets upplŠggning och den speciella šversŠttningsmetodik vi anvŠnder oss av.

En central idŽ i projektet Šr nŠmligen organiserandet av šversŠttningsprocessen i form av ett nŠra och direkt samarbete (med utgŒngspunkt i originaltexten) mellan šversŠttare frŒn de bŒda lŠnderna/sprŒken, ett samarbete som om mšjligt ska Šga rum i den aktuella bokens ursprungsmiljš.

Metoden har flera fšrdelar:

¥ Med hjŠlp av ett gemensamt sprŒk (engelska) kan man Œstadkomma en fullgod šversŠttning trots att de bŒda šversŠttarna inte behŠrskar varandras sprŒk.

¥ Man har mšjlighet att under arbetets gŒng lšsa sprŒkliga eller faktamŠssiga knutar efterhand som de dyker upp.

¥ Genom vistelsen i bokens tillkomstmiljš fŒr den ÓfrŠmmandeÓ šversŠttaren vŠrdefulla intryck och insikt i detaljer som annars kunde fšrblivit obegripliga i texten.

¥ Arbetsvistelsen skapar lokala kontakter och leder till fšrdjupade professionella och personliga relationer.

Metoden har pršvats framgŒngsrikt – bl a av šversŠttare inom Sahitya Akademi, den indiska fšrfattarorganisationen – under lŒng tid i det sprŒkligt pluralistiska Indien. Professionella svenska šversŠttare har funnit den mycket intressant. De litterŠra šversŠttningar som gjorts inom projektets ram bekrŠftar metodens kvalitativa tillfšrlitlighet.

 

 


Agraharas fšrslag. Stockholm, september 1997

 

I Fšrfattarfšrbundets monter pŒ BokmŠssan i Gšteborg stŒr Balachandran Chullikad, revisor pŒ finansdepartementet i den indiska delstaten Kerala, och deklamerar pŒ sjungande malayalam med vibrerande basršst infšr trollbundna Œhšrare en dikt om poesins obŠndiga kraft:

 

En dag ska mŠnniskorna i poeten ryta...

DΠska han sluta sjunga om

kŠrlek

och sjunga om fšrŠndring,

i stŠllet fšr ord som grŒter

skriva ord som brinner.

 

PoesiupplŠsningarna blev hšjdpunkter under de indiska fšrfattarnas besšk i Sverige i oktober. De framtrŠdde bland annat i Tidningen 90tals ÓRum fšr poesiÓ pŒ BokmŠssan, pŒ Poeternas estrad i Stockholm och pŒ ABF dŠr alla tio lŠste dikter tillsammans med svenska kollegor i tre timmar infšr en sŒ gott som fullsatt Z-sal. 

Indiernas mŒnadslŒnga vistelse i Sverige, och det svenska fšrfattarbesšket i Indien i fjor, Šr resultatet av ett unikt samarbete mellan SFF och den indiska fšrfattarorganisationen Sahitya Akademi; frŒn svenskt hŒll har ocksŒ Sida och Svenska Institutet medverkat. Det Šr tydligt att indierna betraktat det hŠr utbytet som betydelsefullt: i den indiska delegationen ingick bland annat Sahitya Akademis vice ordfšrande Ramakantha Rath och sekreteraren Satchidanandan, bŒda fšr švrigt vŠlkŠnda poeter.

De indiska fšrfattarna fick lŠra kŠnna olika aspekter av Sverige och mšta svenskar ur skilda samhŠllsskikt alltifrŒn Riksdagen, dŠr talmannen Birgitta Dahl tog emot, och Svenska Akademin, vars stŠndige sekreterare Sture AllŽn visade runt i Bšrshuset, till Stršmstads kommunledning, vŠrmlŠndska mjšlkbšnder och somaliska skolbarn i Rinkeby.

Bara ett par av indierna hade tidigare besškt Europa. Men mŒnga av dem kŠnde igen sig frŒn bšcker och filmer.

– Att komma till Stockholm Šr som att stiga in i en vŠlbekant fiktion, sa Teji Grover, kvinnlig hindipoet frŒn Chandigarh.

NŠr vi tog med oss de indiska gŠsterna till Dramaten fšr att se Strindbergs ÓFadrenÓ visade det sig att flera av dem lŠst Strindberg och kŠnde till pjŠsen sedan gammalt; teaterregissšren Prasanna hade till och med satt upp den i New Delhi.

PŒ stockholmsprogrammet stod bland annat besšk pŒ LO, SAF, Svenska Dagbladet, DN och Filminstitutet. Givetvis var det ocksŒ fšrfattarfacklig information och mottagning pŒ Fšrfattarnas Hus. I VŠrmland gŠstade man HagegŒrden och Bengt Berg, och landstinget bjšd pŒ middag i Karlstad. PŒ VŠstkusten besšktes Stršmstad, TjŠrnš och Gšran Tunstršm pŒ Koster. DŠrefter Gšteborg och BokmŠssan med bland annat tvŒ vŠlbesškta seminarier om Indien. Slutligen, pŒ ŒtervŠgen till Stockholm: Nordiska folkhšgskolan i KungŠlv och Bibliotekshšgskolan i BorŒs.

Viktigast var kanske ŠndŒ det som skedde utanfšr programmet, det informella umgŠnget och samtalen mellan indier och svenskar, fšrfattare och andra. SjŠlv minns jag sŠrskilt kvŠllarna pŒ restaurang Rydberg i Fšrfattarnas Hus.

Ofta slogs vi av hur mycket vi har gemensamt. Samtidigt finns fšrstŒs olikheter i bakgrund och erfarenheter. De indiska fšrfattarna arbetar i en situation prŠglad av sociala motsŠttningar och sprŒklig mŒngfald, dŠr šversŠttningarna, och engelskan, har stor betydelse.

NŠr det meddelas att det nya angloindiska stjŠrnskottet Arundhati Roy fŒtt Bookerpriset i London skŒlar Bombay-poeten Prabodh Parikh fšr henne vid SFF-mottagningen i Fšrfattarnas Hus i Stockholm.

– Men, sŠger han, det finns tjugofem fšrfattare bara pŒ de fem indiska sprŒk jag kan lŠsa som Šr lika bra som de engelsksprŒkiga. Engelskan behšvs. Salman och Arundhati och de andra Šr stora fšrfattare. Men det finns fler berŠttelser, det finns alltid fler berŠttelser.

Och Œtskilliga av dem Šr inte ens skrivna. NŠr Balachandran eller Kanji Patel sjunger sina dikter pŒ malayalam och gujarati anknyter de till en levande muntlig tradition.

– Den muntliga kvaliteten, formen, rytmen, Šr ett vŠsentligt element i poesin, sŠger Satchidanandan.

Ett annat Šr myterna. Ramakantha Rath frŒn Orissa Šr myternas gestaltare och den mystiska kŠrlekens besjungare. Vid bordet pŒ restaurang Rydberg talar vi om inspirationen:

– Orden kommer till mig ur intet, sŠger han allvarligt, som vore de dikterade av en okŠnd gud.

Pratibhas framtoning Šr mindre hšgstŠmd. Hennes poesi handlar om den pŒtagliga och nŠra vŠrlden med dammtussar, smutsiga barnafingrar och dikter som gŒr och gšmmer sig i vrŒrna. Vad kommer hon att ta med sig hem till Bangalore?

– Jag kommer att minnas samtalen med stŠderskorna pŒ hotellet och kustvakterna i Stršmstad, sŠger hon.

Teji talar dršmskt om snšn och tystnaden och trŠden, om fascinerande mšten med mŠnniskor, om frustrerande litterŠra intryck och Óblizzards of imagesÓ.

Hur ska vi gΠvidare?

Prasanna fšreslŒr en festival med teater, poesi och seminarier kring nationalsymbolerna Strindberg och Tagore.

Agrahara Krishna Murthy, ansvarig fšr Sahitya Akademis verksamhet i Sydindien, berŠttar om mŠrkliga kollektiva šversŠttningsprojekt.

– Nyligen hade vi ett seminarium dŠr tjugo fšrfattare šversatte 700 sidor frŒn urdu till kannada pŒ tio dagar!

Han fšreslŒr ett liknande experiment med fšrfattare frŒn Sverige och nŒgot indiskt sprŒk. Nog vore det ett spŠnnande sŠtt att fortsŠtta det samarbete, den dialog, den vŠnskap som inletts.

Det hittills sŒ framgŒngsrika svensk-indiska projektet Šr hur som helst inte slut. BerŠttelsen har bara bšrjat.

 

(Artikel av Tomas Lšfstršm, Fšrfattaren, december 1997.)[2]

 

 


ÓEn kursgŒrd i HimalayasÓ. VIsionen tar form.

Projektbeskrivning 1998

 

HŠr, i slutet av artikeltexten ovan, i Agrahara Krishnamurthys berŠttelse och i det samtal mellan indier och svenskar som sedan utspann sig de dŠr sista dagarna av indiernas stockholmsvistelse i oktober 1997, finns embryot till det som skulle bli Svensk-indiska šversŠttningsprojektet, eller Indiska Biblioteket eller Projekt Sambandh.[3]

Projektets nŠrmare riktlinjer skisserades efterhand vid mšten mellan svenska fšrfattare och šversŠttare under vintern 1997–1998 och presenterades sŒ hŠr i mars 1998 i ett av de tidigaste skriftliga belŠggen fšr de fšrvŒnansvŠrt konkreta visioner som dŒ Šnnu gick under beteckningen ÓEn kursgŒrd i HimalayasÓ.

 

PM angŒende det svensk-indiska fšrfattarutbytet: Fas III; eller:

ÓEn kursgŒrd i HimalayasÓ

 

SYFTE. Projektet Šr en fortsŠttning av det tidigare Sida-stšdda fšrfattarutbytet mellan Sverige och Indien. MŒlsŠttningen Šr att fŒ till stŒnd en direktfšrbindelse mellan indisk och svensk litteratur, dels genom att tillgŠngliggšra, stimulera till intresse fšr, och bidra till škad utgivning av indisk litteratur i Sverige och av svensk litteratur i Indien, och dels genom att sammanfšra svenska och indiska šversŠttare pŒ Óen kursgŒrd i HimalayaÓ vilket fšrhoppningsvis ska upplevas som stimulerande fšr šversŠttarna och samtidigt ge utfall i form av talrika nyšversŠttningar mellan svenskan och de indiska sprŒken.

I projektet, som ska kunna rulla under flera Œr, ska ingŒ urval och šversŠttning av ett ÓbokpaketÓ som hypotetiskt kan tŠnkas innehŒlla ca 10 bšcker, huvudsakligen romaner men dŠr hŠlften kan tŠnkas utgšras av nŒgon novellantologi, nŒgon diktantologi, nŒgon pjŠs och nŒgon essŠsamling/facklitterŠr bok och/eller barn/ungdomsbok. I mŒn av intresse och ekonomiska mšjligheter kan ÓbokpaketetÓ gŠrna fŒ vara stšrre. En idŽ om utgivningstakt vore ca 2-4 bšcker per Œr under 2-4 Œrs tid.

Huvudkriteriet fšr samtliga titlar borde vara att boken i sig sŠger nŒgonting om samtiden i sitt ursprungsland, om att leva nu, och boken ska gŠrna vara relevant fšr landets invŒnare — en bok som folk minns, som de refererar tillbaka till, en generationsroman, ett verk som ger lŠsaren inblick i det andra landets verklighet; som speglar Œngest, lŠngtan, kollektiva trauman, problem i samhŠllet, fšrhoppningar, moderna samhŠllstrender, kulturliv, sexliv eller i princip vad som helst som kan fšrdjupa vŒr fšrstŒelse och vŒr sympati fšr varandras lŠnder. I švrigt bšr man inte ha ett alltfšr toppstyrt, politiserande eller nepotistiskt urval.

 

ORGANISATION. I och med att projektet drogs igŒng i Sverige vŒren 1998 inrŠttades en arbetsgrupp bestŒende av en handfull intresserade och engagerade personer av vilka flera deltagit i det svensk-indiska fšrfattarutbytets tidigare faser (svensk delegation i Indien 1996, indisk delegation i Sverige 1997). Avsikten Šr att arbetsgruppen ska samarbeta med Sveriges Fšrfattarfšrbund, ty med denna officiella stŠmpel fšrenklas gruppens internationella kontakter. Samtidigt ska gruppen verka autonomt – inte minst viktigt med tanke pŒ att vi vill se en motsvarande autonom grupp i Indien (en sŒdan Šr under bildande) och slippa risken fšr att politrucker inom akademibildningarna shanghajar vŒrt samarbetsprojekt. Arbetsgruppen svarar fšr allt lšpande arbete och alstrar protokoll och rapporter vilket gšr det lŠtt fšr alla inblandade att fšlja projektets utveckling.

Arbetsgruppen har knutit till sig en rŒdgivande referensgrupp bestŒende av intresserade kritiker, fšrlŠggare, šversŠttare, fšrfattare, kulturjournalister etc (Œtskilliga med erfarenheter frŒn Indien), vars funktion bl a Šr att avge vŠrdemŠssiga litterŠra yttranden, sŒ att arbetsgruppen ska slippa stŒ som vŠrderande instans.

 

URVAL OCH …VERS€TTNING. I samarbete med referensgruppen har arbetsgruppen tagit fram en litteraturfšrteckning, en lista šver ett urval svenska bšcker lŠmpliga fšr šversŠttning till indiska sprŒk, som kan erbjudas indierna. HŠrnŠst produceras synopsis (ungefŠr som lektšrsutlŒtanden, fast med vissa skillnader) pŒ ca 1-2 sidor som pŒ engelska Œterger bokens handling i grova drag; antalet sidor och ordmŠngd bšr ocksŒ framgŒ, samt om dŠr Šr illustrationer, etc. DŠrtill omtalas eventuella stilmŠssiga eller andra finesser, och slutligen placeras boken in i en samhŠllelig kontext; eftersom bšckerna redan Šr utgivna kan man dessutom begagna sig av recensioner och andra omdšmen fšr att bšckerna ska framstŒ i sŒ ljus dager som mšjligt. (Se bifogad litteraturfšrteckning med ett fyrtiotal svenska fšrfattarbiografier, recensioner etc. En engelsk version av fšrteckningen sŠnds snarast till Indien.)                   

Dylika listor byts mellan lŠnderna och gŒr pŒ remiss till referensgrupperna. Fšrlag som visat intresse fšr att delta i projektet har nu en mšjlighet att yttra sig om vilka bšcker som Ókan gŒÓ och vilka Óinte funkarÓ, och fšrhoppningsvis Šven fatta preliminŠrt beslut om vilka titlar som kan vara aktuella fšr utgivning.

Efter att arbetsgrupperna i respektive lŠnder konfererat om resultatet av denna fšrsta utvŠrdering av stoffet, kommer fšrhoppningsvis en mer konkret, reducerad lista pŒ bšcker att vara klar. I den hŠr situationen ska ocksŒ eventuella upphovsrŠttsliga frŒgor ha klarats ut.

NŠr tvŒ listor med bšcker Šr fŠrdiga utses šversŠttare, fšrhoppningsvis sŒdana šversŠttare som Šr mycket intresserade av att delta i det hŠr projektet. De indiska och svenska šversŠttarna trŠffas dŠrefter pŒ Óen kursgŒrd i HimalayaÓ och under en mŒnad, tvŒ mŒnader, eller nŒgon annan šverenskommen tidsram produceras šversŠttningar. …versŠttningsarbetet kan naturligtvis ocksŒ starta med ett mindre antal bšcker.

Indologiska institutionen pŒ Stockholms Universitet kan hjŠlpa till med sprŒkliga granskningar under urvalsprocessen: elever som studerar indiska sprŒk pŒ hšgre nivŒ kan t ex lŠsa igenom bšcker och avge utlŒtanden. Svenska institutet kan bidra med respengar och dessutom pengar fšr šversŠttning frŒn svenska till andra sprŒk (fšrutsatt att de indiska fšrlagen lšser copyrighten, dvs betalar upphovsrŠtt och utgivningsrŠtt).

…versŠttningarna placeras dŠrefter pŒ fšrlag, som fšrhoppningsvis redan indikerat sitt intresse, kanske rentav skrivit pŒ ett kontrakt. Mšjligheterna hŠrvid Šr flera: 1) Ett fšrlag ger ut samtliga titlar som en fin serie; 2) NŒgra fšrlag samarbetar om en gemensam fin serie; 3) Diverse fšrlag ger ut diverse bšcker utan att samarbeta.

 

DISTRIBUTION. Distributionen bšr i huvudsak — Œtminstone i all praktisk bemŠrkelse — vara en angelŠgenhet fšr det/de fšrlag som tar pŒ sig att ge ut bšckerna, men eftersom litteraturintresset i Sverige Šr sŒ snŠvt och inskrŠnkt som det Šr, bšr distributionen ocksŒ styras till en del genom projektet eftersom vi naturligtvis vill att varje bok ska sŠljas till sŒ mŒnga som mšjligt, och helst dŠrtill lŠsas. En framgŒngsrik fšrsŠljning genererar ju de medel som fšrlaget behšver fšr att sŒ smŒningom kunna bŠra projektets kostnader sjŠlv, varvid eventuella subventioner stegvis kan avvecklas eller Œtminstone trappas ned. En framgŒngslšs fšrsŠljning innebŠr Œ andra sidan att vi gemensamt har misslyckats.

Fšr att bredda distributionen bšr man dŠrfšr utreda mšjligheterna att sŠlja bšckerna via bokklubbar, dŠrvidlag Šr Ordfronts medlemmar av mycket stort intresse. Dessutom bšr vi se till att bšcker sŠljs via postorder genom sŒdana eminenta specialtidskrifter som Sydasien och Halva VŠrldens Litteratur (som arbetsgruppen har goda kontakter med). En eventuell poesiantologi kan man gŠrna fšrsška fŒ ut inom ramarna fšr nŒgon lyrikklubb eller tidskrift (LyrikvŠnnen/FiB:s Lyrikklubb). Under arbetet kommer en massa idŽer att dyka upp; t ex kan en kulturmedveten resebyrŒ som LŠs och Res kanske švertalas att inhandla bšcker till sina resenŠrer (i resepriset ingŒr nŠmligen alltid ett bokpaket).

En annan bra idŽ vore att erbjuda folk en mšjlighet att ÓprenumereraÓ pŒ de šversatta bšckerna, vilket Šr ganska lŠtt gjort om de kommer ut pŒ ett och samma fšrlag och i form av en tydligt markerad serie. Ett ÓprenumerationssystemÓ borde kunna gŒ att ha Šven om bšckerna hamnar pŒ olika fšrlag, om vi lyckas tvinga fšrlagen till samarbete: det hŠr kan dock skapa problem nŠr det gŠller fšrlagens egna layout-mŠssiga preferenser, fšr vi vill naturligtvis rekommendera nŒgon slags indikationer redan pŒ bokomslaget att detta ingŒr i serien Óindiska nutidsklassikerÓ eller vad fšr slags nomenklatur vi fastnar fšr.

Med tanke pŒ fšrsŠljningen bšr man ocksŒ lŠgga upp nŒgon slags riktlinjer fšr bokpriserna, fšr det Šr tŠnkbart att en inbunden roman av en fšr Sverige komplett okŠnd indisk fšrfattare fšr ca 280 kronor inte lockar sŠrskilt mŒnga fler Šn 13 kšpare att ta chansen.  andra sidan generar ju pocketbšcker fšr 60 kr absolut inga pengar nŠr distributionen Šr betald, sŒvida boken inte blir en bestseller och sŠljer 92.000 ex. Man bšr tŠnka sig en utgŒva som ligger nŒgonstans mittemellan dessa ytterligheter, en bok med mjuka styva pŠrmar, bra papperskvalitet men i švrigt avskalad frŒn mer pŒkostade finesser, och som kan sŠljas fšr ca 150 kronor i konsumentledet; variationer i prissŠttningen mŒste ju naturligtvis finnas utifrŒn bokens tjocklek.

 

Projektet bšr gŒ under namnet ÓSAMBANDHÓ, vilket Šr sanskrit och betyder ÓSAMBANDÓ i svensk šversŠttning.[4]

 

 

Det Šr intressant att konstatera att den hŠr skissen – av ett projekt som Šnnu bara existerade i fantasin hos nŒgra fŒ individer – i sjŠlva verket fortfarande, efter en konkret verksamhetsperiod pŒ mer Šn tio Œr, faktiskt Šr en pŒ det hela taget giltig och gŒngbar beskrivning av det svensk-indiska šversŠttningsprojektet, av dess syften, omfattning, organisation och verksamhet.

Dock kan man ocksŒ lŠgga mŠrke till den ganska oskuldsfulla instŠllningen till de ekonomiska fšrutsŠttningarna, en nŒgot oklar uppfattning om fšrlagsbranschens gŠngse rutiner och krassa kommersialism och en šverdriven optimism vad gŠller mšjligheten att šverhuvudtaget Œstadkomma šversŠttningar och producera bšcker pŒ kort tid. Det Šr ocksŒ delvis pŒ dessa punkter som projektet under kommande Œr haft problem; vi Œterkommer till det lŠngre fram.

Hur som helst, sedan ocksŒ Sahitya Akademi, den indiska fšrfattarorganisationen, genom sin ordfšrande Ramakantha Rath hšrt av sig med fšrslag till samarbete enligt linjer pŒfallande nŠrliggande den citerade projektbeskrivningen, beslšt vi helt informellt att sŠtta igŒng det hela. SŒvitt vi minns skedde detta vid ett mšte hemma hos Helen Sigeland i Stockholm i mars 1998. NŠrvarande var nŒgra av de fšrfattare som ingŒtt i SFF-delegationen till Indien 1996.

 

 


Projektets fšrsta period 1998–1999

 

Som ett resultat av mštet i mars 1998 konstituerades en arbetsgrupp bestŒende av tre frivilliga kandidater (som inte hade en aning om vad de i sjŠlva verket gav sig in pŒ): Tomas Lšfstršm, Birgitta Wallin och Zac OÕYeah.

€ven en referensgrupp etablerades efterhand, en smula godtyckligt och trevande, med sŠrskilt utvalda och inbjudna personer, fšretrŠdesvis sŒdana som dokumenterat nŒgon form av Indien-intresse: fšrfattare, šversŠttare, kulturjournalister, fšrlŠggare, bokhandlare. Gruppens kŠrna eller inre krets utgjordes i princip av fšrfattardelegationen frŒn 1996.

Sveriges Fšrfattarfšrbund (SFF) accepterade att lšst knyta projektet (som fristŒende grupp) till sin internationella verksamhet och fungera som ekonomisk huvudman.

Projektet kom att gŒ under det nŒgot otympliga namnet ÓSvensk-indiska šversŠttningsprojektetÓ, snarast i brist pŒ nŒgot bŠttre. ÓProjekt SambandhÓ slog aldrig igenom, eftersom innebšrden var alltfšr otydlig. ÓIndiska BiblioteketÓ, som ursprungligen var en benŠmning pŒ den bokserie med indisk litteratur i svensk šversŠttning som presenterades frŒn och med 2001, har lŠngre fram alltmer kommit att bli ett alternativt namn pŒ hela projektet.

Med utgŒngspunkt i projektbeskrivningarna fšrde arbetsgruppen under 1998–99 konkreta diskussioner med Sida (Anita Theorell, och i allt hšgre grad Lillemor Lindh) och Svenska Institutet (Helen Sigeland) om ekonomiskt stšd fšr projektet; kostnadsberŠkningar presenterades och en ansškning inlŠmnades.

Under 1999 togs kontakter – bland annat genom personliga besšk av Ingrid Navlakha frŒn svenska ambassaden i New Delhi – med fšrfattarorganisationen Sahitya Akademi, bokfšrlaget/organisationen Katha, bokfšrlaget National Book Trust (NBT) i New Delhi och andra indiska fšrlag, organisationer och enskilda.

Referensgruppen arbetade kontinuerligt med litteratururvalet, ett mšte med referensgruppen hšlls pŒ Fšrfattarfšrbundet i Stockholm 27 maj 1998, listor med fšrslag pŒ tŠnkbara šversŠttningsobjekt togs fram och utvŠxlades med bland andra fšrfattarorganisationen Sahitya Akademi i Indien.

Ett stšrre informationsmšte hšlls pŒ Fšrfattarfšrbundet 12 november 1999 med inbjudna svenska šversŠttare, referensgruppen, fšrlagsrepresentanter och andra intresserade. PŒ programmet stod bland annat ett framtrŠdande av Satie Kapil, indisk fšrfattare bosatt i Sverige, som berŠttade om šversŠttningar han arbetat med tillsammans med Artur Lundkvist.

Frysningen av det svenska Sida-bistŒndet till Indien – en officiell svensk regeringsprotest mot de indiska kŠrnvapenprovsprŠngningarna i maj 1999 – innebar att utbetalning av beviljade medel till šversŠttningsprojektet stoppades tills vidare.

Hšsten 1999 erhšll projektet dock ettÓigŒngsŠttningsbidragÓ av engŒngskaraktŠr frŒn Svenska Institutet.

 Genom ett avtal mellan Fšrfattarfšrbundet och Sida 1999-10-11 fick projektet slutligen ocksŒ ett Sida-bidrag, av vilket fšrsta delen dock utbetalades fšrst i april 2000.

 

 


Fšrsta perioden med Sida-stšd 2000–2001

 

Zac OÕYeah frŒn arbetsgruppen och šversŠttaren och tidigare ordfšrande i SFF Meta Ottosson besškte World Book Fair i New Delhi i februari 2000. Under sin vistelse i Delhi diskuterade de projektet och samarbetet med olika fšrlag och šversŠttare, frŠmst Sahitya Akademi, Katha, NBT och Sampark. €ven Ingrid Navlakha frŒn Sveriges ambassad deltog i diskussionerna.

Birgitta Wallin frŒn arbetsgruppen besškte lŠngre fram samma Œr New Delhi i samband med en konferens om indisk litteratur och šversŠttande, ÓWord to WorldÓ, och sammantrŠffade dŒ med representanter fšr Katha och Sahitya Akademi och trŠffade Šven enskilda fšrfattare och šversŠttare.

Avtal skrevs under Œret om šversŠttarsamarbete och bokutgivning med Sahitya Akademi, Katha och (angŒende utgivning i Sverige) bokfšrlaget Ordfront. Avtalet med Katha gŠllde ocksŒ ett lŒngtgŒende samarbete med seminarier och workshops med information om svensk litteratur i Indien.

Under ett besšk i Sverige framtrŠdde den indiska poeten Nabaneeta Dev Sen med diktupplŠsning pŒ Internationella Biblioteket, dŒ ocksŒ šversŠttningsprojektet presenterades. Projektet som stod som samarrangšr av upplŠsningen delbekostade hennes vistelse i Sverige.

Efter offerter och samrŒd anlitades formgivaren Jenny Franke Wikberg fšr den grafiska utformningen av projektets logotyp (en elefant, se bild) och fšr utformning och layout av Indiska Bibliotekets kommande bšcker pŒ svenska.

 

File written by Adobe Photoshop¨ 4.0

 

TvŒ šversŠttningsprojekt genomfšrdes under Œr 2000 i Indien:

¥ Hans O Sjšstršm arbetade under en mŒnad i Bangalore tillsammans med Vanamala Viswanatha med šversŠttning av U R Ananthamurthys roman Samskara (kannada).

¥ Annika Persson arbetade pŒ likartat sŠtt en mŒnad i New Delhi tillsammans med Chandra Ramakrishnan med šversŠttning av Krishna Sobtis roman Ai Ladki (hindi).

Tomas Lšfstršm och Birgitta Wallin arbetade med urval och redigering fšr en antologi med indiska noveller frŒn olika sprŒk pŒ svenska. …versŠttning skedde via engelska av ett flertal anlitade šversŠttare (och i viss mŒn av redaktšrerna).

Den indiska poeten Teji Grover arbetade tillsammans med Lars Andersson med en svensk poesiantologi i šversŠttning till hindi.

Den planerade arbetsvistelsen i Sverige fšr den indiska šversŠttaren Paro Anand, som skulle ha šversatt Pippi LŒngstrump (i fšrsta hand till hindi) tillsammans med Meta Ottosson, instŠlldes i sista minuten, sedan det statliga indiska bokfšrlaget NBT Óhoppat avÓ. Pippi LŒngstrump skulle enligt šverenskommelsen med NBT ha utgivits pŒ en rad olika indiska sprŒk. En planerad utstŠllning i Sverige av indiska barnbšcker instŠlldes dŠrmed ocksŒ.

Ett stormšte om projektet hšlls pŒ Fšrfattarfšrbundet den 2 september 2000. Information om nulŠget och framtiden gavs till referensgruppen och andra intresserade, dŠribland flera šversŠttare som anmŠlt intresse sedan projektet haft en annons i tidskriften Fšrfattaren.

 

De indiska romaner som šversatts under Œr 2000 utgavs i september 2001 som de fšrsta titlarna i bokserien Indiska Biblioteket, tillsammans med novellantologin. De tre bšckerna utgavs i enhetlig formgivning av Jenny Franke Wikberg.

Fšljande titlar ingick alltsŒ i Indiska Biblioteket Œr 2001:

¥ U R Anantha Murthy: Samskara – Rit fšr en dšd man. …versŠttning frŒn kannada av Vanamala Vishwanatha och Hans O Sjšstršm. Fšrlag: Ordfront.

¥ Krishna Sobti: Lyssna min dotter. …versŠttning frŒn hindi av Annika Persson i samarbete med Chandra Ramakrishnan. Fšrlag: Tranan.

¥ KŠrlek, uppror och kardemummakŠrnor. BerŠttelser frŒn Indien. Antologi med arton noveller frŒn olika indiska sprŒk šversatta av flera svenska šversŠttare. Fšrlag: Tranan.[5]

 

Antologin med svensk poesi šversatt till hindi utgavs i New Delhi i september 2001. Titel: Barf ki Kushbo (i svensk šversŠttning Doften av snš). Antologin, som bl a inkluderar Ylva Eggehorn, Ann JŠderlund, Lars Lundkvist, Eva Runefelt och Bruno K …ijer Šr redigerad av den indiska poeten Teji Grover, som ocksŒ svarar fšr tolkningarna i samarbete med Lars Andersson. Fšrlag: Vani Prakashan, New Delhi.

Under sommaren 2001 šversattes tvŒ svenska romaner till indiska sprŒk i samarbete mellan svenska och indiska šversŠttare i Sverige. De indiska šversŠttarna vistades under en arbetsperiod pŒ ca en mŒnad i juni-juli i Sverige. Bšckerna utgavs i Indien Œret dŠrpŒ.

¥ Torgny Lindgren: Ormens vŠg pŒ hŠlleberget. …versŠttning till kannada av Hans O Sjšstršm och Vanamala Vishwanatha. Utgavs vŒren 2002 av Sahitya Akademi i New Delhi. Vanamala bodde i inhyrd lŠgenhet pŒ Sšder i Stockholm och šversŠttningsarbetet skedde hemma hos Hans O Sjšstršm i MŠrsta. Studieresor gjordes i trakten. Vanamala besškte ocksŒ bokens fšrfattare Torgny Lindgren i Rimforsa.

¥ Kerstin Ekman: HŠndelser vid vatten. …versŠttning till hindi av Ulla Roseen och Smita Bharti. Utgivningen, planerad till 2002, blev fšrsenad och boken publicerades fšrst 2004 av Katha i New Delhi. Smita bodde i Lindesberg och šversŠttningsarbetet Šgde rum hemma hos Ulla Roseen i Nora. Smita fick mšjlighet att lŠra kŠnna landskap och samhŠlle och framtrŠdde bland annat pŒ Lions i Lindesberg. Smita vistades ocksŒ ett par korta perioder i Stockholm.

Ytterligare en svensk roman hade bšrjat šversŠttas under 2001:

¥ Agneta Pleijel: HundstjŠrnan. PŒgŒende šversŠttning till hindi. Indisk šversŠttare: Akilesh. …versŠttningen skulle fullbordas under ett par veckors vistelse i Sverige 2002, i samarbete med Lars Andersson. Boken utgavs av fšrlaget Vani Prakashan i New Delhi hšsten 2002.

¥ Astrid Lindgren: Pippi LŒngstrump. …versŠttning till hindi i samarbete mellan Meta Ottosson och Sandhya Rao genomfšrdes i NŠttraby (Karlskrona) under ca tre veckor i februari 2002. Sandhya Rao bodde hemma hos Meta Ottosson och framtrŠdde i olika sammanhang (skolor, universitet, bibliotek etc) dels under vistelsen i Blekinge, dels under en vecka i Stockholm i slutet av februari. Pippi LŒngstrump (Pippi Lambe Moze) utgavs – med Ingrid Vang Nymans originalillustrationer – under 2002 av fšrlaget Tulika i Chennai (Madras). (Samarbetet med Tulika angŒende Pippi-boken ersatte ett tidigare planerat men instŠllt samarbete med fšrlaget National Book Trust, NBT, i New Delhi.)

 

Papur Boi, en bok med texter (pŒ bengali) och teckningar av en nioŒrig pojke frŒn Calcutta, hade varit pŒ fšrslag fšr šversŠttning/utgivning i Sverige. En provšversŠttning till svenska framtagen pŒ projektets bestŠllning av Gajendra Kumar Ghose resulterade dock, efter diskussioner med barnboksexperter i referensgruppen, i slutsatsen att boken som helhet inte hšll fšr utgivning i Sverige. Vissa texter och bilder publicerades i tidskriften Karavan 3/2000.

Svensk utgivning av How Land Was Born, en bok med bhilala-folkets traditionella berŠttelser om jordens skapelse (ŒterberŠttade pŒ engelska av Sandhya Rao) med fŠrgillustrationer av Uma Krishnaswamy (fšrlag Tulika), diskuterades med fšrlaget Alfabeta, som dock till sist avbšjde. (…versŠttningen tŠnkt att gšras av Meta Ottosson och Sandhya Rao.)

Projektet hade ocksŒ visst samarbete med tidskriften Sampark som utges av Sunandan Roy Chowdury i Calcutta (Sampark Šr Šven bokfšrlag). Bland annat arrangerades ett mšte med svenska barnboksfšrfattare i samband med att Sunandan besškte Sverige i september 2000, vilket resulterade i ett specialnummer av tidskriften, utgivet i september 2001.

 

Indiska Biblioteket invigs. BokmŠssan i Gšteborg 2001

I samband med de tre indiska bšckernas utgivning i Sverige genomfšrdes ett omfattande program pŒ bokmŠssan i Gšteborg med koncentration till fredag-lšrdag 14-15 september.

Tre indiska fšrfattare var inbjudna som officiella gŠster, de tvŒ romanfšrfattarna U R Anantha Murthy och Krishna Sobti, och som representant fšr novellantologins fšrfattare Githa Hariharan (som dock tvangs lŠmna Œterbud i sista stund pŒ grund av flygtrassel i samband med terrorattacken i New York 11 september). Medverkade gjorde ocksŒ Teji Grover, redaktšr fšr den just utgivna svenska poesiantologin Doften av snš pŒ hindi.

  Vid en hšgtidlig ceremoni pŒ Internationella Torget den 14 september invigdes Indiska Biblioteket av Indiens Sverige-ambassadšr Ms Chitra Narayanan. €ven generaldirektšren i Olof Palmes Internationella Centrum Carl Tham talade vid invigningen.

 

 

INVIGNING AV INDISKA BIBLIOTEKET, BOKM€SSAN I G…TEBORG 2001.

Indiens ambassadšr Ms Chitra Narayanan, U R Anantha Murthy, Teji Grover, Krishna Sobti.

 

En rad seminarier, miniseminarier, program med upplŠsningar etc – om de enskilda fšrfattarna, om indisk litteratur, om fšrhŒllandet mellan indiskt och engelskt, om Óatt šversŠtta Bruno K …ijer till hindiÓ – arrangerades dels i bokmŠssans regi, dels pŒ Internationella Torget, Rum fšr poesi, Fšrfattarfšrbundets monter mm. Som samtalsledare fšr de stora seminarierna och ett par av miniseminarierna fungerade Meta Ottosson. …versŠttarna Annika Persson och Hans O Sjšstršm medverkade ocksŒ.

Indiska Biblioteket delade monter med tidskriften Karavan och fšrlaget Tranan. I montern som smyckats med indiska attribut och indiska fŠrgfoton i stort format (av Mikael Lindstršm) exponerades och sŒldes de nya indiska bšckerna och publiken bjšds pŒ indiskt chai (te med mjšlk, kardemumma mm) tillagat och serverat av montervŠrdinnan Charlotta Netsman.

 

…vriga arrangemang och program under 2001

Viss programverksamhet med anknytning till indisk litteratur och gŠstande indiska fšrfattare och šversŠttare genomfšrdes under 2001 delvis i samarbete med olika medarrangšrer. Arrangemang och program Šgde Šven rum i Indien.

 

Arrangemang i Sverige

Den 12 juli 2001 framtrŠdde šversŠttarna Vanamala Vishwanatha och Smita Bharti tillsammans med Hans O Sjšstršm i fšrlaget Tranans lokaler i Stockholm.

Den 13 september deltog Anantha Murthy, Krishna Sobti, Teji Grover och svenska šversŠttare och fšrfattare med anknytning till Indienprojektet (bl a Lars Andersson och Agneta Pleijel) i Bengt Bergs program ÓJag ville jag vore i Indialand...Ó pŒ Artisten i Gšteborg (samarrangemang med Heidruns fšrlag, Amledo & Co med flera).

Den 17 september framtrŠdde Anantha Murthy och Krishna Sobti i ett estradsamtal med Bjšrn Linell pŒ Internationell fšrfattarscen, CafŽ Panorama, Kulturhuset i Stockholm under rubriken ÓIndia summerÓ.

Den 27 september framtrŠdde Teji Grover, Lars Andersson m fl pŒ Internationella Biblioteket i ett samarrangemang tillsammans med tidskriften Karavan.

Den 30 oktober berŠttade Tomas Lšfstršm och Birgitta Wallin om Indienprojektet, Indiska Biblioteket och indisk litteratur pŒ …stasiatiska museet.

Under den indiska Pippi LŒngstrump-šversŠttaren Sandhya Raos besšk i Stockholm 22–28 februari 2002 arrangerades en rad mšten med information fšr barnboksfšrfattare, šversŠttare, bibliotekarier, studenter osv. Sandhya framtrŠdde bland annat pŒ Sveriges Fšrfattarfšrbund, Sšdertšrns hšgskola, Internationella Biblioteket och bokfšrlaget Tranan.

Den 17 mars 2002 informerade Birgitta Wallin och Tomas Lšfstršm om Indienprojektet och de till svenska šversatta bšckerna pŒ den internationella bokmŠssan i Rinkeby.

 

 Arrangemang i Indien

Under perioden december 2001 till januari 2002 genomfšrde den indiska litterŠra organisationen Katha, som del i det avtalade samarbetsprogrammet med Svensk-indiska šversŠttningsprojektet, ett omfattande program om svensk litteratur i form av workshops, fšredrag, upplŠsningar, informations- och utbildningsverksamhet fšr barn, studenter och allmŠnhet i New Delhi och en rad andra orter i Indien. Bland annat gjorde man ÓberŠttar-workshopsÓ tillsammans med barn i slumomrŒden utanfšr Delhi, dŠr man utgick frŒn berŠttelser av Astrid Lindgren.

Den 31 januari 2002 arrangerade Sveriges ambassad i New Delhi i samarbete med bl a Katha och fšrlaget Vani Prakashan ett program – ÓMeet the PressÓ – med information, upplŠsningar, book release etc under World Book Fair, den internationella bokmŠssan, i New Delhi i syfte att introducera Svensk-indiska šversŠttningsprojektet i Indien och de bšcker som redan utgivits eller šversatts i manus. Medverkade gjorde bland annat Sveriges Indien-ambassadšr Johan Nordenfelt, den svenske fšrfattaren Lars Andersson, Krishna Sobti, Teji Grover, Smita Bharti och andra indiska fšrfattare och šversŠttare.

 

Tidskriften Karavan, marknadsfšring, massmedia

Samarbete med tidskriften Karavan

Indienprojektet samarbetade under Œr 2001 liksom tidigare med tidskriften Karavan. Bland annat arrangerades en rad seminarier och andra program under bokmŠssan men ocksŒ senare i samarbete mellan projektet och Karavan. Avsikten var att detta samarbete skulle fortsŠtta och utvidgas.

Karavan (som Šr den enda kulturtidskrift i Sverige som Šgnas Œt litteratur frŒn vŠrlden utanfšr vŠst) rapporterade kontinuerligt om Indienprojektet och fungerade dŠrigenom som en sorts halvofficiellt informationsorgan fšr projektet. Dessutom kompletterade tidskriften genom artiklar, essŠer och originaltexter Indiska Bibliotekets utgivning och gav en fyllig bakgrund Œt de bšcker och fšrfattarskap som lyfts fram genom Indienprojektets šversŠttarverksamhet och utgivning.

Karavan 3/2001, som utgavs infšr bokmŠssan i september, innehšll sŒlunda essŠer/artiklar om Anantha Murthy, Krishna Sobti och Ambai, en novell av Ambai, en lŒng essŠ om indisk/engelsksprŒkig litteratur av malayalampoeten Satchidanadan, en indienessŠ av Lars Andersson samt dikter av Meena Alexander (šversatta av Jonas Ellerstršm).

 

Grafisk formgivning, reklamfolder mm

Jenny Franke Wikberg, (JFW Grafisk form) som anlitats fšr den grafiska formgivningen av Indiska Bibliotekets bšcker (layout, typografi, inlaga, omslag), formgav dessutom elefant-logotypen, tvŒ bokmŠrken och en folder (reklambroschyr) om projektet och bokutgivningen. Folder och bokmŠrken hade tryckts upp i 30.000 exemplar fšr spridning dels i samband med bokmŠssan, dels i andra sammanhang framšver (utdelning vid arrangemang, utskick till bibliotek, inbladning i tidskrifter etc).

 

Pressmeddelanden

Infšr bokmŠssan, utgivningen av bšckerna och invigningen av Indiska Biblioteket framstŠlldes sŠrskilda pressmeddelanden, program, inbjudningar, fšrfattarbiografier, informationsblad etc, som skickades ut till tidningarnas kulturredaktioner och till ett hundratal journalister, kulturskribenter och mediapersonligheter, som ocksŒ i Œtskilliga fall kontaktades personligen.

I tidningen Svensk Bokhandels hšstboksnummer 11/2001 hade Indiska Biblioteket en egen annons och textpresentation av de tre indiska bšckerna.

Pressmeddelanden, informationsflygblad, inbjudningar etc skickades ut ocksΠi samband med andra program och arrangemang.

 

Internetpresentationer

Indiska Bibliotekets verksamhet presenterades med bšrjan 2001 pŒ en sŠrskild, kontinuerligt uppdaterad engelsksprŒkig sida ingŒende i en website producerad av projektet Sasnet, Swedish South Asian Studies Network, ett nŠtverk fšr information och forskning om kultur och samhŠlle i Sydasien baserat vid Lunds Universitet: www.sasnet.lu.se

En kortfattad, huvudsakligen svensksprŒkig presentation av projektet lades ut pŒ Tomas Lšfstršms website www.tomaslofstrom.com. Presentationen hade ocksŒ en sammanfattning pŒ engelska. Avsikten var att informationen skulle kompletteras kontinuerligt.

 

Indienprojektet i massmedia 2001–2002

Stor uppmŠrksamhet Šgnades de indiska šversŠttarna, fšrfattarna, bšckerna och projektet i stort i svenska massmedia, i synnerhet gŠllde det fšrfattarbesšken i samband med bokmŠssan. €ven indiska tidningar rapporterade om projektet, i samband med World Book Fair i New Delhi och den svenska bokreleasen i januari-februari 2002.[6]

 

 


Vanamala Vishwanatha

…versŠttandet som samarbete. Samskara och Ormens vŠg

 

…versŠttandet Šr ett samarbete i ordets alla bemŠrkelser. …versŠttningen Šr resultatet av en outtalad pakt mellan fšrfattare, šversŠttare och lŠsare. NŠr en fšrfattare ger tillstŒnd till šversŠttning av hans/hennes verk Šr det en handling av tillit - fšrfattaren litar helt och hŒllet pŒ att šversŠttaren kommer att trŠnga in i textens sjŠl och gšra den rŠttvisa; dŠrmed lŠgger han ansvaret fšr verkets šversŠttning i šversŠttarens hŠnder.

…versŠttaren Œ sin sida Šr bindestrecket mellan tvŒ vŠrldar (som A K Ramanujan, alla indiska šversŠttares guru, skulle ha formulerat det). Eftersom šversŠttandet av en text inte bara Šr en enkel sprŒkšvning utan ett komplicerat kulturellt fšretag Šr šversŠttaren aktivt involverad i att fšrflytta texten frŒn ett kulturellt sammanhang till ett annat, varvid han samarbetar med bŒda.

Eftersom ett šversatt verk har sitt ursprung i en kultur som Šr mer eller mindre frŠmmande krŠvs sŠrskilda anstrŠngningar av lŠsaren fšr att skapa mening i texten. I indisk filosofi anvŠnds tvŒ metaforer fšr att beskriva fšrhŒllandet mellan Gud och mŠnskliga varelser. Den ena Šr marjaalakishora nyaaya, fšrhŒllandet mellan kattmamman och kattungen, dŠr mŠnniskan ses som kattungen som Šr helt beroende av sin mamma, det vill sŠga Gud; buren i nacken fšrkroppsligar ungen total underkastelse. Den andra metaforen Šr markatakishora nyaaya, fšrhŒllandet mellan apan och apungen, dŠr mŠnniskan ses som apungen som sjŠlv mŒste hŒlla sig fast i mammans mage; sŒlunda framstŠlls fšrhŒllandet mellan Gud och mŠnniska som ett delat ansvarstagande. …versŠttaren mŒste, menar jag, bete sig som aporna. Att šversŠtta Šr "monkey business".

Den samarbetsprocess som Šr sjŠlva kŠrnan i šversŠttandet Šr mestadels osynlig, eftersom det underfšrstŒdda kontraktet mellan fšrfattaren, šversŠttaren och lŠsaren inte formuleras i ord. Normalt sett sker šversŠttandet mellan kulturer som redan har kontakt med varandra, av geografiska skŠl, som tvŒ grannlŠnder med likartat sprŒk, eller av historiska skŠl, som lŠnder med ett kolonialt fšrflutet, till exempel England och Indien. I sistnŠmnda fall kan šversŠttaren verkligen vara en tvŒsprŒkig medlare mellan de aktuella sprŒken.

Men vad hŠnder nŠr tvŒ kulturer som tidigare i hšg grad saknat inbšrdes fšbindelse vill knyta kontakt med varandra genom šversŠttningar? Detta Šr fallet mellan de svenska och indiska sprŒkomrŒdena. JŠmfšrt med andra europeiska kulturer, som den tyska, franska eller italienska, Šr den svenska fšrhŒllandevis ny fšr oss. Hur gšr man dŒ fšr att upprŠtta de fšrutsŠttningar fšr kontakt utan vilka šversŠttandet inte kan Šga rum? En helt ny šversŠttningsdynamik centrerad kring samarbete mŒste utvecklas.

Hur kunde Hans O Sjšstršm fšrmedla U R Anantha Murthys "Samskara" till svenska utan att kunna ett ord kannada? Hur kunde jag, som bor i Madiwala, šversŠtta en svensk text till kannada utan att kunna ett ord svenska?

Bakom den svenska versionen av "Samskara" kan man urskilja insatser av Œtminstone fyra personer: fšrfattaren U R Anantha Murthy, šversŠttaren till engelska A K Ramanujan, den indiska šversŠttaren, det vill sŠga jag sjŠlv, och den svenske šversŠttaren Hans O Sjšstršm. PŒ samma sŠtt, fast omvŠnt, Šr "Haavana Donku" resultatet av ett samarbete mellan Torgny Lindgren, Tom Giddes, Hans och mig.

Ramanujans mycket kompetenta šversŠttning av "Samskara" erbjšd basen fšr det fšrsta utkastet till en šversŠttning till svenska. Men det var Ramanujans fšrstŒelse av texten i hans egenskap av insider i den kannadasprŒkiga kulturen, och den internationella engelsksprŒkiga publik av lŠsare fšr vilka han šversatte boken, som bestŠmde utformningen av šversŠttningen 1976. Att šversŠtta boken till svenska, ett sprŒk och en kultur med regionala fšrtecken, stŠller andra krav Šn att šversŠtta till engelska med dess globala natur. …versŠttarens behov att komma tillrŠtta med de kulturella detaljerna krŠvde ett nŠra samarbete. Detta synliggjorde den underliggande samarbetsprocess som finns i varje šversŠttningsprojekt.

Under arbetet med "Samskara" fšrsškte jag avhjŠlpa bristerna i Hans fšrstŒelse genom information, fšrklaringar, diskussioner och demonstrationer. €r det i sjŠlva verket inte mycket enklare att visa vad Uppittu, en sydindisk matrŠtt, Šr genom att laga till den Šn genom att prata om den? Att se filmatiseringen av "Samskara" och att besška Theerthalli dŠr romanen utspelar sig var utomordentligt nyttigt fšr att konkretisera texten.

Robert Frost, den amerikanske poeten och cynikern, beklagade sig šver šversŠttningsprocessens tillkortakommanden nŠr han definierade poesi som "det som gŒr fšrlorat vid šversŠttning". Och visst, jag medger att šversŠttandet av ett tonfall eller en kŠnsla, fŒngandet av metaforiken eller andemeningen i en text, Šr en oerhšrd utmaning. Vi gick igenom Hans text fšr att fŒ rŠtt tonfall och kŠnslor - jag markerade de Šndrade nyanserna i tonfallet och kontrollerade att Hans hade samma upplevelse av att stŠmningen fšrŠndrades. Jag lŠste vissa utdrag ur texten hšgt, fšrst pŒ kannada, sedan pŒ indisk engelska, fšr att ge Hans en kŠnsla fšr texten. Vi lyckades utveckla en fšrmŒga till inlevelse med hjŠlp av hšrseln, ett šra fšr textens ršrelser, sŒ att vi kunde sŠrskilja mellan de lyriska, satiriska, ironiska och beskrivande stilmedel som fšrfattaren laborerar sŒ kraftfullt med i texten. Dessa švningar var sŒ effektiva att Hans och jag lyckades šversŠtta en novell, "Toppen" av dalitfšrfattaren Mogalli Ganesh, direkt frŒn kannada till svenska utan tillgŒng till nŒgon engelsk version av texten.

 

File written by Adobe Photoshop¨ 4.0

 

ATT KONKRETISERA TEXTEN. Vanamala Vishwanatha och Hans O Sjšstršm, Bangalore 2001.

 

Med "Ormen..." var utmaningarna helt annorlunda. Denna roman tar sig an historien om en fattig by i 1800-talets Sverige, prŠglad av feodala fšrhŒllanden och genomsyrad av kristna tankegŒngar. Bibelns sprŒk och ande Šr integrerade i mŠnniskornas liv, och texten innehŒller lŒnga citat ur Bibeln. Hans hjŠlp pŒ detta omrŒde var fšr min del inget mindre Šn en utbildning.

Bokens tyngd ligger i dess totala avsaknad av kommentarer till berŠttelsen. Som fšrfattaren Torgny Lindgren pŒpekade nŠr jag trŠffade honom: dessa mŠnniskor uttrycker bara 5 procent av vad de kŠnner och tŠnker. Det Šr en ŒterhŒllsamhet och tystlŒtenhet som ter sig ganska sŠregen i fšrhŒllande till indiska sprŒk som mestadels har ett intensivt flšde.

Ramachandra Sharma, framstŒende poet och šversŠttare mellan kannada och engelska, liknar šversŠttarens uppgift vid en elektrisk stabilisator. "Jag tror att en bra šversŠttare, likt en stabilisator, bšr sŠnka artikuleringens spŠnningsnivŒ nŠr han ršr sig frŒn nŒgot av de indiska sprŒken och hšja den nŠr han fšrflyttar sig frŒn engelska till indiska sprŒk." Eftersom vi ville fšrsška komma nŠrmare den svenska kulturens sŠrprŠgel och, viktigare, eftersom den kannadalŠsande allmŠnheten Šr mogen nog att hantera kulturskillnaderna, har Hans och jag gjort ett fšrsšk att hŒlla spŠnningen i artikulationen pŒ samma decibelnivŒ.

Bo Viderbergs filmatisering av "Ormen...", besšken pŒ den svenska landsbygden, mštet med Torgny Lindgren - allt detta har gett vŒrt šversŠttningsprojekt djup och rikedom.

Detta samarbete hade inte varit mšjligt om inte de tvŒ organisationerna Sahitya Akademi och Svensk-indiska šversŠttningsprojektet kommit samman. LŠnge leve samarbetets kultur!


(Tal av Vanamala Vishwanatha vid release av "Haavina Donku", kannadašversŠttningen av Torgny Lindgrens "Ormens vŠg pŒ hŠlleberget", i Bangalore, augusti 2002. Sv švers Tomas Lšfstršm.)

 

 


Gnissel i maskineriet. AVTALSL…S PERIOD 2001–2003

 

De fšljande tvŒ Œren, frŒn november 2001 och framŒt, innebar fšr projektets del en utdragen och tidvis till synes nŠrmast hopplšs process av ansškningar, fšrhandlingar, diskussioner.

PŒ uppmaning frŒn projekthandlŠggaren hade vi den 25 november 2001 lŠmnat in verksamhetsrapport fšr 1999–2001 och ansškan gŠllande fortsŠttning av projektet med en kostnadsram pŒ tre Œr (treŒrsramen šnskemŒl frŒn Sida).

Gnisslet i Sida-maskineriet ledde till ett ofrivilligt uppehŒll i projektverksamheten frŒn hšsten 2001 till vŒren 2004 varigenom vi fšrlorade mycket som tidigare uppnŒtts i form av inarbetade kontakter och kontinuitet i relationerna mellan Sverige och Indien.

Fšrseningen av Sida-beslutet berodde inte pŒ kritik av projektet utan bland annat pŒ fšr den utomstŒende mycket svŒrbegripliga byrŒkratiska processer

Hade vi haft lite mindre tŒlamod skulle projektet aldrig ha fŒtt nŒgon fortsŠttning šverhuvudtaget, och det vi senare Œstadkom under perioden 2004–2009 skulle inte ha realiserats.

Utan nŒgon sŠrskild anledning och utan att nŒgon ville det kunde projektet ha gŒtt pŒ grund under den dystra tid dŒ vi tyckte oss vara vilse i beslutsfattarnas korridorer. Vilket Šr en erfarenhet som bšr redovisas i en slutrapport som denna.

 

 


Andra perioden med Sida-stšd 2004–2009

 

InlŠsningar och nya šversŠttningar (2004)

 

Ett nytt avtal med Sida angŒende den nya projektperioden pŒ tre Œr, 2004–2006, undertecknades slutligen den 5 december 2003.

I januari 2004 utbetalades fšrsta delen av bidraget.

Det Šr alltsŒ fšrst vid ingŒngen av Œr 2004 som projektets nya fas med Sida-stšd tar sin bšrjan. Med fšrlŠngningar av avtalet skjuts periodens slut sedan efterhand framŒt frŒn 2006 till 2009.

De nya pengarna 2004 gjorde det till att bšrja med mšjligt att bjuda in indiska šversŠttare till Sverige fšr att tillsammans med svenska kollegor fŠrdigstŠlla šversŠttningar av Agneta Pleijels roman HundstjŠrnan och Lars Lundkvists diktsamling Tove Olga Aurora.

Under Œr 2004 genomfšrdes ocksŒ ett omfattande lektšrsarbete med sŠrskilt anlitade och arvoderade lektšrer fšr inlŠsning och bedšmning av indisk litteratur i engelsk šversŠttning infšr kommande šversŠttningar; lektšrerna sammanstŠllde pŒ vŒrt uppdrag skriftliga utlŒtanden som sedan lŒg till grund fšr det urval av lŠmpliga šversŠttningar som gjordes.

Detta arbete skulle šverhuvudtaget inte ha varit mšjligt att hinna med fšr arbetsgruppens tvŒ projektledare. Tidigare hade det inte gŒtt att genomfšra pŒ grund av avsaknad av ekonomiska resurser sedan 2001. Nu, i och med att en ny fas av projektet bšrjade, kunde lektšrsarbetet finansieras, och samtidigt blev det angelŠget att pŒ kort tid fŒ fram ett antal lŠmpliga boktitlar.

Bland de indiska bšcker som studerades i engelsk šversŠttning fanns en sŠrskild kategori av sjŠlvbiografiska skildringar av dalit-fšrfattare (lŒgkastiga, fšrut ofta kallade kastlšsa eller oberšrbara).

Svenska dikter i engelsk šversŠttning samlades in och sŠndes till poeten K Satchidanandan som bšrjat arbetet med att sammanstŠlla en svensk diktantologi i šversŠttning till malayalam.

Svenska noveller i engelsk šversŠttning skickades pŒ samma sŠtt till ett antal šversŠttare i Indien fšr att sondera mšjligheten av šversŠttning till olika indiska sprŒk.

Bidrag lŠmnades till bokfšrlaget Tranan i samband med utgivningen av en ny pocketupplaga av den indiska novellantologin pŒ svenska KŠrlek, uppror och kardemummakŠrnor; den fšrsta upplagan frŒn 2001 hade glŠdjande nog sŒlt slut. Den nya pocketvolymen fick ett nytt omslag, en affisch av Liselotte Watkins.

Tomas Lšfstršm besškte Indien och hade samtal med fšrlŠggare, fšrfattare och šversŠttare i Chennai (Tulika), Bangalore (Sahitya Akademi) och New Delhi.

Fšrfattaren Majgull Axelsson var inbjuden till Katha Literary Festival i New Delhi i samband med att šversŠttningen till hindi av Kerstin Ekmans roman HŠndelser vid vatten presenterades. (Kerstin Ekman sjŠlv hade avbšjt inbjudan).

Vissa fšrskottsutgifter under Œr 2004 gŠllde den kommande konferensen i Bangalore i februari 2005, ÓSambandh: Relating Distant WorldsÓ.

 

 


Konferens om litteratur och šversŠttande (2005)

 

Bakgrunden till den šversŠttarkonferens som projektet arrangerade i Bangalore 2005 – ÓSambandh: Relating Distant WorldsÓ – var Sidas šnskemŒl om en manifestering av projektets nŠtverk. LŠs mer om Bangalorekonferensen.SŒ hŠr presenterade vi fšrslaget i ett tillŠgg 20 juni 2002 till vŒr gamla ansškan till Sida frŒn 25 november 2001:

 

TillŠgg till ansškan om fortsatt projektbidrag

Svensk-indiska šversŠttningsprojektet har fungerat genom direkta kontakter mellan den svenska arbetsgruppen och olika grupper i Indien. Mellan flera av dessa grupper finns sedan tidigare relationer av bŒde formell och informell natur, och i samband med olika projektaktiviteter har dessa relationer fšrstŠrkts. Man skulle alltsŒ kunna sŠga att det existerar ett lšst sammanknutet indiskt nŠtverk med projektet som minsta gemensamma nŠmnare.

Med tanke pŒ projektets uthŒllighet efter den kommande treŒrsfasen vore det šnskvŠrt om detta latenta nŠtverk kunde manifesteras tydligare genom nŒgon form av gemensam plattform som skulle kunna underlŠtta kontakter och processer, mšjliggšra samordnade Œtaganden (till exempel en websida med information om och lŠnkar till olika fšrlag och institutioner) och markera Svensk-indiska šversŠttningsprojektets betydelse pŒ den indiska bokmarknaden.

I syfte att Œstadkomma detta planerar vi som startpunkt ett seminarium i Indien (fšrslagsvis under tvŒ dagar i New Delhi vintern 2002–2003)[7] till vilket olika organisationer ska inbjudas fšr att ventilera frŒgor av švergripande betydelse sŒsom šversŠttningsprocessen, projektets struktur, ansvar och inflytande och det fortsatta samarbetet.

Till detta seminarium skulle utšver redan involverade samarbetspartners som Sahitya Akademi, Katha, Tulika med flera kunna inbjudas fšretrŠdare fšr andra fšrlag och institutioner, indiska bibliotek, ICCR (Indian Council for Cultural Relations), Svenska ambassaden i New Delhi och fristŒende fšrfattare, šversŠttare och tidskriftsredaktšrer.

Sammanlagt torde det ršra sig om ett trettiotal personer av vilka ett tiotal kan tŠnkas komma frŒn andra orter Šn New Delhi och fšljaktligen bšr kunna fŒ kostnader fšr resa och uppehŠlle ersatta av projektet.

Fšr att kunna genomfšra seminariet rŠknar vi med extra utgifter fšr projektet under 2002/03 pŒ ca 180.000 kronor.

 

 


THE HINDU 02/02/2005

 

A literary meet starting today is part of an ongoing effort to forge links between Indian and Swedish literatures.

 

Software: Microsoft Office

 

All set to go: Tomas Lofstrom, Brigitta Wallin, Vanamala Viswanatha, the organisers of the meet.

Photo: V. Sreenivasa Murthy

 

THE TITLE — Sambandh — might sound a little filmy at first. Not quite what you expect an Indo-Swedish literary meet to be called. But you realise that the word isn't a random, mushy pick, but a thought-out choice, for it means just the same in both Swedish and Sanskrit. What could be more apt for a meet organised by the Indo-Swedish Translation Project?

Explains Tomas Lofstrom, a Swedish writer and one of the organisers of the three-day event that will be inaugurated this evening in the city: "Sam means together and band means thread. As one word, it means something that keeps together, unites."

Beyond sterotypes

The idea of the project itself, initiated in 1998, has been to forge links between the two languages, literatures, and cultures. An average Indian's knowledge of Sweden may not extend beyond long winters, short summers, Strindberg, and Bergman. "It's depressing to think that Indians imagine Swedes to be mopping around like characters in Bergman's films!" laughs Birgitta Wallin, another organiser and editor of Karavan, a Swedish magazine for literatures from Asia, Africa and Latin America.

Tomas adds that a Swede's image of India too started out as a stereotype — a land of beggars on the one hand and exotic palaces on the other. He quotes lines from Gustaf Froding, a 19th Century poet, who spoke of an India "... with pearls on the ground and rubies as sand/ and palaces shaped by Akbar's hand/ like dreams on a sacred shore... ". The image began to change in the Sixties when writers, including Jan Myrdal (son of the eminent Gunnar Myrdal), travelled to India and wrote of things beyond the mythical. While many from this period wrote within the Marxist framework, later writers (including Zac O'Yeah, who now lives in Bangalore) have moved out of this ideological frame.

The project has carried forward this process of mutual understanding by translating works between Indian languages and Swedish. So far, four Indian books have been translated into Swedish and six Swedish books have been translated into Hindi and Kannada. Since few translators are fluent in both Swedish and Indian languages, each work has been done by two collaborative translators from India and Sweden, in a workshop model.

Vanamala Viswanatha, academic, translator and co-ordinator of the meet, who has herself done translations for the project including U.R. Ananthamurthy's Samskara, has interesting things to say about how these collaborations work. While working with writer-translator Hans O Sjostrom, they discovered similarities in intonations between Swedish and Kannada and began to "use the ear as a way to check tonalities".

Reaching out

The translations themselves, despite huge cultural differences, have been welcomed in both the cultures. It is difficult to imagine the travails of Praneshacharya in Samskara appealing to a 20-year-old in Sweden. But Brigitta had a college girl telling her: "All of us, like Praneshacharya, need to seek our own passions."

The project now seeks to go beyond universal, existential dilemmas. Next on the agenda, among other things, is an anthology of Dalit literature to be translated into Swedish. "With all the world attention focused on World Social Forum, there is a greater awareness of marginalised groups now," says Tomas. P. Sainath's Everyone Loves a Good Drought has been a huge hit in Swedish, adds Brigitta.

Significantly, these things are happening at a time when Sweden is opening up to a large migrant population and Swedes are travelling a great deal on budget tours. It's a period when the language too is changing — a bit of Arabic creeping into Swedish and so on. The opening up, of course, goes beyond the strictly literary. "We watched Lagaan and Monsoon Wedding," laughs Brigitta. "We are dancing to Bollywood music and eating Indian food!"

(Sambandh: Relating Distant Worlds will be inaugurated this evening at 6 p.m. by Swedish Ambassador Inga Eriksson-Fogh at Hatworks Boulevard Imperial Court, Cunningham Road. Hindi translation of Agneta Pleijel's Dog Star will be released following the inaugural.

The three-day meet (February 3 to 5) then moves to NIAS on the Indian Institute of Science Campus in which many eminent Swedish and Indian writers are participating. For details on sessions and participants, call Brigitta on 9845998185)

 

BAGESHREE S.

 


Konferensen: sammanfattning

Bangalorekonferensen Šgde rum 2–5 februari 2005.

Fšrberedelser som bokning av lokaler, inbjudningar och anlitande av talare hade gjorts av Vanamala Vishwanatha och Zac OÕYeah, och programmet hade satts samman under en lŠngre tids fortlšpande diskussioner mellan projektledarna i Sverige Tomas Lšfstršm och Birgitta Wallin och Vanamala Vishwanatha i Bangalore.

Tomas och Birgitta anlŠnde till Bangalore en vecka fšre invigningen fšr att hinna genomfšra de sista fšrberedelserna tillsammans med Vanamala: granskning av hotellrum och konferenslokaler, tryckning av program och banderoller, utskick av inbjudningar och pressrelease, kontakter och intervjuer med diverse tidningar, fšrberedelser infšr sjŠlva šppningsceremonin inklusive inkšp av blomsteruppsŠttningar och drycker.

Zac OÕYeah gjorde samtidigt en rundtur i Sydindien med en svensk fšrfattardelegation utsŠnd av Svenska Institutet, vars program samordnats sŒ att de efter sin rundresa kunde medverka vid konferensen.

 

 

INVIGNING AV BANGALORE-KONFERENSEN 2005. Sveriges Indien-ambassadšr Inga Eriksson-Fogh, U R Ananthamurthy, Agneta Pleijel, Teji Grover, Lars Andersson. Ananthamurthy šppnar paketet med fšrsta exemplaret av Agneta Pleijels roman HundstjŠrnan pŒ hindi.

 

Konferensen hšlls pŒ National Institute of Advanced Studies (NIAS), dŠr deltagarna ocksŒ var inkvarterade under sjŠlva konferensdagarna, som fšljdes av en avslutande utflykt till Mysore 6–7 februari.

MŒlsŠttningen var dels att bekrŠfta och utveckla projektets indisk-svenska nŠtverk av personliga och institutionella kontakter och relationer och dels att diskutera frŒgor med anknytning till litterŠra šversŠttningar mellan kulturomrŒden skilda frŒn varandra av stora avstŒnd.

Sammanlagt hade ett femtiotal fšrfattare, šversŠttare, fšrlŠggare och forskare frŒn Indien och Sverige inbjudits att tala och delta i diskussioner, seminarier och workshops.[8]

Den hšgtidliga invigningen Šgde rum pŒ onsdagskvŠllen pŒ Hatworks Boulevard dŠr Sveriges ambassadšr Inga Eriksson Fogh talade och hindišversŠttningen av Agneta Pleijels roman HundstjŠrnan presenterades.

Torsdagsprogrammet innehšll samtal mellan Stewe Claeson, K Satchidanandan och Harish Trivedi om litteratur och šversŠttning, en serie framtrŠdanden pŒ temat ÓlitterŠra mštenÓ med Lars Andersson, Teji Grover, sa Ericsdotter och Sšren Sommelius och en diskussion om kulturella broar med bland andra HŒkan Bravinger, Anita Agnihotri, Prasanna, Agneta Pleijel, Arne Johnsson, U R Anantha Murthy och Zac OÕYeah. TorsdagskvŠllen avslutades med en upplŠsningssoarŽ.

Under fredagen presenterades de olika bšckerna och šversŠttarna berŠttade om samarbetet: Hans O Sjšstršm, Vanamala Vishwanatha, Annika Ruth Persson, Chandra Ramakrishnan. Jan-Erik Pettersson gav en šverblick šver indisk litteratur i svensk šversŠttning och litteraturen pŒ olika indiska sprŒk presenterades av bland andra Ragavendra Rao och E V Ramakrishna. I en diskussion om šversŠttningslitteratur och bokmarknad deltog Styrbjšrn Gustafsson frŒn Tranan, Urvashi Butalia frŒn Zubaan, V K Karthika frŒn Penguin India, Arun Maheshwari frŒn Vani Prakashan, Jan-Erik Pettersson frŒn Ordfront, Chandra Ramakrishnan frŒn Katha och Agrahara Krishna Murthy frŒn Sahitya Akademi. PŒ kvŠllen var det teaterfšrestŠllning: en collagepjŠs med texter av Strindberg, Ibsen och Tagore regisserad av Prasanna.

Lšrdagen handlade bland annat om barnlitteratur (Sandhya Rao, Chandra Ramakrishnan, Helen Rundgren, Eva Swedenmark), om bokbranschen (Harish Trivedi, Olov Hyllienmark och Boel Unnerstad) och om Óatt šversŠtta litteratur i en global vŠrldÓ (U R Anantha Murthy, Agneta Pleijel, Urvashi Butalia, Hans O Sjšstršm, Harish Trivedi, Annika Ruth Persson och Jan-Erik Pettersson).

Konferensen blev en stor framgŒng med givande fšredrag och samtal, knytande av vŠsentliga kontakter och konstruktiv samvaro. Den uppmŠrksammades ocksŒ i en rad reportage och intervjuer i indiska tidningar, inte minst i The Hindu, landets frŠmsta engelsksprŒkiga dagstidning, som hade en lŒng serie stort uppslagna reportage och artiklar om konferensen, indienprojektet och enskilda fšrfattare, šversŠttare och bšcker.[9]

 

…vrig verksamhet under 2005

Arbetet med flera olika nya šversŠttningar inleddes under Œr 2005.

Noveller och essŠer av indiska dalitfšrfattare (lŒgkastiga) šversattes av Ann Bjšrkhem och Hans O Sjšstršm fšr att ingŒ i en antologi redigerad av den svenska socialantropologen Eva-Maria Hardtmann och den indiska litteraturforskaren Vimal Thorat med planerad utgivning pŒ Ordfront fšrlag 2006.

Samtidigt šversatte Lars Andersson och andra šversŠttare dikter av dalitpoeter till en antologi avsedd att ges ut av Tranan.

I november besškte poeten K Satchidanandan Sverige, inbjuden att under tvŒ veckor trŠffa svenska poeter och med dem dryfta šversŠttningsproblem i samband med den antologi med svensk poesi pŒ malayalam som han sedan en tid tillbaka arbetat med. En rad mšten mellan Satchidanandan och de svenska poeterna arrangerades av projektet, dels i Fšrfattarfšrbundets gŠsthem dŠr han bodde under sin stockholmsvistelse, dels hemma hos poeterna. Bland annat fick han mšjlighet att trŠffa Arne Johnsson, Agneta Pleijel, Staffan Sšderblom, Kjell Espmark, Lars Hermansson, Lars Lundkvist, Marie Lundquist och Ann JŠderlund.

Samtidigt var Rizio Raj Yohannan, litteraturhistoriker, fšrfattare och šversŠttare frŒn Kerala i Sydindien, inbjuden fšr att arbeta med sin šversŠttning av Torgny Lindgrens romaner Ormens vŠg pŒ hŠlleberget och Hummelhonung till malayalam. Hon hade diskussioner med svenska kollegor och fick ocksŒ mšjlighet att trŠffa Torgny Lindgren sjŠlv.

I samband med Satchidanandans och Rizios vistelse i Stockholm arrangerades sightseeing-turer, utflykter, middagsmšten och upplŠsningsaftnar.

Poeten och šversŠttaren Joar Tiberg arbetade under Œret med en rŒšversŠttning av en engelsk version av den bengaliska fšrfattarinnan Anita Agnihotris roman Mahuldiha Days. Projektet fšrberedde arrangemang i samband med hans planerade arbetsvistelse i Calcutta under vŒren 2006.

Projektledarna hade en rad mšten med svenska fšrlŠggare och šversŠttare, med representanter fšr Fšrfattarfšrbundet, Bok & Bibliotek i Gšteborg (Gunilla Sandin), besškande indiska fšrfattare (poeten Lakshmi Bannerjee, barnboksillustratšren Sonali Biswas m fl) och indiska ambassaden (ambassadšr Ms Deepa Gopalan Wadhwa), utšver sedvanlig korrespondens med indiska fšrlŠggare, organisationer och enskilda.

 

 


KASTSYSTEMET BELYST I INDISKA BIBLIOTEKETS B…CKER (2006)

 

Nya šversŠttningar i Indien och Sverige

I januari 2006 utgav det indiska bokfšrlaget Vani Prakashan Lars Lundkvists diktsamling Tove Olga Aurora i šversŠttning till hindi av Birgitta Wallin och Teji Grover. Boken presenterades pŒ bokmŠssan i New Delhi i februari.

Tre nya indiska bšcker i svensk šversŠttning utgavs av projektet i samarbete med fšrlagen Tranan och Ordfront:

¥ Anita Agnihotri: Dagar i Mahuldiha. BerŠttelser och reportage frŒn šstra Indien.

Original pŒ bengali. …vers Joar Tiberg. Bokfšrlaget Tranan.

¥ BerŠttelsen pŒ min rygg. Indiens daliter i uppror mot kastsystemet. Prosa, essŠer, dokument. Red Eva-Maria Hardtmann och Vimal Thorat. Original pŒ marathi m fl sprŒk. …vers Hans O Sjšstršm, Ann Bjšrkhem, Zac O«Yeah. Ordfront fšrlag.

¥ Detta land som aldrig var vŒr moder. Dikter av indiska dalitpoeter och bilder av Savi Sawarkar. Red Eva-Maria Hardtmann och Vimal Thorat. Original pŒ marathi m fl sprŒk. …vers Lars Andersson m fl. Tranan.

BerŠttelsen pŒ min rygg och Detta land som aldrig var vŒr moder Šr antologier med ett flertal medverkande fšrfattare och texter, vilket innebar extra arbete. Det speciella ŠmnesomrŒdet – daliterna, det vill sŠga Indiens ekonomiskt och socialt fšrtryckta grupper: ÓkastlšsaÓ eller ÓoberšrbaraÓ – krŠvde ocksŒ sŠrskild sakkunskap. Dessa bšcker redigerades sŒlunda av Eva-Maria Hardtmann, socialantropolog i Stockholm, med dalitstudier som specialitet, och Vimal Thorat, dalitaktivist och litteraturdocent i New Delhi.

…versŠttningen av bokens texter gjordes av flera olika šversŠttare frŒn marathi och andra indiska sprŒk via engelska.

Den ena av antologierna Šr illustrerad med fŠrgreproduktioner av den indiske dalitkonstnŠren Savi Sawarkars mŒlningar, ett fšrhŒllande som stŠller sŠrskilda krav pŒ formgivning, tryck, papper etc och dŠrigenom ocksŒ innebŠr stšrre kostnader Šn i normalfallet.

…versŠttningen av den tredje boken, Dagar i Mahuldiha, som omfattar en roman, tvŒ noveller och tre reportage, var delvis ett resultet av ett šversŠttningssamarbete mellan en svensk och en indisk šversŠttare under nŒgra veckor i Calcutta. Den svenske šversŠttaren Joar Tiberg besškte ocksŒ under sin indienvistelse fšrfattarinnan Anita Agnihotri i Bhubaneshwar. Bokens texter Šr ursprungligen skrivna pŒ bengali.

 

BokmŠssan i Gšteborg 2006

Svensk-indiska šversŠttningsprojektet/Indiska biblioteket fanns med pŒ bokmŠssan i Gšteborg 20–24 september med en monter pŒ Internationella torget som delades med tidskriften Karavan och projektet ÓLitteraturen i vŠrldsperspektivÓ.

Tre indiska fšrfattare – Anita Agnihotri, dalitfšrfattaren Urmila Pawar och redaktšren Vimal Thorat – och dŠrtill konstnŠren Savi Sawarkar hade inbjudits av projektet och medverkade vid flera seminarier under bokmŠssan.

De indiska fšrfattarframtrŠdandena och bšckerna ršnte stor uppmŠrksamhet i media; fšrfattarna intervjuades bland annat i Sveriges Radio (ÓBiblioteketÓ) och i TV:s Kulturnyheterna.

De nya bšckerna sŒlde bra under mŠssan, och montern var vŠlbesškt.

 

 

Indiska Bibliotekets monter pŒ BokmŠssan i Gšteborg 2006. Gunilla Renhammar, Kjell Eriksson, Birgitta Wallin.

 

Indiska bibliotekets program vid BokmŠssan i Gšteborg

¥ Torsdag 15.30 Minisaminarium: Dagar i Mahuldiha. Anita Agnihotri, šversŠttaren Joar Tiberg och Tomas Lšfstršm. Indiska biblioteket.

¥ Torsdag 16.20 Internationella torget, Stora scenen: Fšrfattarrebeller. Urmila Pawar, Savi Sawarkar i samtal med deckarfšrfattaren Kjell Eriksson. Moderator Jan-Erik Pettersson, Ordfront.

¥ Fredag 10.00 Seminarium: FotspŒren ska glšda i solen. Urmila Pawar, Savi Sawarkar, Vimal Thorat och Eva-Maria Hardtmann. Moderator: Zac OÕYeah.

¥ Fredag 16.00 Sveriges Fšrfattarfšrbunds scen: TrŠd, grŠs och dammbyggen. Anita Agnihotri, Joar Tiberg och Birgitta Wallin.

¥ Lšrdag 14.00 Sveriges Fšrfattarfšrbunds scen: BerŠttelsen pŒ min rygg. Urmila Pawar, Savi Sawarkar och Tomas Lšfstršm.

¥ Lšrdag 15.00 Yttrandefrihetstorget: Indiska dalitfšrfattare. Urmila Pawar, Savi Sawarkar och Vimal Thorat, tillsammans med Tomas Lšfstršm.

¥ Lšrdag 15.00 Internationella torget, Lilla scenen: Skilda vŠrldar. Anita Agnihotri i samtal med Majgull Axelsson.

 

Efter bokmŠssan framtrŠdde de indiska fšrfattarna ocksŒ i Stockholm, pŒ BarnŠngens VŠrldsbibliotek, mŒndag 25 september.

Den 17 oktober presenterades Indiska Bibliotekets nya bšcker pŒ ABF i Stockholm med upplŠsningar av dalitdikter.

 

Kontakter i Frankfurt

Projektledarna Birgitta Wallin och Tomas Lšfstršm besškte under ett par dagar i oktober den stora bokmŠssan i Frankfurt, vars huvudtema detta Œr var indisk litteratur. Ett sjuttiotal indiska fšrfattare och ca 150 indiska fšrlag medverkade. Vi hade mšjlighet att lyssna till mŒnga av fšrfattarna, Œterknyta gamla kontakter (U R Ananthamurthy m fl) och knyta nya (t ex Kiran Nagarkar, Dilip Chitre).

Tillsammans med poeten K Satchidanandan, till nyligen sekreterare i den indiska fšrfattarorganisationen Sahitya Akademi, konkretiserade vi tidigare skissade planer pŒ ett mšte mellan svenska och indiska fšrfattare i Trivandrum, Kerala, i januari 2007 i samband med att tre svenska bšcker (tvŒ romaner och en poesiantologi) dŒ skulle komma ut i šversŠttning till malayalam.

Vi hade ocksŒ ett givande mšte med Satchidanandans eftertrŠdare som sekreterare i Sahitya Akademi, Agrahara Krishnamurthy, Šven han en gammal bekant frŒn de indiska fšrfattarnas Sverige-besšk 1997; han bekrŠftade SA:s intresse av att fortsŠtta samarbetet med Svensk-indiska šversŠttningsprojektet.

Bland indiska fšrlagskontakter i Frankfurt kan nŠmnas Zubaan (Urvashi Butalia), Tulika (Sandhya Rao), Katha (Geetha Dharmarajan) och Sampark (Sunandan Roy Chowdhury).

Vidare trŠffade vi bland annat representanter fšr Svenska Institutet (Helen Sigeland) och BokmŠssan i Gšteborg (Gunilla Sandin) och diskuterade framtida samarbeten Šven med fšretrŠdare fšr norska KulturrŒdet.

 

 


ÓPoeter pŒ resaÓ. BOKRELEASE I TRIVANDRUM (2007)

 

Under en lŠngre tid hade poeten K Satchidanandan, som framskymtat ovan, varit sysselsatt med att šversŠtta svensk poesi till malayalam, sprŒket som talas i Kerala i sydvŠstra Indien.

Svensk-indiska šversŠttningsprojektet hade bistŒtt pŒ olika sŠtt i samband med urval och šversŠttning av den svenska poesin. Bland annat hade vi fšrsett Satchidanandan med engelska šversŠttningar av ett flertal svenska poeter, och hšsten 2006 hade vi arrangerat ett besšk fšr honom i Sverige, dŒ han fick mšjlighet att trŠffa de svenska poeter vars dikter han arbetade med.

Den antologi som blev resultatet av Satchidanandans arbete utgavs i slutet av februari 2007 av fšrlaget D C Books i Kerala, ett av Indiens mest vŠlrenommerade bokfšrlag och delstaten Keralas stšrsta.

Boktiteln pŒ malayalam Šr Urangunnavarkkulla kathukal (Brev till de sovande). Omslaget Šr en mŒlning av Lars Lerin: ÓSnšÓ, ett nordligt svenskt vinterlandskap med kalhyggen, granridŒer och grŒblŒ himmel.

Indiska Biblioteket bidrog till arrangemangen kring bokens utgivning genom att lŒta fyra av de tjugo medverkande svenska poeterna – Ann JŠderlund, Eva Runefelt, Elisabeth Rynell och Staffan Sšderblom – resa till Kerala och nŠrvara vid bokreleasen. Svenska Institutet fungerade som delfinansiŠr.[10]

Birgitta Wallin och Tomas Lšfstršm deltog i resan och fick dŠrvid ocksŒ mšjlighet att mšta indiska fšrfattare, šversŠttare och fšrlŠggare och planera fšr kommande litterŠra šversŠttningar och utbyten.

 

 

POETISK DIALOG UNDER BANYANTR€DEN. Elisabeth Rynell och Balachandran Chullikad,

Cochin, Kerala, februari 2007.

 

Efter sjŠlva bokutgivningen i Trivandrum – med offentliga fšrelŠsningar, diktlŠsning pŒ svenska och malayalam och hšgtidlig releasetillstŠllning pŒ stadens Press Club – fšljde under ett par dagar ytterligare framtrŠdanden med poesilŠsning i Trivandrum. DŠrefter fortsatte den svenska poesiturnŽn under en rundresa i Kerala till bland annat Kottayam och Cochin fšr ytterligare framtrŠdanden vid vŠlbesškta upplŠsningar tillsammans med indiska poeter.

Utgivningen av den svenska poesiantologin och de svenska poeternas besšk uppmŠrksammades med intervjuer och reportage i ett flertal indiska tidningar och programinslag i lokala TV-stationers utsŠndningar. Poeternas resa till Kerala belystes ocksŒ i artiklar i svenska tidningar.[11]

 

 

Poeter pŒ resa, Trivandrum, februari 2007. Ann JŠderlund, Elisabeth Rynell, Staffan Sšderblom, Eva Runefelt, Birgitta Wallin, Tomas Lšfstršm.

 

 

Fler šversŠttningar till indiska sprŒk

I samband med att den svenska diktantologins presenterades i Trivandrum framtrŠdde ocksŒ Rizio Raj Yohannan med en presentation av sin šversŠttning av tvŒ Torgny Lindgren-bšcker till malayalam, Ormens vŠg pŒ hŠlleberget och Hummelhonung.

Rizio samtalade ocksŒ med Elisabeth Rynell om Torgny Lindgrens fšrfattarskap och det norrlŠndska landskapet. Denna dubbelšversŠttning – de tvŒ bšckerna inkluderades i en volym – kom att fšrsenas nŒgot, men boken gavs ut av fšrlaget D C Books i oktober 2007.

 

Ytterligare en svensk bok skulle ha utgivits i Indien under 2007 men fšrsenades till bšrjan av 2008: Deho Basha Bhalo Basha, en antologi med ett urval svenska noveller av elva samtida fšrfattare (Sampark fšrlag). Novellantologin hade šversatts till bengali av Sunandan Roy Chowdhury, fšrfattare, šversŠttare, tidskriftsredaktšr frŒn Calcutta.

Utgivningen av antologin – den fšrsta i sitt slag pŒ nŒgot indiskt sprŒk – var resultatet av en flerŒrig planering frŒn projektets sida och mŒnga mšten med Sunandan Roy Chowdhury bŒde i Indien och Sverige.

I oktober 2007 bjšd projektet honom till Sverige fšr tio dagars intensiv arbetsvistelse varvid han fick mšjlighet att trŠffa flertalet medverkande svenska fšrfattare – i flera fall vid besšk i deras hem – varvid de tillsammans kunde gŒ igenom šversŠttningen.

 

Ann JŠderlund var en av de fyra svenska poeter som projektet skickade till Kerala i samband med utgivningen av den svenska poesiantologin pŒ malayalam. Hennes lŠsning av sina dikter i engelsk šversŠttning gjorde stort intryck, och Teji Grover, den indiska poeten, šversŠttaren och Sverige-vŠnnen, bšrjade pŒ eget initiativ gšra en del šversŠttningar.

Detta resulterade sŒ smŒningom i att hon kom till Sverige pŒ Šnnu ett besšk. Under en tre veckors vistelse i Stockholm och pŒ …versŠttarcentrum i Visby arbetade hon med att šversŠtta JŠderlunds dikter till hindi i nŠra samarbete med Ann JŠderlund sjŠlv men ocksŒ med andra svenska poeter/šversŠttare. …versŠttningen har i de flesta fall skett direkt mellan svenska och hindi, utan att nŒgon engelsk text funnits att tillgŒ.

Urvalet av dikter har hŠmtats frŒn flera olika diktsamlingar. Boken gavs ut i Indien 2008.

 

…versŠttningssamarbeten i Indien

Tre šversŠttningar av bšcker frŒn indiska sprŒk till svenska pŒbšrjades under 2007 och slufšrdes i bšrjan av 2008.

1) Mahasweta Devi Šr idag en av Indiens mest beršmda fšrfattare. Hon skriver pŒ bengali och har en mycket omfattande produktion bakom sig, ofta samhŠllskritiska romaner och noveller men ocksŒ sprŒkligt nydanande verk. Hon Šr kŠnd fšr sitt starka engagemang fšr att fšrbŠttra stamfolkens situation. Ett urval av hennes noveller šversattes av Jan Stolpe i samarbete med Hena Basu i Calcutta. Jan Stolpe, vistades i Calcutta 3 december 2007 till 2 januari 2008.

2) Vaikom Muhammad Basheer, muslimsk fšrfattare frŒn Kerala, dšd 1994, skrev pŒ malayalam, levde ett kringflackande liv och blev en legend redan i sin livstid. I en rad korta romaner eller lŠngre noveller berŠttar han medryckande, fŠrgrikt, humoristiskt och mestadels samhŠllskritiskt-satiriskt om vardagen i Sydindien, frŠmst muslimska miljšer. Tre lŠngre berŠttelser samlade i volymen Me GrandadÕad an Elephant šversattes av Katarina Trodden. Efter att ha arbetat med rŒšversŠttningen frŒn engelska under hšsten 2007 for hon till Kerala dŠr hon i bšrjan av januari gick igenom texten med Rizio Raj Yohannan.

3) Ambai, fšrfattarnamn fšr C S Lakshmi, fšrfattare frŒn Chennai, numera bosatt i Mumbai, skriver noveller och essŠer pŒ tamil med feministisk men personligt vinklad berŠttarstil. Hon driver ocksŒ ett arkiv (Sparrow) fšr dokumentation av indiska kvinnors kultur och bildkonst. Ett urval av Ambais noveller šversattes av Birgitta Wallin som i december-januari reste till Indien fšr samarbete med Sandhya Rao (och hennes mor) i Chennai och med fšrfattarinnan sjŠlv i Bombay.

 

…vrigt under 2007

Svensk-indiska šversŠttningsprojektet medverkade tillsammans med tidskriften Karavan vid BokmŠssan i Gšteborg i september 2007. Projektets samlade bokutgivning – bokserien indiska Biblioteket – presenterades, information om indisk litteratur tillhandahšlls och bšcker sŒldes.

Talboks- och Punktskriftsbiblioteket beslutade 2007 framstŠlla diktantologin Detta land som aldrig var vŒr moder utgiven av Indiska Biblioteket och bokfšrlaget Tranan hšsten 2006 som talbok.

Under 2007 presenterade Birgitta Wallin och Tomas Lšfstršm …versŠttningsprojektet/Indiska Biblioteket och indisk litteratur i allmŠnhet i form av fšrelŠsningar pŒ bibliotek och i andra offentliga sammanhang. Tomas Lšfstršm framtrŠdde bland annat pŒ Forshaga Folkets Hus (Karlstad) i mars, och den 7 november fšrelŠste Birgitta Wallin i VŠsterŒs vid ett utbildningsarrangemang av lŠnsbiblioteket.

 

 


Nya fšrfattarskap introducerade i sverige (2008)

 

Under Œret šversattes fyra indiska bšcker till svenska, i samtliga fall innebar detta ocksŒ en introduktion av nya, mer eller mindre okŠnda fšrfattarskap pŒ den svenska litterŠra scenen.

I samband med bšckernas utgivning inbjšds de indiska fšrfattarna till bokmŠssan i Gšteborg, dŠr Indien var ett av Œrets tre ÓtemalŠnderÓ, och till framtrŠdanden i Stockholm efter bokmŠssan.

Den workshop med svenska och indiska deltagare fšr šversŠttning av indisk poesi till svenska som planerats till 2008 fick skjutas upp till januari 2009 dŒ flera av de tilltŠnkta medverkande fick fšrhinder.

I en šverenskommelse i februari 2008 fšrlŠngdes projektets avtal med Sida fram till 2009-06-30. I slutet av Œret šverenskoms om en ytterligare fšrlŠnging till 2009-12-30.

 

…versŠttningar av indisk litteratur

Under vintern–vŒren 2008 genomfšrdes alltsŒ som tidigare nŠmnts tre olika šversŠttningsprojekt i Indien, dŒ svenska šversŠttare arbetade pŒ plats med att šversŠtta indiska bšcker tillsammans med indiska kollegor.

1) Jan Stolpe vistades i Calcutta dŠr han i samarbete med Hena Basu šversatte ett urval noveller av fšrfattarinnan Mahasweta Devi frŒn bengali till svenska. Jan Stolpe fick ocksŒ mšjlighet att trŠffa Mahasweta Devi.

2) Katarina Sjšwall-Trodden šversatte tillsammans med Rizio Yohannan i Trivandrum tre lŠngre noveller eller kortromaner av Kerala-fšrfattaren Vaikom Muhammad Basheer frŒn malayalam till svenska. Katarina och Rizio gjorde tillsammans en omfattande rundresa i Kerala varvid de sammantrŠffade med vŠnner och slŠktingar till den sedan ett Œrtionde bortgŒngne fšrfattaren.

3) Birgitta Wallin šversatte ett urval noveller av tamil-fšrfattarinnan Ambai i samarbete dels med fšrfattarinnan sjŠlv i Mumbai, dels med Sandhya Rao i Chennai, Tamil Nadu.

HŠr fšljer Jan Stolpes och Katarina Troddens projektrapporter:

 

Jan Stolpe

Rapport: Mahasweta Devi

 

Vintern 2006-2007 blev jag tillfrŒgad om jag ville šversŠtta Mahasweta Devi fšr det svensk-indiska projektet. Jag kŠnde ganska vŠl till projektet innan, och av Hans O Sjšstršm och Annika Persson hade jag hšrt vad de hade gjort fšr erfarenheter. SjŠlv hade jag ocksŒ tidigare šversatt intressanta texter frŒn sprŒk som jag inte sjŠlv behŠrskar: i mitten pŒ sextitalet šversatte jag exempelvis Witold Gombrowicz roman Pornografi frŒn polska tillsammans med polacken Jan Kunicki. Jag hade ocksŒ erfarenhet av det omvŠnda fšrhŒllandet: sŒ hade jag till exempel šversatt Euripides Backanterna och Ifigenia i Aulis tillsammans med Gšran O Eriksson frŒn klassisk grekiska, ett sprŒk som jag behŠrskade men inte han.

   Mahasweta Devi finns šversatt till engelska i rŠtt stor omfattning, dels av den USA-baserade indiskan Gayatri Chakravorty Spivak, dels av en rad olika Indien-baserade indier som utgett engelska tolkningar pŒ fšrlaget Seagull i Kolkata. De svenska biblioteken Šr inte vŠlfšrsedda med dessa verk, men genom Birgitta Wallins hjŠlp fick jag tag i de flesta. PŒ franska finns tvŒ volymer som jag ocksŒ lŠste, dels ett novellurval, dels romanen Mor till nr 1084. Efter att ha gŒtt igenom texterna bestŠmde jag mig fšr att acceptera, och vŒren 2007 gjorde Birgitta Wallin och jag i samrŒd ett urval texter. I Kolkata lŠste jag senare alla de šversŠttningsvolymer som inte fanns tillgŠngliga i Sverige, men den lŠsningen ledde inte till nŒgon Šndring av urvalet.

   Det helt avgšrande villkoret fšr ett sŒnt hŠr arbete Šr att man hittar en lŠmplig samarbetspartner, som verkligen fšrstŒr arbetets vikt och Šr beredd att avsŠtta ordentligt med tid fšr de grundliga diskussioner som Šr nšdvŠndiga. Tanken var att jag skulle bo i Kolkata en tid och samarbeta med nŒgon pŒ platsen som behŠrskade bengali och engelska. Att arbeta tillsammans med fšrfattaren sjŠlv, vilket naturligtvis Šr det bŠsta, kunde inte komma pŒ frŒga den hŠr gŒngen eftersom Mahasweta Devi dels Šr ganska gammal – hon fyllde 82 Œr den 14 februari 2008 – dels Šr rastlšst verksam som politisk aktivist. Jag vŠnde mig fšrst till Spivak, som onekligen Šr den som har gjort Devi namnkunnig i vŠst, och frŒgade om hon kunde fšrmedla nŒgon kontakt i Indien. Hon fšreslog fšrst att jag skulle bosŠtta mig i USA och sitta vid hennes fštter och lŠra mig hur Devis fšrfattarskap ska tolkas, men nŠr jag envisades nŠmnde hon en person i Kolkata. Denne svarade att jag vŠl kunde slŒ en signal jag var i stan sŒ kunde han kanske ordna nŒgot – alltsŒ helt oserišst. Genom indologer i Uppsala (Gunilla Gren och Mirja Juntunen) fick jag sŒ smŒningom kontakt med Hena Basu, som Šr en medelŒlders kvinna i Kolkata, specialiserad pŒ att samarbeta med vŠsterlŠndska forskare med research, arkivarbete, šversŠttningar etc (hon hade tidigare arbetat med flera olika svenskar). Hon stŠllde upp.

   Hena Basu visade sig vara ett riktigt fynd. Hon avsatte tre obrutna veckor fšr vŒrt arbete. Hemma i Sverige gjorde jag provisoriska šversŠttningar av de valda texterna frŒn engelska. Dessa engelska versioner skickade jag samtidigt ner till Hena Basu och bad henne gŒ igenom dem mot de bengaliska originalen och gšra anteckningar. Hon bšrjade ocksŒ arbeta pŒ det sŠttet, men lade mycket snart undan de befintliga šversŠttningarna, som hon fann mediokra, och gjorde egna, nya ordagranna šverflyttningar till engelska i stŠllet.

   Min fru och jag bodde fem veckor i Kolkata, hela december 2007 och ett par dagar in pŒ det nya Œret. Genom Hena Basus fšrmedling fick vi hyra en trerumslŠgenhet av Sanjukta Dasgupta, professor i engelska vid universitetet i Kolkata. LŠgenheten ligger i stadsdelen Ballygunge, ett medelklassomrŒde i sšdra stan, fem trappor upp i ett ŒttavŒnings betonghus frŒn sjuttitalet, stor och rymlig och med alla moderna bekvŠmligheter. I hyra betalade vi 25 000 indiska rupier fšr en mŒnad plus ytterligare 10 000 fšr el och telefon, vilket fŒr anses rimligt. Hit kom Hena Basu dagligen i tre veckor, och dŠr satt hon och jag och arbetade tillsammans.

   UtgŒngspunkten var dŒ skrivbšckerna med Henas handskrivna engelska šversŠttningar av Devis texter, som vi gick igenom mening fšr mening. Jag hade min preliminŠra svenska version framfšr mig, arbetade om den lšpande fšr hand och hade tillfŠlle att frŒga om alla besynnerligheter och svŒrbegripliga inslag. Det blev mycket lŠrorikt. Jag fick snart klart fšr mig att ingen av de existerande šversŠttnigarna hade lyckats sŠrskilt vŠl med att fŒnga Mahasweta Devis speciella stil. Spivaks texter Šr stršmlinjeformat amerikanska, šverlag korrekta men utan riktigt personlig karaktŠr, de indo-engelska šversŠttningarna Šr av synnerligen ojŠmn kvalitet. Devis stil Šr kŠrv, osentimental, stundtals hŒrd, men saknar inte poetiska inslag; den kan ocksŒ vara bistert ironisk. Hennes sprŒk Šr inmŠngt med engelska ord, som Œterges transkriberade i det bengaliska originalet: i Spivaks engelska text Šr dessa engelska ord kursiverade. Jag beslšt mig snabbt fšr att inte anvŠnda nŒgra kursiver utan sška fŒ fram en motsvarande effekt med andra medel (frŒgan Šr invecklad eftersom nutida bengali rymmer mŠngder av engelska lŒneord vilka uppfattas som ett normalt inslag i sprŒket). Det gŠllde alltsŒ att fŒ med spŠnnvidden i detta sprŒk pŒ nŒgot sŠtt. Samtidigt gŠllde det att inte fšrenkla de mer kulturspecifika inslagen – referenserna till hinduiska gudar och religišsa ritualer etc, de bengaliska talesŠtten och inte mint de bengaliska tilltalsformlerna som kan vara nog sŒ dunkla (snart sagt vemsomhelst kan tilltalas faster, farbror eller storasyster; fšrŠldrar tilltalar gŠrna sin dotter och son med orden Mor och Far, vilket flera av de indo-engelska šversŠttningarna har bibehŒllit till stor fšrvirring fšr europeiska lŠsare, etc.). Fšrenklingar av sŒdana inslag har framfšr allt Spivak gjort; det hade jag redan upptŠckt innan jag for ut, eftersom jag kunde jŠmfšra nŒgra av hennes šversŠttningar med de franska versionerna.

   Det stillŠge som jag fšrsšksvis hade anlagt i mina preliminŠra texter i Stockholm fšrsvann efter hand och ersattes av ett annat. NŠr jag for hem hade jag med mig Hena Basus handskrivna versioner, som ocksŒ Šr interfolierade med fšrklaringar till alla specifikt indiska fšreteelser, och med dem liggande vid sidan fortsatte jag att mer i detalj mejsla fram en hŒllbar svensk text. Via mejl kunde jag ocksŒ frŒga Basu om sŒdant som Šnnu Œterstod att utreda.

   Trots att de engelska Devi-šversŠttningarna šverlag Šr av ganska tveksam kvalitet kan man alltsŒ pŒ det hŠr sŠttet fŒ fram en šversŠttning som man vŒgar tror pŒ – utan att man behŠrskar originalsprŒket. Men den helt avgšrande fšrutsŠttningen Šr i ett sŒdant fall den fšrmedlande lŠnken, i det hŠr fallet Hena Basu. Hon Šr inte litteraturkritiskt avancerad och inte van att gšra stilanalyser av litterŠra texter, men hon Šr synnerligen serišs, vŠl fšrtrogen med bengalisk litteratur, kultur och sprŒk, och hon behŠrskar engelska vŠl och har ett stort och nyanserat ordfšrrŒd – och hon var arbetsvillig och uthŒllig. Jag blev mycket imponerad av hennes arbete och vi kom vŠl šverens. Jag vŒgar faktiskt pŒstŒ att de svenska šversŠttningar av Mahasweta Devi som utkommer hšsten 2008 pŒ Ordfront Šr bŠttre Šn de engelska – tack vare henne.

   Hena Basu fick anstŠndigt betalt fšr sina tre veckors arbete, dŠrtill ersatte vi henne fšr hennes dagliga taxiresor till och frŒn arbetet (hon bor i andra Šndan av stan och det var viktigt att vi fick gott om tid) och fšr hennes utgifter fšr att anskaffa bengaliska originaltexter, ta kopior etc.

   En annan viktig fšrutsŠttning fšr att resultatet var lyckat var fšrstŒs att jag var pŒ platsen. Jag lŠrde mig enormt mycket om den fysiska och kulturella bakgrundsmiljšn fšr de texter som jag hade šversatt. Det hade knappast varit mšjligt att utfšra detta arbete utan att vistas i omrŒdet. I varje fall hade det inte blivit lika bra.

 

Katarina trodden

Rapport: Vaikom Muhammad Basheer

 

NŠr jag reste till Kerala i februari var jag nog lite i samma situation som Sandhya, som šversatte Pippi LŒngstrump till hindi. Jag skulle šversŠtta en fšrfattare som blivit en legend redan medan han levde, men istŠllet fšr snš kŠmpade jag mer eller mindre gracišst med sjalen till min Ósalwar kameezÓ. Min kontaktperson Rizio tyckte inte att jag klŠdde mig vackert sŒ det blev en hel garderob.

Tomas och Birgitta hade redan tidigare arbetat med Rizio Yohannan Raj som Šr frŒn Kerala och som har šversatt tvŒ bšcker av Torgny Lindgren till malayalam. Fšrutom šversŠttare Šr hon poet, fšrfattare och fšrlagsredaktšr. Bland annat skriver hon fšr Sahitya Akademis tidskrift.

Vi fick vŠldigt bra kontakt redan frŒn bšrjan, och Šven om jag inte har lŠrt mig sŠga ett enda ord pŒ malayalam sŒ har jag lŠrt mig en hel del om hur sprŒket Šr uppbyggt, om kulturen, religionerna och musiken i sšdra Indien, allt hšgst relevant fšr Basheer och hans skrivande. Jag bodde pŒ en liten badort utanfšr Trivandrum. Varje dag i en vecka reste jag in till stan och vi satt och arbetade hemma hos Rizios svŠrmor som Šr pensionerad lŠrarinna i tyska. Medan vi arbetade bjšd svŠrmor pŒ alla mat som nŠmns i de historier vi arbetade med och mycket mer dŠrtill, och hon deltog ocksŒ ibland i diskussionerna. Den andra veckan reste vi šver hela delstaten och trŠffade Basheers vŠnner och slŠktingar, bland annat en dokumentŠrfilmare, en fotograf och en professor i malayalam som bjšd oss pŒ lanseringen av en annan chutneyšversŠttning (frŒn jiddisch till malayalam via engelska) som Šr en historia fšr sig. Rizio var hŠr helt ovŠrderlig eftersom alla dessa mŠnniskor mycket hellre talade, och dessutom kunde uttrycka sig mycket friare pŒ sitt eget sprŒk Šn pŒ engelska. Jag blev nŠstan som en medlem av familjen, nŠr de pensionerade lŠrarinnorna trŠffades pŒ fest fick jag vara med och nŠr det plštsligt utbršt transportstrejk fick jag lŒna Rizios sŠng medan hon lŒg pŒ golvet i hallen.

Det var oerhšrt intensivt men samtidigt effektivt. Vi hade ju bara tvŒ veckor, och att en bok Šr tunn betyder inte att den gŒr fort att šversŠtta. Jag hade gjort min rŒšversŠttning av de tre novellerna med hjŠlp av en engelsk šversŠttning som gjordes pŒ Œttiotalet av en brittisk lingvist (dock ej specialist pŒ malayalam) i samarbete med en indisk šversŠttare som bor i USA. Vi hittade en mŠngd missfšrstŒnd och dessutom visade det sig att det fattades textstycken. Det visade sig bero pŒ att šversŠttaren hade arbetat med ett manus som Basheer hunnit omarbeta till den utgŒva som kom ut pŒ malayalm i samband med hans dšd 1994. FrŒn Basheers son fick vi en fransk šversŠttning som var mycket bŠttre Šn den engelska och som dessutom var šversatt direkt frŒn malayalam av den duktiga Dominique Vitalyos. HŠr hittade jag ocksŒ det som fattades. Rizios engelska Šr bra, sŒ vi kunde bolla uttryck och grŠva oss fram till formuleringar. Basheer Šr mycket udda och speciell Šven pŒ originalsprŒket, han anses till och med som en sprŒklig nydanar, och jag hoppas att vi tillsammans har kunnat hitta en nivŒ som gšr honom rŠttvisa. Jag kan tillŠgga att det Šven har kommit ut en italiensk šversŠttning av en av historierna som Šr baserad endast pŒ den franska šversŠttningen och som anger originaltiteln pŒ franska. Ingen behšver tydligen veta att fšrfattaren skrev pŒ ett helt annat sprŒk.

Min ingŒng till fšrfattaren och hans sprŒk har alltsŒ frŠmst varit de minnen mŠnniskor runt omkring honom har haft av honom snarare Šn sprŒkkunskaper i malayalam. Det Šr ju ingen idŽ att ens fšrsška fšrdjupa sig i det pŒ sŒ kort tid, och jag tror att om man kan hitta rŠtt vŒglŠngd i samarbetet sŒ har man vunnit nog sŒ mycket. SŒ mitt levande lexikon var inte bara Rizio, utan en hel mŠngd mŠnniskor. Basheer har en enorm folklig fšrankring, vilket gšr att nŠstan alla man trŠffar, frŒn lŠrare till skoputsare, har nŒgon form av fšrhŒllande till honom. Jag har Šven šversatt en kort novell fšr Karavan. DŠr jobbade jag med tre olika šversŠttningar till engelska, alla gjorda av indier, utan Rizios hjŠlp. De var relativt olika, men det viktiga med Basheer Šr att han tillhšr en muntlig tradition. DŠrfšr kŠnns det inte som om man vŒldfšr sig pŒ hans texter om man fšrhŒller sig ganska šppen till hur man formulerar sig. Dessutom Šr rytmen och berŠttarstilen annorlunda pŒ malayalam. Jag fšrestŠllde mig en gamla tiders historieberŠttare nŠr jag fšrsškte hitta fram till rytmen. Jag vet inte om jag har lyckats, men hade jag behŒllit meningsbyggnaden i originalet hade det blivit konstigt och tungt pŒ svenska.

MŒnga undrade fšrstŒs hur man kan fšrmedla nŒgonting om Basheers sprŒk och malabarmuslimernas liv pŒ svenska. Vi har ju sŒ vitt skilda erfarenheter. Men det Šr vŠl det som Šr sjŠlva vitsen med att man Šgnar sig Œt šversŠttning šverhuvudtaget. Vi intervjuade en av Keralas stšrsta nu levande fšrfattare, M.T Vasudevan Nair, som varken har blivit eller Šr intresserad av att bli šversatt (det finns trots allt šver 30 miljoner mŠnniskor som talar malayalam och šver 90 procent kan lŠsa).  Fšr honom var det sjŠlvklart att texten ska lŒta naturlig pŒ mŒlsprŒket. Fšrdelen med Basheer Šr att de problem han skriver om pŒ sŠtt och vis Šr universella, Šven om de erfarenheter som beskrivs kan kŠnnas frŠmmande. Ett Œterkommande Šmne Šr till exempel de muslimska flickornas situation med hemgift, ansvar fšr familjen etc. NŠr det gŠller indiska ord och fšreteelser sŒ valde vi att gšra en ordlista.

Fšr att ni ska fŒ en uppfattning om nŒgra bidrag till mitt Ólevande lexikonÓ, eller kanske snarare Ólevande uppslagsbokÓ kommer hŠr slutet pŒ mitt efterord till Under mangotrŠdet.

 

Arbetet med šversŠttningen till svenska hade varit i stort sett omšjligt utan hjŠlp av fšrfattaren, poeten och fšrlagsredaktšren Rizio Yohannan Raj som under tvŒ veckor i februari satt med mig hemma hos sin svŠrmor Vatsala Kumari i Keralas huvudstad Tri­vandrum och gick igenom originaltexterna pŒ malayalam. Hon var ocksŒ en oumbŠrlig tolk under de mŒnga mšten vi hade till­sammans med Basheers vŠnner och familjemedlemmar som tog emot oss i sina hem šver hela delstaten:

Yngste brodern Abu och systerdottern Khadija med familjer i Thalayolaparambu visade oss Basheers skrivarstuga och berŠttade hans historia. Khadijas mor Pattumma – som dŒ och dŒ turnerade i traktens skolor med en av sina getter – gick bort vintern 2007, nittioett Œr gammal.

I Khozhikode trŠffade vi sonen Anees och dottern Shahina.

En av Basheers Šldsta vŠnner i Kochi, konstnŠren och arkitek­ten M.V. Devan, ÓKeralas PicassoÓ, som har illustrerat nŒgra av Basheers berŠttelser, ritade av oss pŒ titelsidan till ett av sina pu­blicerade tal om Nehru och berŠttade om hur det var nŠr Basheer smorde hans šgon.

M.T. Karassery, professor i malayalam vid universitetet i Kozhi­kode, hade just publicerat en biografi om Basheer och bjšd oss i internationaliseringens namn pŒ en osannolik boklansering av en helt annan ÓchutneyšversŠttningÓ.

Den elegante N. Gopalakrishnan berŠttade otaliga anekdoter och minnen om Basheers kŠrlek till mŠnniskor och djur.

Bokhandlaren Sreetharan gav mig Basheer pŒ malayalam och berŠttade om hur vŠnnerna trŠffades i hans lilla bokhandel pŒ andra vŒningen i ett bostadshus i Kozhikode.

Ashokan, som under en period bodde i Beypore fšr att vara nŠra Basheer, berŠttade historien om hur de tre religionerna mšt­tes genom en hŠlsning.

Fotografen Punaloor Rajan, som visade oss Basheers kniv, har givit oss obegrŠnsad tillgŒng till nŠstan tusen bilder pŒ Basheer tagna under trettio Œrs tid.

Fšrfattaren M.T. Vasudevan Nair ger sŠllan ger intervjuer. Men han delade generšst med sig av sin syn pŒ šversŠttning och erkŠn­de att humor inte var hans starka sida, det var Basheers omrŒde

DokumentŠrfilmaren M.A. Rahman och hans fru Zahira berŠttade om sin tid med Basheer och om den lilla ÓelefantlusenÓ som inte alls Šr en lus, utan en kuzu-ana, en trollslŠndelarv som pŒminner om en mycket liten elefant. (Det hŠr var ett ord som i den engelska šversŠttningen lšstes med Óelephant antÓ som inte finns i verkligheten. ÓElefantlusenÓ finns.)

 

Indiska Bibliotekets nya bšcker

De tre bšcker som blev resultatet av dessa arbetsvistelser i Indien utgavs i samarbete med svenska bokfšrlag enligt de principer som gŠllt tidigare, det vill sŠga att projektet erbjuder ett šversatt manus, och fšrlaget trycker, distribuerar och marknadsfšr boken.

Mahasweta Devis bok Branden i hjŠrtat utgavs av Ordfront fšrlag.

V M Basheers Under mangotrŠdet utgavs av Bokfšrlaget Tranan.

€ven Ambais bok Flod utgavs av Tranan.        

Bšckerna har recenserats i Œtskilliga svenska tidningar och bedšmts mycket positivt av litteraturkritikerna.[12]

Fšr att sprida information om de nya bšckerna och om projektets tioŒriga verksamhet utgavs en ny reklamfolder: ÓBerŠttelsernas Indien – Nya bšcker frŒn Indiska Biblioteket 2008Ó.

Infšr BokmŠssan i Gšteborg i september gav tidskriften Karavan ut ett specialnummer med fylliga artiklar och annat material om de aktuella indiska bšckerna.

Dessutom utgav Indiska Biblioteket 2008 i samarbete med Karavan en liten bok, Den heliga papegojan och andra historier om Akbar och Birbal, med femton berŠttelser, ett urval av de populŠra och i Indien Šlskade sagorna om mogulhŠrskaren och hans favoritminister i svensk šversŠttning.

I och med detta stod projektet nu bakom utgivningen av tio indiska bšcker pŒ svenska.

 

BokmŠssan i Gšteborg 2008

VŒrt tidigare samarbete med Bok & Bibliotek, BokmŠssan i Gšteborg, resulterade i att Indien vid 2008 Œrs bokmŠssa utvaldes att bli ett av tre temalŠnder, vilket riktade sŠrskilt strŒlkastarljus pŒ projektet, de nya šversŠttningsvolymerna och de indiska fšrfattare som projektet bjšd till Sverige.

Fšljande fšrfattare bjšds in till Gšteborg och Stockholm:

Mahasweta Devi, grand old lady inom den bengaliska och indiska litteraturen och fortfarande trots sin ansenliga Œlder en aktivist som kŠmpar fšr de fattiga och fšrtryckta.

Ambai, ocksŒ hon en socialt engagerad fšrfattare, pŒ tamil, bland annat driver hon ett projekt fšr att dokumentera kvinnokultur.

 

 

NYBLIVNA V€NNER. Mahasweta Devi och Ambai i Stockholm efter bokmŠssan. Foto: TL.

 

Anita Nair, framgŒngsrik fšrfattare pŒ engelska med sin roman Ladies CoupŽ (Kvinnor pŒ tŒg), som med sitt ursprung i Kerala fick representera malayalamlitteraturen pŒ bokmŠssan i Basheers stŠlle.

Teji Grover, kŠnd poet pŒ hindi, men ocksŒ šversŠttare och en av de indiska fšrfattare projektet arbetat med under mŒnga Œr; nu var hon aktuell med sin šversŠttningsvolym pŒ hindi med dikter av den svenska poeten Ann JŠderlund. Teji Grover och Ann JŠderlund medverkade tillsammans med Staffan Sšderblom i ett seminarium under mŠssan.[13]

Vi hade ocksŒ inbjudit den indiska ambassadšren i Sverige, Ms Deepa Gopalan Wadhwa, som vi haft ett gott och nŠra samarbete med, till bokmŠssan i Gšteborg. Hon nŠrvarade vid flera seminarier och talade vid en tillstŠllning tillsammans med indiska och svenska fšrfattare arrangerad av projektet.

 

 

STAND-IN fšr Basheer. Anita Nair frŒn Kerala pŒ bokmŠssan i Gšteborg 2008.

 

Under bokmŠssan medverkade de indiska fšrfattarna tillsammans med svenska kollegor i en rad stšrre seminarier, miniseminarier och framtrŠdanden pŒ Internationella Torget, i Fšrfattarfšrbundets monter och andra sammanhang.

Publikintresset fšr de indiska fšrfattarna var pŒtagligt. Kšerna ringlade lŒnga nŠr den drygt ŒttioŒriga aktivist-fšrfattaren Mahasweta Devi signerade sin bok, och Anita Nair fick stŠlla upp vid extra upplŠsningar i fšrlaget En bok fšr allas monter dŠr pocketupplagan av hennes bok Kvinnor pŒ tŒg sŒldes slut.

Efter bokmŠssan fortsatte de indiska fšrfattarna till Stockholm dŠr de bland annat framtrŠdde vid ett samtal med Gabriella Ahlstršm pŒ ett fullsatt CafŽ Panorama i Kulturhuset och vid ett mer informellt arrangemang med upplŠsningar pŒ VŠrldsbiblioteket.

Det indiska fšrfattarbesšket uppmŠrksammades i stort uppslagna reportage i flera tidningar[14]

Efter hemkomsten till Indien rapporterade Anita Nair om Sverigevistelsen och Indienprojektet i The Hindu:

 

Anita Nair

Discovering India in a corner of Sweden

The Goteburg Book Fair offers a feast of literary fare from a range of cultures

The Hindu 2008-11-02

 

There is a sea of humanity down there. Countless men and women, babies in prams and toddlers with toys, the infirm in wheelchairs and even a few with crutches. I stand at my vantage spot and watch the world teem. Nothing could delight a writer more.

To see for real the readers who make it all worthwhile. The sleepless hours, the soul searching, the constant reckoning, the not knowingÉ very few books emerge without some of these and very few writers survive their books unscathed by what the writing process do to them.

Writers continue to write for that is what they do best and like a beacon the reader out there, anonymous as he and she is, lures them on. In recent times, what used to be once the exclusive portal of the literary establishment in India has fallen open. Even people who only have a nodding acquaintance with books and writers will hold for length on the Booker and Pulitzer; the Frankfurt Book Fair and the London Book Fair.

Overwhelming crowds

Somehow the Goteborg Book Fair is yet to achieve the catchphrase status. This despite it being one of those rare book fairs to which the book buying public actually throng. Here books are held; books are flicked through; books are bought; books are gifted; books are discussed. The written word is celebrated with little of horse trading. There is some of that too as agents and publishers congregate in the lounge and the International Rights Section. Yet the crowds of book lovers and book buyers overwhelm all else. And so what could be a better platform to present three of IndiaÕs finest writers — Mahashweta Devi and Ambai in person and Basheer in spirit and their work — to the Swedish reader?

It is ironic that these writers and their writing are embraced with a fervour here that perhaps they are yet to receive in several parts of India. No schmoosing, no agendas, no discussions on IWE, diasporic writing or second generation Indian writing, none of what has come to characterise any congregation of the literary establishment in India. Instead all one sees is a serious book reading world and three writers. The equation is simple and clear — this is who we are and is what we write. And the serious reader buys that — their thought, their words, their booksÉ and suddenly a corner of Sweden springs alive with the voice of India. A voice that would perhaps have not emerged without the Indien Biblioteket (or the Indian Library in Sweden).

Over the course of eight days spent in their company, I was to watch and marvel at the enthusiasm Tomas Lofstrom and Birgitta Wallin brought to their project of reaching the best of Indian writing to Sweden. These books may or may not find a great readership in Sweden. The Swedes, a publisher tells me, show a proclivity for filling their bookshelves with crime fiction and the translations of American bestsellers.

Nevertheless these books are here and that perhaps is the first step in opening out a whole new readership for Basheer, Mahashweta Devi and Ambai. And someday in the future voices from other parts of India too. In 1996 the Swedish Writers Union sent a delegation of 10 writers to India, and the next year a delegation of Indian writers went to Sweden. This literary exchange project was initiated by Jan Myrdal, a famous Swedish writer who had travelled in India and written a book called Indien vŠntar (India Awaits), and the whole programme was arranged together with the Sahitya Akademi. Because of their earlier experiences and interest in Indian literature, it seemed natural for Tomas Lofstrom, Birgitta Wallin and Zac OÕYeah to take responsibility of the Indo-Swedish Translation Project that was founded in 1998 as a result of the cultural exchange the years before.

Their travels in India and meetings with various Indian writers had made them realise that there was a great wealth of Indian literature in the Indian languages, hidden behind what was until then available to the rest of the world: books written in English by Indians. So the idea of the project was formulated with the intention of translating literature from Indian languages into Swedish and vice versa. Tomas Lofstrom is one of the best-known travel writers in Sweden. And Birgitta Wallin, his associate in this project, runs a literary magazine Karavan focusing on literature from everywhere but the U.S. and Europe. Between the two of them, everything concerning organisation, arrangements, choosing the books to be translated, choosing the Swedish translators are done. Aided by a network of individuals from organisations, publishing houses etc.

In India, one of the key people has been K. Satchidanandan, the Malayalam poet who was a member of the Indian writers delegation to Sweden in 1997 and later Secretary of Sahitya Akademi for several years. The first translation undertaken was U.R. AnanthamurthyÕs novel Samskara, originally written in Kannada. The Swedish translator Hans O Sjšstršm made the translation together with Vanamala Vishwanatha in Bangalore in 2000. Tomas laughs about this saying how Hans O Sjšstršm told them that, during the translation work, Vanamala cooked all the dishes mentioned in the novel so that he would get an idea of the Indian food.

I ask Tomas, ÒWhy India and not some other country like Vietnam or Angola or Ecuador?Ó Tomas doesnÕt ponder too long. ÒActually, this question is very difficult to answer. Or very easy. For us who are involved in this project itÕs so obvious, we never questioned the choice of India, it isnÕt even a choice, our interest was ÔalwaysÕ focused on India. Perhaps from the beginning it was some kind of mixture between exoticism and third world-engagement (the combination of a far away culture and yet somehow closely affiliated through history language, etc) that made us go to India in the first place, and as soon as we got there we felt strangely at home. We all went to India in our early ages. Personally speaking, I reached there the first time in 1973 (25 years old) having travelled overland from Europe in local buses (as you were supposed to do in those days).Ó

Broad picture

How had they come upon these three writers? Three distinguished, but completely unconnected in every way, writers such as Basheer, Ambai and Mahashweta Devi? What went into the selection and translation process? ÒThree very different writers, yes. But I think that is one of the reasons for choosing them: to show the broad picture of Indian literature or Indian literatures, to present different angles, different representatives of the Indian geography, the languages, the social context etc. Not least the languages — our ambition has been to include more languages, as most of the translated books before have been from Hindi. Basheer was recommended to us by so many Indian writers of many languages. Ambai was ÒdiscoveredÓ by Birgitta and me more or less by ourselves. Mahasweta, of course, had been on our list since we started.

We were very lucky to be able to send one of Swedens best and most well-respected translators, Jan Stolpe, to Kolkata to work for almost five weeks last autumn together with Hena Basu on the Mahasweta translation. Almost at the same time Katarina Sjšvall Trodden made her translation of Basheer (Malayalam) in Kerala collaborating with Rizio Raj Yohanan, and Birgitta herself translated Ambia (Tamil) with help from Sandhya Rao in Chennai.Ó

From where I stand, I can see a line of readers wait to buy their books and have it signed by Mahashweta Devi and Ambai. Testimony that good writing will endure time and cultural impediments.

 

…vrigt under 2008

Visbys internationella poesifestival gick av stapeln den 21–24 augusti 2008, och tidskriften Karavan/Indiska Biblioteket var en av samarbetsparterna. FrŒn Indien deltog hindipoeterna Teji Grover och Rustam Singh. Birgitta Wallin medverkade ocksŒ vid festivalen.

I švrigt fortsatte under 2008 det vardagliga projektarbetet med fortlšpande kontakter med fšrfattare och bokfšrlag, planering av kommande šversŠttningar och šversŠttarresor.

Projektledarna Birgitta Wallin och Tomas Lšfstršm framtrŠdde under Œret vid fšrfattaraftnar och andra biblioteksarrangemang, bland annat vid UmeŒs och GŠvles stadsbibliotek, dŠr projektet presenterades mot bakgrund av šversikter av indisk litteratur.

Mycket tid upptogs av fšrberedelser fšr den stora workshop fšr šversŠttande av indisk poesi som efter tidigare fšrsening nu planerades till januari–februari 2009. Fšrberedelserna handlade om urval av sprŒk, poeter, dikter och inbjudan av medverkande svenska och indiska šversŠttare. Som alltid var det mycket arbete med sjŠlva organisationen: bokning av resor, val av plats, hotell, arrangemang av olika slag och upprŠttande av ett program fšr de svenska poeterna som utšver sjŠlva arbetet med workshopen fšrhoppningsvis ocksŒ skulle innebŠra givande mšten med indiska fšrfattare.

 

 


svensk-INDISK …versŠttarworkshop i CALANGUTE (2009)

 

I slutet av januari 2009 kunde ovannŠmnda workshop slutligen komma till stŒnd, i Calangute pŒ den indiska vŠstkusten, med sex svenska och fem indiska poeter/šversŠttare.

Denna workshop innebar ocksŒ en sammanfattning av projektets flerŒriga verksamhet och en sorts bekrŠftelse av det framgŒngsrika samarbete vi haft mellan svenska och indiska fšrfattare. Flera av de nu medverkande deltagarna hade faktiskt funnits med i projektarbetet sedan starten 1998, i vissa fall Šnda sedan det fšrsta fšrfattarutbyutet mellan Indien och Sverige 1996: Satchidanandan, Teji Grover, Lars Hermansson, Zac OÕYeah, Birgitta Wallin och Tomas Lšfstršm.

…vriga deltagare i workshopen var Jyotsna Milan, Rizio Yohannan, Anjum Hasan, Marie Lundquist och Arne Johnsson.

Ett omfattande fšrarbete och ett noggrant upplagt program mšjliggjorde att gruppen kunde arbeta mycket intensivt och konkret redan frŒn bšrjan, och under ca tio dagars koncentrerat arbete i olika konstellationer genomfšrdes šversŠttande frŒn originaltexter pŒ hindi och malayalam via engelska till svenska av ett stort antal dikter.

Utšver sjŠlva šversŠttningsarbetet anordnade vi kvŠllsfšrelŠsningar om poesin pŒ de olika indiska sprŒk vi arbetade med. Vi besškte ocksŒ Literati CafŽ, ett bokcafŽ i Calangute, som arrangerade en diskussion om šversŠttande. En annan kvŠll genomfšrde vi en svensk-indisk upplŠsning av poesi pŒ Kala Akademi i Panjim, med deltagande av alla workshopens poeter, en tillstŠllning som vŠckte uppmŠrksamhet i pressen. Calangute, och Goa šverhuvudtaget, Šr nŒgot av en litterŠr mštesplats i Indien, och vi trŠffade flera fšrfattare, bŒde lokala och globala kŠndisar, dŠribland Amitav Ghosh.[15]

 

Arne Johnsson

Snutar eller risplantor? Om poesišversŠttarworkshopen i Indien

 

Vad Šr šversŠttning? Det kan man frŒga sig, sŠrskilt om man fšrsškt tŠnka igenom frŒgan och uppmŠrksammat olika aspekter pŒ tolkning, šverfšring, šversŠttning och sŒ vidare. Jag tror att man kan finna oerhšrt mŒnga svar pŒ frŒgan.

Egentligen, och nu menar jag skšnlitterŠra šversŠttningar, handlar det mera om kombinationen av kommunikation, gestaltning och det som Šr den innersta kŠrnan av fšrfattarskapet, det som Šr sjŠlva glšden i verket. Att finna den och šverfšra den till en ny miljš, hitta dess uttryck i det nya sprŒket. Det Šr nŠstan en omšjlig uppgift och kanske ska man se varje šversŠttning av ett verk som ett fšrslag till lŠsning pŒ ett annat sprŒk.

 

Jag Šr delaktig i det projekt som har till syfte att šversŠtta indisk poesi, vilket under Œret ska resultera i en antologi dikter av indiska fšrfattare. Vi – Birgitta Wallin, Tomas Lšfstršm, Marie Lundquist, Lars Hermansson och jag – reste till Calangute i vŠstra Indien i mŒnadsskiftet januari-februari i Œr. Vi tog in pŒ ett hotell vid stranden. Hotellet hade en byggnad i sin trŠdgŒrd som var lŠmplig att sitta i under dagarna. Tak av flŠtade palmblad, vŠggar av tunn och bšljande bomull, nŒgra stolar och bord, flŠktar i taket och nŒgra elkontakter till datorerna: vŒr poetiska byggnad bestod nŠstan bara av luft.

Dit, till Calangute, kom ocksŒ Teji Grover, Joytsna Milan, Rizio Raj Yohannan, K. Satchidanandan, Anjum Hasan och Zac OÕYeah fšr att hjŠlpa oss och vara vŒra konsulter pŒ plats. De Šr kunniga i de tre sprŒk vi var intresserade av: hindi, malayalam och indisk engelska. De Šr ocksŒ poeter och šversŠttare, och de besitter djupa kunskaper i i stort sett vad Šn vi kunde tŠnkas frŒga om nŠr det gŠller det indiska.

Nu sŠger jag ÓindiskaÓ pŒ samma sŠtt som nŠr man sŠger ÓNorrlandÓ och menar nŒgot diffust och specifikt samtidigt. Det blir alltfšr svepande och det ringar i viss mŒn ŠndŒ in det man tŠnker pŒ. Indiskt kan ju vara allt frŒn soft sitarmusik till det lilla templet med kobrastatyn dŠr grabbarna pŒ vŠg till skolan gŒr in och plockar lite henna fšr att sŠtta som en ršd punkt i pannan sŒ dagen ska ordna sig.

 

Att šversŠtta, eller att tolka, att šverfšra, ge en bild avÉ man kan ha mŒnga beteckningar pŒ detta att fŒ ett verk att bli fšrstŒeligt pŒ ett annat sprŒk.

 

Vad kan man dŒ mena med ÓfšrstŒeligtÓ?

SjŠvklart kan man gšra lexikaliska šversŠttningar, fŒ alla orden rŠtt, men riskera att missa det som Šr sjŠlva sjŠlen i šverfšringen, att ge lŠsaren kŠnslan av att fšrstŒ, vara inbegripen i det sammanhang dŠr dikten fšddes. Vi lever alla i olika kulturer, var och en av dem har sina uttryck, riter, vanor. Vi Šr ocksŒ mŠnniskor och som sŒdana har vi likartade reaktioner och beteendemšnster, vi kŠnner kŠrlek och avsky, glŠdje och sorg, det smŠrtar nŠr vi blir sŒrade. Dikten, den konstnŠrliga gestaltningen av det som tillhšr att leva fšrsšker foga samman detta.

 

Om jag som lŠsare eller šversŠttare hamnar i en text som berŠttar om unga kvinnor som har hyn infŠrgad med en salva av gurkmeja, om den nŠmner mŠnniskor som grŠver ned talismaner utanfšr grannens hus, om det handlar om šgonkast frŒn sidan, om kryddor och matrŠtter fyller en hel dikt med sensualitet, om gudar och urgamla epos fortfarande har betydelse, om det Šr referenser till urgamla seder eller till Rajiv Gandhis Lottoskor – allt sŒdant och mer dŠrtill stŒr knappast i lexikon. Det Šr kunskaper som finns dŠr man delar en gemensam kultur. Det finns naturligtvis ingen total enhetlighet i Indien pŒ det sŠttet, men det finns dock nŒgot som kŠnns igen som Indien, och mŠnniskor som bor dŠr vet ofta nŒgot om andra indiska sedvanor Šn just sina egna. Jag fšrestŠller mig att det Šr nŒgot liknande med oss, att vi i alla fall vet nŒgot om hur man lever och tar sig fram i andra landsŠndar Šn vŒr egen.

 

Det finns mŒnga fallgropar i šversŠttandets vŠrld. Alla sprŒk har egenheter, alla lexikon har begrŠnsningar. Infšr resan till Indien hade vi suttit hemma och gjort rŒšversŠttningar av dikterna och vi slŠpade med oss tunga vŠskor med handbšckermen till sist kan det vara sŒ att det endast Šr den handfasta personliga erfarenheten av sprŒket som kan ge en ordets rŠtta betydelse.

 

Av poeten Jeet Thayil hade jag bšrjat šversŠtta bland annat en dikt som i original heter Elegiac ur diktsamlingen English (Penguin India 2003). Det betyder ungefŠr ÓelegiskÓ, nŒgot som Šr som en elegi, en klagosŒng. Den Šr tillŠgnad en Šldre poet, Dom Moraes, en man av europeisk hŠrkomst men som levde och verkade i indisk miljš. Han var ocksŒ journalist och kritiker och dikten Šr ett vemodigt portrŠtt av en fadersfigur. I dikten fšrekom ett ord, paddies, som jag hade besvŠr med. Jag slog i de lexikon jag hade hemma och kom fram till att det skulle betyda, poliser, snutar, sŠrskilt frŒn New York (paddy – irlŠndare, fšrestŠllningen att mŒnga irlŠndska invandrare blev poliser). Det lŠt lite konstigt i sammanhanget, men ok, jag tog med det till Indien fšr att pršva om nŒgon visste. SŒ hŠr sŒg dŒ en version av nŒgra rader i dikten ut:

 

Dina šgon gŒr omkring

bland drunknade snutar,

pojkpiloter, frukostwhisky, luftvŠrnseld

pŒ fina stjŠlkar

av fruktan.

 

BŒde Anjum Hasan och Zac reagerade omedelbart nŠr de sŒg det dŠr. Vad hade snutar dŠr att gšra? Vi pratade om Moraes, kom ihŒg att han bland annat varit korrespondent i Vietnam under kriget, vilket kunde fšrklara de unga piloterna och luftvŠrnsleden, och sŒ kom Anjum med den fšrlšsande upplysningen att paddy i den hŠr dikten inte alls stŒr fšr polis. Det Šr i sjŠlva verket risplantor det Šr frŒga om.

Dikten fick dŒ en annan mening – de spŠda plantorna (paddies) som sticker upp ur det leriga vattnet hšrde pŒ ett helt annat sŠtt hemma i dikten och miljšn och i den version vi till sist fastnade fšr lŒter avsnittet just nu sŒ hŠr:

 

PŒ fina stjŠlkar av fruktan gŒr

dina šgon

bland drŠnkta risplantor,

unga piloter, frukostwhisky, luftvŠrnseld

 

SŒ enkelt och sŒ svŒrt kan det vara. Det hŠr var bara ett litet exempel, vi har alla lŒnga och pŒ sina sŠtt bildande berŠttelser om enstaka ord och uttryck. Varje sŒdan berŠttelse Šr som en port in till en helt ny fšrstŒelse av ordet, sprŒket och till sist ocksŒ av kulturen och landet. Ty det Šr sŒ, att varje kultur manifesterar sig i allt den har att gšra med, inte ens den spŠdaste risplanta kommer undan.[16]

 

 

 

Ett sammansvetsat lag. Deltagarna i poesišversŠttarworkshopen i Calangute 2009: K Satchidanandan, Arne Johnsson, Rizio Yohannan Raj, Marie Lundquist, Jyotsna Milan, Birgitta Wallin, Lars Hermansson, Anjum Hasan, Zac OÕYeah och hukande Teji Grover och Tomas Lšfstršm.

 

 

Diktantologin och bokmŠssan

Det grundmaterial i form av diktšversŠttningar till svenska som sammanstŠlldes vid workshopen bearbetades, kompletterades och redigerades efter hemkomsten under vŒren och sommaren 2009 till en antologi med ett omfattande urval poesi frŒn tre sprŒk: hindi, malayalam och engelska.

Antologin, som fick titeln Innan Ganges flyter in i natten, Šr den fšrsta i sitt slag i Sverige. Den bestŒr av ett par hundra dikter av ett femtiotal poeter och omfattar nŠrmare 400 boksidor.

Boken begŒvades med ett anslŒende omslag i blŒ sammet med text i guldmetallicprŠgling (formgivning Jenny Gemzell). Levererad rykande fŠrsk direkt frŒn tryckeriet presenterades den vid bok- och biblioteksmŠssan i Gšteborg i september dŠr den fanns att kšpa i bokfšrlaget Tranans och tidskriften Karavans monter och mottogs mycket positivt.

Under bokmŠssan arrangerade projektet ocksŒ ett vŠlbesškt seminarium dŠr Birgitta Wallin samtalade med poeten Anjum Hasan frŒn Bangalore (som medverkar i antologin) och den svenska poeten/šversŠttaren Marie Lundquist (en av antologins šversŠttare) om antologin, šversŠttningsarbetet och den indiska poesin i allmŠnhet. Anjum Hasan medverkade ocksŒ vid ett seminarium pŒ Internationella Torget.

Diktantologin Innan Ganges flyter in i natten utvaldes av Kungliga Biblioteket att ingŒ i utstŠllningen Svensk Bokkonst, som en av de vackraste och mest lŠsvŠnliga bokproduktionerna under 2009.

 

…vrig verksamhet 2009

Birgitta Wallin framtrŠdde under Œret vid flera tillfŠllen med fšrelŠsningar om projektet och om indisk litteratur.

Den 20 februari berŠttade hon om ÓEn fŠrd genom berŠttelsernas IndienÓ pŒ Nobelbiblioteket i Stockholm, i bibliotekets serie ÓDet skšna med litteraturenÓ. Den 14 april fšrelŠste hon i en lŠsecirkel om indisk litteratur pŒ Stadsbiblioteket i Stockholm. Den 5 maj deltog Birgitta Wallin i en konferens om ÓAll vŠrldens litteraturÓ i Gšteborg och pratade dŒ bland annat om betydelsen av indisk litteratur.

Utšver den ovannŠmnda verksamheten har viss planering och en del fšrberedelsearbete infšr framtiden Šgt rum, Šven om projektets Sida-understšdda verksamhet upphšr i och med Œrets utgŒng (den aktiva projektperioden upphšrde i sjŠlva verket redan 31 oktober).

SŒlunda kommer under den nŠrmaste framtiden Šnnu en bokproduktion att Šga rum. Det gŠller den guidebok eller handbok till den indiska litteraturen som vi sedan lŠnge planerat och Šven aviserat tidigare. Tiden har inte medgett att den kunnat fŠrdigstŠllas fšrut, trots att en stor del av materialet fšreligger, i varje fall i obearbetad form. Avsikten Šr nu att boken ska utges av tidskriften Karavan, som ett specialnummer ingŒende i tidskriftens lšpande utgivning.[17]

 



 

Sammanfattning och utvŠrdering

 

MŒl – ett pŒgŒende nŠrmande

Projektets mŒl, enligt ansškan 2001, punkt 2.3. UtvecklingsmŒl och effekter, Šr att Ógenom šversŠttning av litteratur ška den šmsesidiga fšrstŒelsen mellan Sverige och IndienÓ.

Detta Šr naturligtvis ett mŒl pŒ lŒng sikt. Men vi tror ŠndŒ att vi redan lyckats Œstadkomma nŒgot som pekar Œt rŠtt hŒll. Det har redan hŠnt en hrl del, hŠr och dŠr, hos vissa grupper och individer.

Det omedelbara och konkreta mŒlet att projektet skulle medverka till att ge ut tio indiska bšcker pŒ svenska och ungefŠr lika mŒnga svenska bšcker pŒ indiska sprŒk har uppnŒtts med rŒge (elva bšcker har producerats inom ramen fšr Indiska Biblioteket i Sverige, tio svenska bšcker har utgivits i Indien).

Bšckerna har recenserats i pŒfallande stor utstrŠckning i Sverige och i flera fall till exempel uppmŠrksammats i lŠnsbibliotekssammanhang (utbildningsdagar fšr bibliotekarier), vilket Šr viktigt fšr informationsspridningen till bibliotek pŒ lŠgre nivŒer, som i sin tur kan leda till att de indiska bšckerna sprids vidare. De indiska fšrfattarbesšken i Sverige, frŠmst i samband med bokmŠssan, har ocksŒ resulterat i omfattande mediatŠckning, intervjuer och reportage.

Samma sak kan sŠgas om de svenska fšrfattarnas besšk i Indien, Šven om sjŠlva bšckerna dŠr inte fŒtt samma direkta uppmŠrksamhet; det Šr ŠndŒ de som indirekt Šr upphovet till det stora mediaintresset. DŠrmed utgšr de propellern fšr den process av, som vi upplever det, vŠxande intresse som kommit igŒng. Genom de mšten som sker, i och kring bšckernas texter, i samband med upplŠsningar och fšrfattarbesšk som lyfter fram bšckerna, sker hela tiden ett nŠrmande, en škande fšrstŒelse.

DŠrfšr Šr ocksŒ de kringarrangemang projektet genomfšrt, utšver sjŠlva šversŠttandet och bokproduktionen, sŒ viktiga; till exempel šversŠttarkonferensen i Bangalore 2005 med ett femtiotal indiska och svenska šversŠttare och fšrfattare; och den poetiska turnŽn i Kerala med svensk-indiska upplŠsningar i samband med utgivningen av den svenska poesiantologin pŒ malayalam i vŒren 2007.

Just vad gŠller denna aspekt, frŒgan om den šmsesidiga fšrstŒelsen, skulle man kunna hŠvda att vŒrt projekt befinner sig i frontlinjen fšr en process som innebŠr ett pŒgŒende nŠrmande mellan svensk och indisk kultur.

FšrhŒllandena Šr mycket olika: i Sverige finns en utbredd nyfikenhet pŒ Indien, delvis bottnande i turism och resande, delvis i ekonomin, i sociala frŒgor, i andlighet, och dŠr mŠrker vi tydligt hur vŒra skšnlitterŠra bšcker – precis som vi avsett – anses kunna ge vŠrdefulla inblickar och svar pŒ frŒgor, inte minst novellantologin KŠrlek, uppror och kardemummakŠrnor (folk hšr av sig ofta om den, och den boken Šr sju Œr gammal; men den trycktes ju om i pocketupplaga och finns att fŒ tag i).

Fšr folk i allmŠnhet i Indien Šr Sverige dŠremot okŠnt, pŒ sin hšjd Šr det kŠnt som ett litet land lŒngt norrut i Europa: projektets betydelse blir givetvis mindre i det stora indiska sammanhanget; dŠr handlar det mer om att šppna ett litet fšnster, eller en liten dšrr i en stor byggnad.

Som lŠnsbibliotekarien i VŠsterŒs sa till Birgitta och publiken nŠr hon varit dŠr och pratat om projektet: ÓNu har du glŠntat pŒ dšrren till en annan och stšrre vŠrld. Nu Šr det upp till oss att gšra šppningen stšrre.Ó

I det hŠr sammanhanget kan nŠmnas att Birgitta Wallin och tidskriften Karavan tilldelades 2009 Œrs Stig Dagerman-pris Ófšr att ha burit tusen och en nšdvŠndiga dikter och berŠttelser in i det svenska sprŒketÓ. I pressmeddelandet nŠmndes sŠrskilt Ódet nu tioŒriga šversŠttningsprojektet Indiska BiblioteketÓ.

 

Fšljdeffekterna

Vi kan iaktta en mŠngd effekter som Šr en fšljd av projektet:

¥ Genom stšd Œt fšrlag och organisationer som Katha med bred verksamhet inom den sociala sektorn ger man ocksŒ indirekt stšd Œt exempelvis alfabetiseringskampanjer och kulturellt arbete bland utsatta grupper i samhŠllet.

¥ Genom šversŠttning och utgivning i Sverige av bšcker skrivna av dalitfšrfattare (lŒgkastiga) uppmŠrksammas kastproblematiken och kastmotsŠttningarna i Indien och ges dessa annars ofta nedvŠrderade fšrfattare erkŠnnande och status ocksŒ i Indien.

¥ Stšd Œt fšrfattare och šversŠttare som direkt och indirekt ges arbetstillfŠllen och ekonomiska utkomstmšjligheter.

¥ Direktkontakter med kvinnliga fšrfattare, šversŠttare och inte minst fšrlagsredaktšrer i Indien ger škad status Œt kvinnor och bidrar till jŠmlikhet inom litteraturbranschen.

¥ NŠringsinjektioner Œt bokbranschen šverhuvudtaget, och dess enskilda aktšrer, dvs fšrlagsredaktšrer, distributšrer, personal i bokhandel och bibliotek, kulturjournalister, litteraturkritiker m fl.

¥ Facklig information. Kontakterna i Sverige skapar medvetenhet hos indiska šversŠttare, fšrfattare, fšrlagsansvariga m fl om betydelsen av fackliga fšrhandlingar, avtal och arvodesnivŒer etc inom det kulturella/litterŠra omrŒdet.

¥ Genom att det litterŠra šversŠttandets betydelse understryks ges ny status Œt šversŠttaren vars roll i den litterŠra processen ofta negligeras i synnerhet i Indien.

¥ Den sociala effekten. En sŠrskild bonus med den speciella šversŠttningsmetoden Šr dess positiva bieffekter i form av det sociala utbyte mellan šversŠttare, fšrfattare etc som den av nšdvŠndighet genererar. Detta utbyte kan i vissa fall fortsŠtta i form av litterŠr verksamhet utanfšr projektet.

 

Den sista punkten ovan, ÓDen sociala effektenÓ, kan belysas med nŒgra ytterligare kommentarer.

Den sŠrskilda šversŠttningsmetoden, med de mšten mellan individer den fšrutsŠtter och de mer kollektiva mštessammanhang vi arrangerat i Indien och i Sverige, har i flera fall skapat ringar pŒ vattnet och gett upphov till betydelsefulla synergieffekter. HŠr finns ett nŠtverk av, som vi hoppas, bestŒende vŠrde. MŠnniskor som deltagit i projektets verksamhet har lŠrt kŠnna varandra, blivit nŠra vŠnner, upprŠtthŒllit kontakter šver Œren, ŒtervŠnt till respektive land, skrivit artiklar, šversatt pŒ egen hand, utanfšr projektets ramar.

NŒgra exempel:

K Satchidanandan, poet och fšrutvarande sekreterare i den indiska fšrfattarorganisationen Sahitya Akademi, Šr en av vŒra Šldsta bekantskaper i Indien. Han har varit involverad i Œtskilliga delprojekt, men sŒ kom han plštsligt fram med idŽn att gšra en stor svensk poesiantologi i šversŠttning till malayalam. Vi stšdde idŽn, och bjšd in honom till Sverige. VŒren 2007 var boken Šntligen verklighet och releasen Šgde rum i Kerala i nŠrvaro av fyra namnkunniga svenska poeter.

Indiska erfarenheter har spelat stor roll i Lars Anderssons senare fšrfattarskap. Poeten Arne Johnsson som medverkade vid konferensen i Bangalore och vid šversŠttarworkshopen i Calangute anvŠnder sig i sin senaste diktsamling delvis av indiska bilder, tankar och erfarenheter. Minnen frŒn Sverige – bilder av Stockholm och vinter och referenser till Strindberg och SkŠrgŒrden – finns med i malayalamdikter av Satchidanandan och Balachandran Chullikad. €ven i hindipoeten Teji Grovers poesi finns svenska reminiscenser.

OcksŒ det barnlitteraturprojekt som initierats av Helen Rundgren och Eva Swedenmark – en workshop med svenska och indiska barnboksfšrfattare och illustratšrer i Indien och dess fortsŠttning i form av utgivning av gemensamma svensk-indiska bilderbšcker – har sina rštter i vŒr verksamhet.

En sŠrskild indisk fšljdeffekt Šr den šversŠttning av Ann JŠderlunds poesi till hindi som den indiska poeten Teji Grover tog initiativ till sedan de bŒda mštts och lŠrt kŠnna varandra i Kerala genom projektets fšrmedling.

€nnu ett exempel pŒ hur projektet satt bollar i rullning Šr Teji Grovers planer pŒ att ge ut en samling dikter av malayalampoeten Satchidanandan i šversŠttning till hindi – hŠr har vi alltsŒ, om planerna realiseras, varit med om att skapa indisk litteraturhistoria.

€ven Sunandan Roy Chowdhurys šversŠttning av en antologi med svenska noveller till bengali har skapat ringar pŒ vattnet, bŒde i Sverige och Indien.[18]

I detta sammanhang skulle man ocksŒ kunna nŠmna de kommande program med indisk anknytning som planeras till hšsten 2010 av Kulturhusets Internationella fšrfattarscen i Stockholm i samarbete med tidskriften Karavan.

 

Ett jŠmlikt och demokratiskt projekt

Redan frŒn bšrjan har projektet varit fšrankrat i bŒde Sverige och Indien. Den ursprungliga idŽn till ett šversŠttningssamarbete vŠcktes under de indiska fšrfattarnas besšk i Sverige 1997. Fšrslag om att inleda ett konkret samarbete utvŠxlades samtidigt mellan den svenska arbetsgruppen och den indiska fšrfattarorganisationen Sahitya Akademi i mars 1998.

Den litterŠra urvalsprocessen har skett genom šmsesidigt utbyte av boklistor, referat, utdrag ur bšcker osv. SjŠlva šversŠttningsarbetet har ocksŒ i varje enskilt fall skett pŒ jŠmlik nivŒ i nŠra samarbete mellan en svensk och en indisk šversŠttare.

€ven om den svenska gruppen varit och Šr mest pŒdrivande, delvis i kraft av en bŠttre ekonomi, vore det fel att reducera projektets indiska motparter till enbart en passiv ÓmŒlgruppÓ. Indiska organisationer och enskilda Šr inte bara mottagare av svenskt bistŒnd; de Šr aktiva medagerande. De indiska fšrlagens ekonomiska resurser Šr emellertid smŒ, varigenom de kan sŠgas stŒ i ett beroendefšrhŒllande till den svenska projektgruppen som svarar fšr de stšrsta ekonomiska insatserna i det gemensamma, šmsesidiga projektet.

Vad gŠller jŠmstŠlldhet mellan kšnen kan man konstatera att kvinnor haft stor betydelse i projektet, bŒde som litterŠra upphovsmŠn (utvalda fšrfattare) och som anlitade šversŠttare, sŒvŠl i Indien som i Sverige. Kvinnor spelar inte sŠllan framtrŠdande roller inom fšrlagsbranschen i Indien, och projektets indiska kontakter har ofta skett med kvinnor (šversŠttare, fšrlagsredaktšrer etc).

VŒr medverkan, sjŠlva samarbetet, de gemensamma projekten och de konkreta resultaten i form av utgivna bšcker har stŠrkt dessa kvinnors (och dŠrmed indirekt andras) prestige i det annars traditionellt mansdominerade indiska samhŠllet.

PŒ liknande sŠtt innebar projektets šversŠttning och utgivning av indiska dalitfšrfattare att deras sociala status i hemlandet stŠrktes.

 

Kapacitet, kontinuitet och rollfšrdelning

Projektet har planerats och organiserats av en liten arbetsgrupp bestŒende av tvŒ (tidigare tre) personer med omfattande kunskaper om indisk litteratur och kultur. Fšr litteratururval etc har arbetsgruppen, sŠrskilt under projektets inledningsfas, haft hjŠlp av en referensgrupp. LŠngre fram har sakkunskap, information och annan input oftast infšrskaffats pŒ mer informell vŠg genom personliga kontakter  i sŒvŠl Sverige som Indien.

Den kunskapsmŠssiga kompetensen inom projektledningen har hur som helst varit god, likasŒ den administrativa och organisatoriska kapaciteten. Verksamheten har fšljaktligen enligt vŒr egen bedšmning fungerat vŠl och givit bra resultat i form av šversŠttningar, bokproduktion och kulturellt kontaktskapande mellan Sverige och Indien.

Kompetensen och kapaciteten hos medverkande grupper, organisationer och individer har varit god i bŒde Sverige och Indien. Bokfšrlaget Tranan, vars utgivning Šr inriktad pŒ litteratur frŒn tredje vŠrlden, har sŒvŠl kunskaper som engagemang inom detta omrŒde. Ordfront har de stšrre resurserna, ekonomiskt, tekniskt, personalmŠssigt. De indiska fšrlag vi samarbetat med – Katha, Sahitya Akademi, Tulika, Vani Prakashan, D C Books, Sampark, Seagull – har fšrhŒllandevis begrŠnsade ekonomiska resurser men vŠl fungerande organisationer med kompetent personal, gott renommŽ och stabil fšrankring i det indiska kulturlivet.

Roll- och ansvarsfšrdelningen mellan de olika parterna inom projektet har faststŠllts i avtal mellan Svensk-Indiska …versŠttningsprojektet och dess samarbetspartners i frŠmst Indien och dŠrvid anpassats till de olika fšrlagen/organisationernas sŠrskilda kompetens och profil. [19](Avtal har upprŠttats ocksŒ med svenska bokfšrlag och med medverkande šversŠttare.)

Sahitya Akademi Šr sŒlunda en allindisk fšrfattarorganisation med stor kŠnnedom om och kontakter inom fšrfattarkŒr och fšrlagsbransch och erfarenheter av interindiska šversŠttningar. Katha Šr en litteraturorganisation med tonvikt pŒ bokutgivning men ocksŒ med ett omfattande akademiskt nŠtverk (filialer pŒ olika indiska universitet) och en verksamhet med social inriktning, till exempel utbildningsprojekt i slumomrŒden; vi ingick redan Œr 2000 ett sŠrskilt avtal med Katha om ett lŒngsiktigt genomfšrande av workshops, fšrelŠsningar och kulturprogram fšr barn och ungdom fšr att sprida kŠnnedom om svensk litteratur.

 

Tiden och kontexten

Verksamheten har i stort sett fungerat bra, ocksŒ tidsmŠssigt, ungefŠr som vi hade fšrestŠllt oss och planerat frŒn bšrjan. Dock har vi gŒng pŒ gŒng tvingats konstatera att saker och ting tar lŠngre tid Šn vi rŠknat med. AvstŒndet mellan Sverige och Indien innebŠr i vissa fall irriterande kommunikationsproblem, i varje fall i den meningen att kontinuiteten i kontakterna tidvis blir bristfŠllig, vilket leder till utdragna planeringsprocesser.

(I detta sammanhang mŒste ocksŒ pŒpekas att det lŒnga avbrott i verksamheten och uprŠtthŒllandet av kontakter och relationer som fšrorsakades av att projektets bidrag frŒn Sida inte fšrnyades efter den fšrsta periodens uppbyggnad ledde till allvarliga kommunikationsproblem; det tog ett par Œr att Œterknyta de kontakter vi fšrlorat under vŒr ofrivilliga passivitet under drygt tvŒ Œr frŒn november 2001 till januari 2004.)

Tidsplanen, sŒdan den utstakades i de ursprungliga projektbeskrivningarna, omfattade ca fem Œr och vi tŠnkte oss dŒ en utgivningstakt av ca tvŒ bšcker per Œr i vardera riktningen. Under Œr 2000 och 2001 uppnŒddes i stort sett denna mŒlsŠttning, dŒ tre indiska bšcker utgavs i Sverige och lika mŒnga svenska bšcker šversattes till indiska sprŒk. Ytterligare tvŒ svenska bšcker šversattes i februari 2002. Detta innebar sŒledes sammanlagt Œtta bšcker pŒ tvŒ Œr, Šven om sjŠlva utgivningen blev nŒgot fšrskjuten.

Under de kommande tre Œren 2003–2006 rŠknade vi med en nŒgot lŠgre utgivningstakt: sammanlagt ca nio bšcker, vars šversŠttning/utgivning skulle fšrdela sig ungefŠr lika šver treŒrsperioden med ca tre bšcker om Œret.

PŒ grund av uppehŒllet i bidragsgivningen frŒn Sida (den avtalslšsa perioden) kunde dock šversŠttning och utgivning Œterupptas fšrst 2004, varefter den fortsatte i planerad omfattning, om Šn med efterslŠpning. Det totala antalet genomfšrda šversŠttningsprojekt och producerade bšcker Šr sammanlagt drygt tjugo: elva i Sverige och tio i Indien.

Vi vill understryka att vi i vŒra ansškningar ofta framhŒllit svŒrigheten att faststŠlla nŒgon mer detaljerad eller exakt tidsplan, ÓpŒ grund av projektets artÓ. Vi har med andra ord hela tiden varit medvetna om problemen med att uppfylla kvantitativa mŒlsŠttningar inom givna tidsramar; dŠrav ocksŒ den fšrlŠngning av projektet (utan extra kostnader) som skett i flera olika steg under Œren 2006–2009.

 

Finansiering

En del kostnader har blivit stšrre Šn berŠknat. Det gŠller dock knappast de enskilda šversŠttningsprojekten, dŠremot andra enstaka arrangemang som den stora šversŠttarkonferensen i Bangalore 2005. Verksamheten har ŠndŒ med vissa smŠrre modifikationer och omjusteringar (inklusive fšrskjutningar tidsmŠssigt) kunnat genomfšras enligt budgeten; utgifterna har hela tiden hŒllit sig vŠl inom de berŠknade kostnadsramarna.

Projektet har planerats, organiserats och genomfšrts av tvŒ (ursprungligen tre) personer till att bšrja med pŒ frivillig och ideell bas, dvs utan ekonomisk ersŠttning. Vi insŒg i slutet av den fšrsta verksamhetsfasen att detta var ett otillfredsstŠllande och i lŠngden ohŒllbart system. ArbetstidsŒtgŒngen fšr att hŒlla igŒng projektet var helt enkelt fšr stor fšr att de tvŒ projektledarna samtidigt skulle kunna hŒlla pŒ med andra, nŒgotsŒnŠr avlšnade verksamheter. Mot denna bakgrund beslšts fšljaktligen att projektledningen fortsŠttningsvis skulle arvoderas, om Šn i blygsam omfattning. SŒ har ocksŒ skett under fas tvŒ.

Projektets ekonomi omfattar i sjŠlva verket mycket mer Šn de ÓsynligaÓ siffror som framkommer vid en sedvanlig beskrivning/berŠkning av finansieringen och kostnaderna fšr verksamheten. Det finns sŒledes en ÓdoldÓ inkomstkŠlla bestŒende av olika samarbetspartners Œtaganden i Sverige och Indien i form av vad som skulle kunna kallas motprestationer till projektfinansierade insatser, t ex indiska fšrlags bekostande av svenska šversŠttares vistelse och resor (logi, uppehŠlle etc) i Indien. DŠrtill kommer naturligtvis fšrlagens kostnader fšr den direkta bokproduktionen och distributionen, plus marknadsfšring etc och – som i Kathas fall – mer omfattande informationskampanjer, workshops mm (som dock delfinansierats av oss).

 

Negativa faktorer, problem

Genomfšrandet av enskilda delprojekt har pŒverkats av flera faktorer – inte bara ekonomiska, utan ocksŒ t ex mŠnskliga.

Motstridiga uppfattningar i bedšmningen av bšckers kvalitet eller anvŠndbarhet kan komplicera arbetsprocessen. Diskussionen fram till att man enas om ett gemensamt objekt Šr av nšdvŠndighet utdragen, och sjŠlvklart mŒste den tilltŠnkta utgivaren (bokfšrlaget) ha sista ordet.

IgŒngsŠttande och genomfšrande av enskilda bokprojekt kan fšrsenas genom att den kontinuerliga kontakten mellan arbetsgruppen i Sverige och samarbetspartnern i Indien pŒverkas av kommunikationshinder, rena missfšrstŒnd eller till exempel byte av kontaktpersoner.

LŒngt gŒngna planer, inklusive šverenskommelser om šversŠttning av en viss bok, har sŒlunda fŒtt skrinlŠggas pŒ grund av att samarbetspartnern i Indien hoppat av. Det gŠller šversŠttningen av Pippi LŒngstrump till hindi (och ett antal andra indiska sprŒk) Œr 2000. Det statliga bokfšrlaget National Book Trust, som fŒtt en ny fšrlagschef (som ansŒg den rebelliska Pippi alltfšr farlig fšr de indiska flickorna), drog sig ur i ett skede dŒ den indiska šversŠttaren Paro Anand redan var inbokad fšr resa till Sverige.[20]

Formella avtal mellan projektgruppen i Sverige och samarbetande indiska fšrlag och organisationer – av den typ som vid olika tillfŠllen upprŠttades med Katha och Sahitya Akademi – kan bara i viss utstrŠckning fšrebygga sammanbrott av detta slag. Risken fšr haverier har emellertid minimerats genom ett stŠrkande av de personliga sambanden och dŠrmed fšrtroendet mellan de agerande i Sverige och Indien. Ju lŠngre projektet pŒgŒtt, desto smidigare har samarbetet fungerat.

 

Resultat

PŒ grund av projektets art Šr resultaten av verksamheten inte kvantitativt mŠtbara enligt nŒgon sedvanlig metod eller vŠrdeskala.

Ett visst resultat kan naturligtvis faststŠllas i form av antalet šversŠttningar och utgivna boktitlar, men i sjŠlva verket torde projektets betydelse nŒ bortom sjŠlva bokproduktionen. Verksamheten Šr vidare, mer lŒngsiktig, och resultatet bšr ses i ett stšrre framtidsperspektiv som inkluderar bŒde Sverige och Indien.

Fšrhoppningen Šr att projektets verksamhet, dvs šmsesidig šversŠttning och švriga kontakter och arrangemang, ska kunna fortsŠtta efter den pŒgŒende projektfasen.

Man kan tŠnka sig en kedjereaktion som med tiden blir mer eller mindre sjŠlvgŒende. I sammanhanget kan man peka pŒ den roll av pilotprojekt som Indienprojektet kommit att fŒ i Sverige, dŠr det nu i viss mŒn framstŒr som fšrebild fšr likartade initiativ.

Hindren torde huvudsakligen vara av ekonomisk art.

Om utgivningen av indiska bšcker i svensk šversŠttning och svenska bšcker i indisk šversŠttning skulle visa sig ekonomiskt och inte bara kulturellt eller socialt framgŒngsrik, med i varje fall enstaka lšnsamma bestsellers, skulle bokfšrlagens benŠgenhet att satsa egna pengar bli stšrre i bŒde Sverige och Indien. Om sŒdan framgŒng uteblir finns emellertid en uppenbar risk att fšrlagen inte anser sig ha rŒd att bekosta dyra šversŠttningsarvoden, Šn mindre lŒnga resor och arbetsvistelser. Utan bidrag kommer dŒ šversŠttnings- och utgivningsverksamheten att avsevŠrt reduceras.

 

Det kommer att bli svŒrt, fšr att inte sŠga omšjligt, att fortsŠtta Indienprojektets verksamhet i den form den haft under det gŒngna decenniet, det vill sŠga med kontinuerliga šversŠttningsprojekt i sŒvŠl Indien som Sverige med resor och deltagande av fšrfattare och šversŠttare frŒn bŒda lŠnderna och produktion av nya bšcker pŒ svenska och pŒ olika indiska sprŒk.

Med andra bidragsgivare Šn Sida vore det naturligtvis mšjligt att fortsŠtta i nŒgon form. Huruvida projektet alls skulle kunna drivas vidare pŒ ett eller annat sŠtt har vi i nulŠget inte slutgiltigt tagit stŠllning till.

 

Dock Šr vŠgen utstakad, och kontakterna som upprŠttats finns kvar.

Om inte annat innebŠr det vŠrdefulla basresurser: viktiga kanaler fšr informationsutbyte och en tillgŠnglighet till ett nŠtverk av fšrlag och andra institutioner och organisationer som gšr det mšjligt att snabbt och effektivt realisera nya šversŠttningar och utgivningar om och nŠr sŠrskilt intressanta bokobjekt dyker upp.

Vad som ocksŒ finns kvar Šr de fruktbara personliga kontakter som upprŠttats mellan ett stort antal branschmŠnniskor som sammanfšrts genom projektets drygt tioŒriga verksamhet i Indien och Sverige och blivit vŠnner fšr livet.

terstŒr gšr givetvis ocksŒ, sist men inte minst, de sammanlagt drygt tjugo bšcker som šversatts och utgivits, en unik kŠlla till kunskap och fšrstŒelse mellan de bŒda lŠnderna, vars betydelse pŒ sikt inte ska underskattas.

 


 


Dokumentarkivet

 

 

Indiska Bibliotekets bšcker 1997–2009

(boklista med information)

 

Projektrapporter frŒn šversŠttare

(fšrteckning)

 

Pressklipp om projektet, inklusive bokrecensioner, 1996–2009

(fšrteckning)

 

Personregister

(indiska och svenska medarbetare i projektet)

 


 


Indiska Bibliotekets bšcker 1997–2009

 

…versŠttningar frŒn indiska sprŒk till svenska

R…STER FRN INDIEN 
(Voices from India)
Anthology of Indian poetry (and a short story) by the Indian writers visiting Sweden in 1997. Edited and translated by Birgitta Wallin and Tomas Lšfstršm. Published by The Swedish WritersÕ Union and En bok fšr alla, Stockholm 1997.

U R Ananthamurthy: SAMSKARA 
(Samskara)
Novel translated from Kannada into Swedish by Hans O Sjšstršm and Vanamala Vishwanatha. Published by Ordfront, Stockholm 2001. 


File written by Adobe Photoshop¨ 4.0

Krishna Sobti: LYSSNA MIN DOTTER! 
(Ay ladki)Novel translated from Hindi into Swedish by Annika Persson in co-operation with Chandra Ramakrishnan. Published by Tranan, Stockholm 2001. 


File written by Adobe Photoshop¨ 4.0

K€RLEK, UPPROR OCH KARDEMUMMAK€RNOR
(Love, Rebellion and Cardamom Seeds)Anthology of Indian short stories from different languages translated into Swedish by several translators. Edited by Birgitta Wallin and Tomas Lšfstršm. Published by Tranan, Stockholm 2001. New pocket edition published by Tranan in 2004.
 

File written by Adobe Photoshop¨ 4.0   File written by Adobe Photoshop¨ 4.0

Anita Agnihotri: DAGAR I MAHULDIHA (Mahuldihar Din). Roman, tvŒ noveller och tre reportage šversatta frŒn bengali/engelska till svenska av Joar Tiberg. Bokfšrlaget Tranan, Stockholm 2006.

Software: Microsoft Office

BER€TTELSEN P MIN RYGG. Indiens daliter i uppror mot kastsystemet. Prosa, essŠer, dokument. Red Eva-Maria Hardtmann, Vimal Thorat, Tomas Lšfstršm, Birgitta Wallin. …vers Ann Bjšrkhem, Hans O Sjšstršm, Zac OÕYeah. Ordfront fšrlag, Stockholm 2006.

Software: Microsoft Office

DETTA LAND SOM ALDRIG VAR VR MODER. Indisk dalitpoesi och bilder av Savi Sawarkar. Red Eva-Maria Hardtmann, Vimal Thorat, Tomas Lšfstršm, Birgitta Wallin. …vers Lars Andersson, Tomas Lšfstršm, Birgitta Wallin. Bokfšrlaget Tranan, Stockholm 2006.

Mahasweta Devi: BRANDEN I HJ€RTAT. Noveller och en intervju šversatta frŒn engelska/bengali av Jan Stolpe i samarbete med Hena Basu. Ordfront fšrlag, Stockholm 2008.

V M Basheer: UNDER MANGOTR€DET. Tre lŠngre berŠttelser. …versŠttning frŒn engelska/malayalam av Katarina Sjšwall Trodden i samarbete med Rizio Raj Yohannan. Bokfšrlaget Tranan, Stockholm 2008.

Ambai: FLOD. Noveller šversatta frŒn engelska/tamil av Birgitta Wallin i samarbete med Sandhya Rao och Ambai. Bokfšrlaget Tranan, Stockholm 2008.

DEN HELIGA PAPEGOJAN och andra berŠttelser om Akbar och Birbal. Indiska sagor samlade och šversatta av Sara Mathai Stinus. Karavan, Stockholm 2008.

INNAN GANGES FLYTER IN I NATTEN. Indiska dikter šversatta frŒn hindi, malayalam och engelska. Red Tomas Lšfstršm och Birgitta Wallin. Flera šversŠttare. Tranan, Stockholm 2009.

Software: Microsoft Office

 

…versŠttningar frŒn svenska till indiska sprŒk

BARF KI KUSHBOO 
(En doft av snš).Anthology of Swedish poetry translated into Hindi by Teji Grover in co-operation with Swedish poets and translators. Published by Vani Prakashan, New Delhi 2001.

Torgny Lindgren: HAAVINA DONKU 
(Ormens vŠg pŒ hŠlleberget)Novel translated from Swedish into Kannada by Vanamala Vishwanatha and Hans O Sjšstršm. Published by Sahitya Akademi, 2002.

Kerstin Ekman: BLACKWATER 
(HŠndelser vid vatten)Novel translated from Swedish into Hindi by Ulla Roseen in co-operation with Indian translators. Published by Katha, New Delhi 2004. 


File written by Adobe Photoshop¨ 4.0

Astrid Lindgren: PIPPI LAMBEMOZE 
(Pippi LŒngstrump)ChildrenÕs book translated from Swedish into Hindi by Sandhya Rao and Meta Ottosson. Published by Tulika Books, Chennai 2004. 


Agneta Pleijel: DOG STAR 
(HundstjŠrnan). Novel translated from Swedish into Hindi by Akhilesh Verma in co-operation with Lars Andersson. Published by Vani Prakashan, New Delhi 2005.

Lars Lundkvist: TOVE OLGA AURORA 
(Tove Olga Aurora). Collection of poetry translated from Swedish into Hindi by Teji Grover and Birgitta Wallin. Published by Vani Prakashan, New Delhi 2005.

Software: Microsoft Office

URANGUNNAVARKKULLA KATHUKAL (Brev till de sovande). Anthology of contemporary Swedish poetry translated into Malayalam by K Satchidanandan in co-operation with the poets. Published by D C Books, Trivandrum 2007.

Software: Microsoft Office

Torgny Lindgren: ORMENS V€G P H€LLEBERGET och HUMMELHONUNG (The Way of a Serpent and Sweetness). Two novels translated into Malayalam by Rizio Yohannan in co-operation with Swedish translators. Published by D C Books, Trivandrum 2007.

Software: Microsoft Office

DEHO BASHA BHALO BASHA. Anthology of Swedish short stories translated into Bengali by Sunandan Roy Chowdhuri in co-operation with the writers. Published by Sampark, Calcutta 2008.

Software: Microsoft Office

Ann JŠderlund: PHEEKA GULABI RANG. Selected poems by Ann JŠderlund translated into Hindi by Teji Grover in co-operation with Ann JŠderlund, Lars Hermansson, Niclas Nilsson. Published by Surya Prakashan Mandir, Bikaner 2008.

Software: Microsoft Office

 



Projektrapporter frŒn šversŠttare

 

Meta Ottosson: Rapport frŒn en resa till Indien. Ca 1 mars 2000

Hans O Sjšstršm: Resebrev, Bangalore 30 juni 2000 (Karavan 3/2000)

Hans O Sjšstršm: Samskara. 24 juli 2000 (i projektets Sida-rapport 2000, jmf email fr Hans O t Zac)

Annika Persson: Resebrev, Ghitorny/New Delhi 23 juni 2000 (Karavan 3/2000)

Annika Persson: …versŠttning i Indien. (i Sida-rapport 2000. Ca 1 aug 20009)

Annika Persson: …versŠttning frŒn hindi till svenska i Delhi (2000-07-19)

Vanamala Viswanatha: …versŠttandet som samarbete (aug 2002)

Meta Ottosson: Pippi LŒngstrump fšrvandlad till Pippi Lambe Moze (Karavan 1/2002)

Sandhya Rao: On the Trail of Pippi Lambemoze. A February Adventure (2002-06-20)

Jan Stolpe: Artikel i tidskriften SprŒket, oktober 2007

Jan Stolpe: Rapport: Mahasweta Devi (mars 2008)

Katarina Trodden: Rapport Vaikom Muhammad Basheer (augusti 2008)

Meta Ottosson: Anteckningar om šversŠttandet (2008-08-24)

Arne Johnsson: Om workshopen i Calangute (Karavan /2009)

 


 


pressklipp OM PROJEKTET 1996–2009

(INKLUSIVE BOKRECENSIONER)

 

1996–1999

Zac OÕYeah: Fšrfattarresan šppnade deras šgon, Sydasien 2/1996

Tomas Lšfstršm: Indisk resa 1–4, artikelserie i Sydsvenska Dagbladet, maj 1996

Zac OÕYeah: Celebert indiskt fšrfattarbesšk i Sverige, Sydasien 2/1997

Tomas Lšfstršm: Indier i Sverige 1–3, artikelserie i Sydsvenska Dagbladet, november 1997

Eva Ekselius: Och Šntligen mštas de tvŒ. Eva Ekselius trŠffar elva indiska fšrfattare som kryddar vŠsterlŠndsk modernism med myter, DN 30 oktober 1997

Lars-Olof franzŽn: Sškes: kreativa šversŠttare (om indiska fšrfattarbesšket i Sverige), DN 1997-11-08

Monika TunbŠck-Hanson: Budskap till miljoner, GP 15 november 1997

Tomas Lšfstršm: Indiskt fšrfattarbesšk, Fšrfattaren, december 1997

Teji Grover: Ordet Šr kulturutbyte, Fšrfattaren 6–7/1999

Where are the books for kids?, The Hindu 1999-09-15

 

2000

Meta Ottosson: En resa till Indien, Fšrfattaren 2/2000

Att mšta ett land och šversŠtta dess berŠttelser. Annika Persson och Hans O Sjšstršm pŒ uppdrag i Indien, Karavan 3/2000

ÓDet Šr mycket brist pŒ tid min vŠnÓ. Dikter och teckningar ur Papus bok, Karavan 3/2000

Birgitta Wallin: Hon har fŒtt sitt namn av Tagore. Nabaneeta Dev Sen i Stockholm, Karavan 3/200

Svensk-indiska šversŠttningsprojektet, Svenskan (Sveriges ambassad, New Delhi), maj 2005

DŠrfšr kommer sŒ fŒ nya bšcker frŒn den fattiga vŠrlden. Samtal om litteratur: Birgitta Wallin, Styrbjšrn Gustafsson, Svante Weyler, OmvŠrlden, sept 2000

Zac OÕYeah: VŒrt eget intresse kan vŠcka andras, Fšrfattaren 4/2000

Hans O Sjšstršm: I šversŠttarnas fšrlovade land, Fšrfattaren 5/2000

Mats Kempe: Fler spŠnnande besšk vŠntar under hšsten, Fšrfattaren 5/2000

 

2001

Lars Eklund: Indienbiblioteket, Sydasien 2/2001

C-J Charpentier: Utan respekt fšr šversŠttaren (debattartikel), Fšrfattaren 2/2001

Tomas Lšfstršm: Vidgat perspektiv pŒ Indien (debattreplik), Fšrfattaren 4/2001

Indiska mšten, Fšrfattaren 4/2001

Indian Library, a short background, Swedish South Asian Studies Network (Sasnet), sept 2001

Bortom den indisk-engelska litteraturen, Svensk Bokhandel 11/2001

Christina Kerpner: FŒordigt VŠsterbotten blev flšdande kannada (intervju med Hans O Sjšstršm), Svensk Bokhandel 13/2001

Sonia Hedstrand: Hur fšrklara sa-Nisse fšr en indier? (intervju med Birgitta Wallin), DN 2001-07-19

Anna Rytterbrant: GŠst hos den svenska verkligheten. Hon smakar pŒ svenska ord (intervju med šversŠttarna Smita Bharti och Ulla Roseen), Bergslagsposten 2001-07-19

Martin Dyfverman: Intervju med Smita Bharti och Ulla Roseen, PΠtal om kultur, SR P1 2001-08-30

Birgitta Wallin: SprŒkens spŒr korsar varandra, Karavan 3/2001

Tomas Lšfstršm. En stŠppvarg i brahminernas Indien (om U R Anantha Murthy och romanen Samskara), Karavan 3/2001

Birgitta Wallin: Hindilitteraturens grand old lady aktuell pŒ svenska. Mšte med Krishna Sobti, Karavan 3/2001

K Satchidanandan: Indiskt eller engelskt, Karavan 3/2001

Monika TunbŠck-Hanson: Jag ville jag vore i Indialand, GP 2001-09-15

Lena Jordebo: Guldkorn pΠindiska dialekter, DN 2001-09-15

Intervju med Krishna Sobti och Tomas Lšfstršm, Kulturnyheterna SVT 2001-09-15

Hans O Sjšstršm: Fšdd: ett indiskt bibliotek, Internationella Torgets tidning, Bok & Bibliotek, 4/2001

Cristina Karlstam: Ršster frŒn en jord med flera centrum, UNT 2001-09-17

sa Beckman: Skakad mŠssa. HŠndelserna i USA fšrŠndrar berŠttelserna, DN 2001-09-16

En smak av den indiska mŒngfalden, Sydsvenskan 2001-10-01

Indien inifrŒn, Ordfront Magasin 11/2001

Lars Eklund: Indiska biblioteket invigt, Sydasien 4/2001

Presentation, intervju, dikter: Teji Grover, Lars Hermansson, Birgitta Wallin, LyrikvŠnnen 4/2001

Lars-Olof FranzŽn: Kvinnorevolt i byar och stŠder (rec KŠrlek, uppror och kardemummakŠrnor), DN 2002-01-10

Lars-Olof FranzŽn: LŠmna den inrutade heligheten. Den indiske fšrfattaren U R Anantha Murthy konfronterar riterna med kŠnslorna (rec Samskara), DN 2002-01-08

FrŒn Indien med kŠrlek och kardemummakŠrnor, Tidningen Vi 20/2001

Beata Arnborg: Det indiska inseglet (U R Anantha Murthy), SvD 2001-10-15

Yvonne Ihmels: Intervju med Krishna Sobti, U R Anantha Murthy, Tomas Lšfstršm och Birgitta Wallin i Bokfšnstret, SR 2001-10-17

Monika TunbŠck-Hanson: Indiska klassiker nu pŒ svenska (rec Samskara m fl), GP 2001-10-27

Intervju med Birgitta Wallin, Barometern 2001-10-31

Tomas Lšfstršm: Kritisk insider pŒ sprŒkets bakgŒrd (om U R Anantha Murthy), Bokfront/Ordfront Magasin 12/2001

Thomas Lunderquist: All jordens sštma (rec Samskara), SmŒlandsposten 2001-11-24

Thomas Lunderquist: 18 noveller bŠsta indiska guiden (rec KŠrlek, upprorÉ), SmŒlandsposten 2001-11-26

Thomas Lunderquist: Hur Šr indisk litteratur, egentligen? (rec Krishna Sobti), SmŒlandsposten 2001-11-27

Anders Paulrud: SŒ mŒnga, sŒ lysande. Anders Paulrud lŠser indiskt pŒ svenska, AB 2001-11-25

Exponering av Indiska Bibliotekets nya bšcker i programmet Ršda rummet, SVT 2001-11-25

Magnus Eriksson. Hinduisk visdom mšter Becket (rec Sobti), SvD 2001-11-26

Lars-Olof FranzŽn: Lekfullt, obscent och melankoliskt (om bl a Sobti), DN 2001-12-09

Christel Persson: Veckans val (ÓIndisk bokvŒg šver landet ÉÓ), Expressen 2001-12-10

Cristina Karlstam: Fundamentalismens dŒrskap (rec Samskara), UNT 2001-12-17

 

2002

Oline Stig: En šppen dšrr till okŠnda vŠrldar (rec KŠrlek, upprorÉ), Sydsvenskan 2002-01-05

Donald Holmgren: Nu ska indiska barn kunna lŠsa om Pippi (intervju med Meta Ottosson), Sydšstran 2002-01-29

Pippi LŒngstrump ska šversŠttas till hindi, Blekinge LŠns Tidning 2002-01-29

Oline Stig: Mor och dotter mšts i grŠnslandet (rec Sobti), Sydsvenskan 2002-01-30

Vandana Ramnani: Indo-Swedish Translation Project building bridges, Press Trust of India (PTI) 2002-01-30

East meets West in Indo-Swedish translation project, The Assam Tribune, Guwahati, 2002-01-31

Meeta Chaitanya: World Book Fair, a splendid affair (om projektet, Katha, releaseprogram pŒ bokmŠssan i Delhi mm), Hindustan Times 2002-01-31

Elisabeth Kuruvila: Book launch with a difference, Hindustan Times 2002-02-01 (Šven hindisprŒkig upplaga)

Book Releases by the Swedish Ambassador, Hindustan (hindisprŒkig tidning), New Delhi, 2002-02-01

Srikumar Bondyopadhyay & Upasana Pande: Translation is the name of the game this year (bl a om projektets šversŠttningar pŒ bokmŠssan i Delhi), The Financial Express 2002-02-03

Petra Sapic: Pippi byter om till indiska strumpor (intervju med Meta Ottosson och Sandhya Rao), KvŠllsposten 2002-02-21

Foreign publishers find self-improvement formulae lucrative (om projektet mm), Newstime, Hyderabad, 2002-02-02

Jan Hinderson: Strumpor huvudbry nŠr Pippi talar hindi. Indisk šversŠttare Šr i NŠttraby fšr att finna det ÓlŒngstrumpskaÓ, Sydšstran 2002-02-11

Ann Lagerstršm: Pippi fŒr hindidrŠkt (intervju med Sandhya Rao), SvD 2002-03-04

Jean Bolinder: Som att trŠda in i en ny vŠrld (rec Sobti och KŠrlek, upprorÉ), Magazinet 2002-02-21

Pippi LŒngstrump nu Šven pŒ hindi, Svensk Bokhandel 5/2002

Nyhetsinslag med Sandhya Rao, SVT Kulturnytt 2002-02-08

Nyhetsinslag med Sandhya Rao, SVT Sydnytt 2002-02-08

Intervju med Sandhya Rao, Nšjesliv Radio Blekinge 2002-02-13

Peter Ortman: Recension av KŠrlek, upprorÉ, HD 2002-02-20

Tomas Lšfstršm: Pippi Lambe Moze i Indien, YA 2002-03-09

 

2003

S R Vijayashankar: Haavina Donku – Exploring the unknown in the realm of faith (rec av kannada-šversŠttningen av Ormens vŠg pŒ hŠlleberget), i tidskriften Mayura, september 2003 (recensionen švers t eng av Vanamala Vishwanatha)

 

2004

Oline Stig: Pocketboken (om KŠrlek, upprorÉ ny upplaga), Sydsvenskan 2004-10-30

Karin Svennem: Veckans berŠttartema: KŠrlek, uppror och kardemummakŠrnor. (Intervju med Tomas Lšfstršm och Birgitta Wallin och upplŠsning ur texter av Ginu Kamani, Manjula Padmanabhan, Mahasweta Devi och Rohinton Mistry.) Boktornet, SR P1 2004-05-31 – 06-03

 

2005

Konferensen i Bangalore:

Svenska fšrfattare till Indien, SvD 2005-01-15

Three-day meet on language, Deccan Herald 2005-01-27

Sweden envoy opens writersÕ conference, The Hindu 2005-01-27

Three-day literary meet from Feb. 2, Sunday Times of India 2005-01-30

Meet on  translation of indo-Swedish books, Indian Express

Lingua Links, The Hindu 2005-02-02 (Intervju med Tomas, Birgitta och Vanamala Vishwanatha.)

KarlskogaÕs Gun, The Hindu 2004-02-09 (Intervju med Lars Andersson.)

Bridges, Gaps and the Thread that Binds, The Hindu (Referat av diskussioner under konferensen.)

BoldÕnÕ Emotional, The Hindu (Intervju med fšrfattaren och fšrlŠggaren Urvashi Butalia.)

Stockings and All, The Hindu (Recension av Pippi LŒngstrump pŒ hindi.)

His Poems Come for a Song, The Hindu (Intervju med Bengt Berg.)

Brave in Babudom, The Hindu (Intervju med Anita Agnihotri.)

ItÕs Futile to Take On the Male Role Model, The Hindu (Intervju med regissšren Prasanna.)

Cycles of Human Weathers, The Hindu (Intervju med Agneta Pleijel.)

Dil Hai Hindustani, The Hindu (Intervju med Zac OÕYeah.)

Across Cultures, The Hindu (Intervju med professor Harish Trivedi, New Delhi.)

Tomas Lšfstršm: Att lŠra kŠnna det frŠmmande, YA 2005-01-26

Tomas Lšfstršm: Masalakryddor och litterŠra brobyggen, YA 2005-02-23

Olov Hyllienmark: Det kommer inte att hŠnda igen, Fšrfattaren 1/2005

Sšren Sommelius: Fšrfattarresan skapar samband mellan kulturer, Sydasien 1/2005

Zac OÕYeah: SprŒktolkning i fokus fšr Bangalore-konferens, Sydasien 1/2005

Sšren Sommelius: Det globaliserade Indien, HD 2005-04-11

HŒkan Bravinger: Pippi i vŠrlden, Fšrfattaren 2/2005

Boel Unnerstad: En glimt av det okŠnda under ytan, Fšrfattaren 2/2005

 

2006

Tomas Lšfstršm. Indiskt besšk pŒ Œrets bokmŠssa, Sydasien 3/2006

Aftonbladet, Kultur, 21 december 2006. ÓDetta land som aldrig var vŒr moderÓ omnŠmndes i en artikel av Pelle Andersson om Œrets poesi.

Dagens Nyheter, 6 november 2006. ÓBerŠttelsen pŒ min ryggÓ kommenterad av Per J Andersson i en artikel om Indien, kvotering och marknadsekonomi.

BerŠttelsen pŒ min rygg. Indiens daliter i uppror mot kastsystemet. Kristianstadsbladet, 3 oktober. ÓBerŠttelsen pŒ min ryggÓ och ÓDetta land som aldrig var vŒr moderÓ recenserade av Thomas Nydahl.

OmvŠrlden nr 8/2006. Agnihotri-boken och ÓDetta land som aldrig var vŒr moderÓ omnŠmnda som julklappstips nr 1 och 3 av sex bšcker.

Svenska Dagbladet, 5 oktober. ÓBerŠttelsen pŒ min ryggÓ och ÓDetta land som aldrig var vŒr moderÓ omnŠmndes i en artikel om BokmŠssan i Frankfurt av Ulrika Nandra.

FrŒn Indiens botten. Sveriges Radio, P1, OBS, 17 oktober 2006. ÓBerŠttelsen pŒ min ryggÓ och ÓDetta land som aldrig var vŒr moderÓ recenserades och diskuterades av Per J Andersson. (Texten Šven i Per J Anderssons blogg 2006-12-04.)

Sveriges Radio, P1, Biblioteket, Kulturradion, 7 november 2006. ÓBerŠttelsen pŒ min ryggÓ recenserades och diskuterades av Maria Edstršm och Marie Lundstršm.

Jimmy Vulovic: Dagar i Mahuldiha (rec Agnihotri), HD 2006-111-22

Naila Saleem: Det riktiga Indien i ny bok (rec Agnihotri), Kulturnytt SR 2006-11-29

Anneli Rogeman: Hinduisk mentalsjukdom (rec BerŠttelsen pŒ min rygg, Tidningen Vi november 2006

Sveriges Radio, P1, OBS, 8 december 2006. Texter ur ÓBerŠttelsen pŒ min ryggÓ och ÓDetta land som aldrig var vŒr moderÓ illustrerade daliternas situation, i samband med att Per J Andersson kommenterade utnŠmningen av daliten Ruth Manorama till Right Livelihood Award.

€n vŠntar Indiens daliter pŒ frihet och jŠmlikhet. Sydasien, nr 4/2006. ÓBerŠttelsen pŒ min ryggÓ och ÓDetta land som aldrig var vŒr moderÓ kommenterade av Hans Magnusson.

Transportarbetaren 12/2006 ÓBerŠttelsen pŒ min ryggÓ omnŠmnd av David Ericsson.

Tv4, Efter Tio, 13 december 2006. ÓBerŠttelsen pŒ min ryggÓ recenserad av Anneli Rogeman.

Magnus Eriksson: Allt gŒr an i indisk litteratur (šversikt med omnŠmnande av Krishna Sobti, Anita Agnihotri, Anita Nair m fl), SvD 2006-12-03

 

2007

Kasternas vara eller icke vara, DN 2007-01-10. ÓBerŠttelsen pŒ min ryggÓ och ÓDetta land som aldrig var vŒr moderÓ recenserade av Dan Jšnsson.

Svenska Dagbladet, 12 januari 2007. ÓDetta land som aldrig var vŒr moderÓ i veckans bokval.

Amnesty Press, 14 januari 2007. ÓBerŠttelsen pŒ min ryggÓ och ÓDetta land som aldrig var vŒr moderÓ kommenterade i en artikel av Hans Magnusson.

Swedish Poems in Malayalam, The New Indian Express, Trivandrum 2007-02-24

Songbirds (intervju med de svenska poeterna i Trivandrum), The New Indian Express/City Express 2007-02-27

Arne Johnsson: Dršmlšsa nŠtter i Dhaka, Fšrfattaren 2/2007

Eva runefelt: Som om dikten sŠger: Kom in i mig, Karavan 2/2007 (artikel om Kerala-resan)

Tomas Lšfstršm: Brev till de sovande, YA 2007-08-07 (om Kerala-resan)

Helen Rundgren: PŒ jakt efter bokmŠssan i Kalkutta, Fšrfattaren 4/2000

 

2008

Intervju med Birgitta Wallin. HŠr kan du lyssna pŒ indiska fšrfattare. MŠssans tidning, Bok&Bibliotek

AllmŠnt om projektet pŒ bokmŠssan. DN 2008-09-20

Rec Mahasweta. SvD 2008-09-25

Maria Schottenius: Bengalisk eld. raka berŠttelser om samhŠllets grŠnser och omšjlig kŠrlek. Rec Mahasweta. DN 2008-09-25

Rec Mahasweta. HD 2008-09-25

Artikel Ambai. SvD 2008-09-25

Rec Mahasweta. GP 2008-09-26

AllmŠnt om projektet och mŠssan. DN 2008-09-26

Jenny Leonardz: Indisk ršst med feministiska blick. Artikel/intervju Ambai. SvD 2008-09-26

Intervju Mahasweta, TV1 Kulturnytt 2008-09-26

Helena Lindblad: RŠkna med brŒk i indiska kšk. Notis om Ambai-seminariet, DN 2008-09-26

Intervju Mahasweta, Babel, TV2 2008-09-27

Josefin Olevik: TŒget som gick šver grŠnsen. Indiskan Anita Nair berŠttar om kvinnors vardagsliv och sexualitet. Intervju Anita N, DN 2008-09-27

Jenny Leonardz: De fattigas fšrfattare. Intervju Mahasweta, SvD 2008-10-01

Pia Ingstršm: Dela kupŽ till fšrorternas Indien. Intervju Anita Nair, Hufvudstadsbladet, Helsingfors, 2008-10-07

India in focus at the 2008 Gšteborg Book Fair, Sasnet 2008-10-04

Det Šr aldrig fšr sent att fšrŠndra livet (intervju med Anita Nair), Kommunalarbetaren

Anita Nair: Discovering India in a corner of Sweden, The Hindu 2008-11-02

Cecilia Nelson: Recension av Ambais roman Flod, GP 2008-12-11

Magnus Eriksson: Politiskt med sagans magi (rec Basheer och Ambai), SvD 2008-12-04

 

2009

…rjan Abrahamsson: Recension av Mahasweta Devi, Kristianstadsbladet 2009-01-02

Sšren Sommelius: En kakafoni av ljud och ršrelse (rec Basheer), HD 2009-01-19

Indo-Swedish Poetry Reading at Kala Akademi, Gomantak Times 2009-01-30

50 Indian poets to be translated into Swedish, Deccan Herald, Bangalore 2009-01-31

ÓA Fragrance of SnowÓ at Kala Academy, Goan Observer Jan 31–Feb 6 2009

Poetry reading at Kala Akademi, Herald, Panjim, 2009-02-01

Tara Patel: Poetry in translation (om workshopen och poesiupplŠsning), Goan Observer 2009-02-07

Kaj Schueler: Litteraturens brobyggare (om fšredrag av Birgitta Wallin pŒ Nobelbiblioteket, om Karavan och projektet), SvD 2009-03-01

Zac OÕYeah: Caju and conversation (bl a om workshopen i Calangute), Livemint/Wall Street Journal 2009-06-13

Zac OÕYeah: BerŠttarnas Indien. Fšrfattaren Zac OÕYeah tar oss med till ett land av poesi, Vi LŠser 3/2009

ÓLŒt oss resa oss och gŒÓ. NŒgra pionjŠrer inom den moderna indiska poesin, Karavan 3/2009

Zac OÕYeah: Det litterŠra Goa (bl a om workshopen), Ordfront Magasin 3/2009

Henrik Petersen: I Ganges sprŒkliga delta (recension av diktantologin), Helsingborgs Dagblad 2009-11-29

 

 

 



Personregister: MEDARBETARE

 

Indian collaborators

Anita Agnihotri. Born 1956. Writer and IAS officer, Calcutta. Has written short stories and two novels. Forest Interludes, 2001 (in Bengali), includes short stories, journals and a novel.

U R Anantha Murthy. Born 1932. Writer of novels and short stories in Kannada, former chairman of Sahitya Akademi. His most famous novel is Samskara - Rite for a Dead Man, 1965. He lives in Bangalore.

Urvashi Butalia. Writer and publisher, Zubaan Books, formerly Kali for Women. Her book about Partition, The Other Side of Silence, appeared in 1998. Lives in New Delhi.

Sunandan Roy Chowdhuri. Journalist, editor and publisher: Sampark, Calcutta and Delhi. Translated anthologi of Swedish novels into Bengali.

Teji Grover. Born 1955. Poet, writing in Hindi. Has published three collections of poetry and one novel, Neela, 2000. Lives in Hoshangabad. Visited Sweden with Indian delegation 1997 and has since returned frequently.

Anjum Hasan. Born 1972 in Shillong. Poet and prose writer in English. Her first collection of poetry, Street on the Hill, appeared in 2006. Also published two novels. Works at IFA, India Foundation for the Arts, in Bangalore.

Agrahara Krishnamurthy. Born 1953. Poet, visited Sweden with Indian delegation 1997. Regional secretary of Sahitya Akademi in Bangalore, from 2006 Secretary of SA in New Delhi.

Prasanna. Born 1951. Poet, playwright and theatre director, Heggodu. Member of Indian writers delegation to Sweden in 1997.

Chandra Ramakrishnan. Editor, responsible for childrenÕs books at Katha, New Delhi. Co-translator of Krishna SobtiÕs Ai ladki.

Sandhya Rao. Writer of childrenÕs books, editor, Tulika Books, Chennai. ISTP collaborator. Translated Pippi LŒngstrump together with Meta Ottossson.

K Satchidanandan. Born 1946. Poet, writing in Malayalam and English, and translator. Former professor of English at the University of Calicut. Editor of the literary magazine Indian Literature. Secretary, Sahitya Akademi, New Delhi, 1998–2006. His collected poems in English translation, Summer Rain. Three Decades of Poetry, appeared in 1995.

Harish Trivedi. Professor of English literature at Delhi University. Has written and edited several important studies of literature and translation, i a Colonial Transactions: English Literature in India, 1995; Postcolonial Translation Theory, 1998; Literature and Nation: Britain and India 1800-1900, 2000.

Akhilesh Verma. Painter and translator. Translated Agneta PleijelÕs novel Dog Star. Lives in Bhopal.

Vanamala Vishwanatha. Academic scholar and translator. Professor of English literature at Bangalore University. Formerly director of the Centre for Translation at Sahitya Akademi. ISTP collaborator. Conference co-ordinator.

Rizio Raj Yohannan. Born 1973. Writer, translator, journalist, professor of English literature at Kerala University. Translated two novels by Torgny Lindgren.

 

Swedish collaborators

Lars Andersson. Born 1954. Writer and translator. Has written several novels, of which the latest ones are set in India: Kavita (2001), Berget (The Mountain), 2002,VŠgen till Gondwana (The Road to Gondwana), 2004. Lives in Karlskoga. Visited India with Swedish delegation 1996.

Tomas Andersson. Born 1957. Writer of fiction and non-fiction, including books of India and travel books from Iran, Turkey and Egypt (together with Stefan Foconi). Took part in Swedish delegation to India 1996 and literary projects in Vietnam and Africa.

Bengt Berg. Born 1946. Poet, publisher, entertainer. Has written 25 books since his literary dŽbut in 1974. He also runs Heidrun's Book and Art CafŽ in Torsby, Sweden.

HŒkan Bravinger. Poet, editor of the literary journal 00-tal and international secretary of the Swedish Writers' Union. His latest collection of poetry, Och šser sin tystnad šver oss (And pours its silence over us), appeared in 2004.

Stewe Claeson. Poet, novelist and educator. Has written several novels and short story collections and translated American poets. His latest novel is Ršnndruvan glšder (The glow of the rowan berry), 2004. Teaches literature at a school for creative writing in KungŠlv.

sa Ericsdotter. Born 1981. Has written three collections of poetry, the first one, Oskyld, published in 1999. Lives in Paris, France. Participator in Swedish writers travel group 2005.

Stefan Foconi. Born 1955. Written several books of prose, and travel books from Islamic countries (together with Tomas Andersson). Visited India with Swedish delegation 1996. Took part in literary project in Africa.

Styrbjšrn Gustafsson. Publisher, owner of Tranan, a publishing company specializing in books from Asia, Africa and Latin America. Stockholm.

Lars Hermansson. Born 1961. Poet, journalist, radio producer. Published several collections of poetry since 1987 as well as aforistic travel books sometimes set in Italy.

Olov Hyllienmark. Born 1965. Translator of novels, essays and historical works from Italian, Dutch and English. Lives in Stockholm. Participator in Swedish writers travel group 2005.

Arne Johnsson. Born 1950. Poet and librarian. His latest collection of poetry, DŠr med lŠngtan spilld ut i larmet (Where with longing spilld out into the noise), appeared in 2004. Lives in Lindesberg.

Ann JŠderlund. Born 1955 in Stockholm. Poet and playwright. Her first collection of poems, Vimpelstaden, appeared in 1985, the latest one in 2009.

Lotta Lundberg. Born 1961. Novelist. Has written three novels, including Allt jag vill ha (All I want), 2003. Lives in Stockholm and Berlin. Participator in Swedish writers travel group 2005.

Marie Lundquist. Born 1950. Poet, translator, playwright. Ten collections of poems. The first one was Jag gŒr runt och samlar in min trŠdgŒrd fšr natten (1992).

Tomas Lšfstršm. Born 1948. Writer, translator. Has written travel books, novels and collections of essays, i a Mannen som reste (The man who travelled), 2000. Co-ordinator of ISTP, Stockholm.

Niclas Nilsson. Born 1971. Poet and translator.

Mikael Nyberg. Born 1953. Journalist, writer, editor of the magazine ClartŽ. Published a critical study of modern capitalist society, Kapitalet.se (2001)

Meta Ottosson. Born 1946. Translator since 1976, former chairman of Swedish Writers Union, Lives in NŠttraby, Blekinge, southern Sweden.

Zac O'Yeah. Novelist, travel writer, translator. Formerly engaged in pop music, theatre and dance. Several of his books deal with Indian culture, including Guru!, 2004. ISTP co-ordinator. Lives in Bangalore.

Anders Paulrud. 1951–2008. Journalist and writer. For many years cultural editor of Aftonbladet. Published his first novel in 1994. It was later followed by six books. The last one, FjŠrilen i min hjŠrna, appeared after his death.

Annika Ruth Persson. Translator and writer. Co-founder of the publishing house Anamma. Former editor of the cultural magazine Ord&Bild. ISTP collaborator. Published her first novel, Du och jag, Marie Curie (You and me, Marie Curie), in 2004. Lives in Stockholm.

Jan-Erik Pettersson. Journalist, former manager of Ordfront publishing house, Stockholm.

Agneta Pleijel. Born 1940. Writer, poet, journalist. Former chairman of Swedish PEN. Member of the Swedish Bible Commission. Has written theatre plays, collections of poetry and several novels, including Lord Nevermore, 2000. Her novel HundstjŠrnan (Dog Star), 1989, was translated into Hindi.

Helen Rundgren. Born 1956. Writer and journalist. Has written non-fiction children's books. Script writer and producer of TV-films for children. Lives in Stockholm. Participator in Swedish writers travel group.

Carina Rydberg. Born 1962 in Stockholm. Has written several novels. Her first novel, Kallare Šn Kargil (1987), as well as the autobiograhical Den hšgsta kasten (1997) are set partly in India.

Helen Sigeland. Former director, department of culture and society, Swedish Institute, Stockholm. Since 2008 director of literature, Swedish Arts Council.

Hans O Sjšstršm. Born 1939. Writer, translator. Has translated more than a hundred books, fiction and non-fiction, from English into Swedish. ISTP collaborator.

Sšren Sommelius. Born 1941. Editor of the Swedish daily newspaper Helsingborgs Dagblad. Has written Indiens kŠmpande Kerala (India's fighting Kerala), 1988, and several books about the conflict in former Yugoslavia. Participator in Swedish writers travel group.

Jan Stolpe. Born 1940. Translator from Greek, French, English, Norwegian and other languages, journalist, editor of cultural magazines. Has translated PlatonÕs collected works, Euripides, Montagne, etc.

Eva Swedenmark. Born 1944. Writer, journalist. Has written books for children, i a Jag vŒgar, vŒgar du? (I dare, do you?), 2003, as well as criminal novels. Former editor of the cultural journal Fšnstret. Participator in Swedish writers travel group.

Staffan Sšderblom. Born 1947. Poet and translator. Has published several collections of poems and essays, as well as biographies and other books. Teaches at the Creative Writing course at Gšteborg University.

Joar Tiberg. Born 1967. Poet, journalist and non-fiction writer. Ingenting hŠnder: en resa genom Sverige (Nothing happens: A journey through Sweden) appeared in 2002. Originally educated as a chemist, he is also a translator from French and English. Participator in Swedish writers travel group.

Katarina Trodden. Born 1960. Translator. Translated the stories of Vaikom Muhammad Basheer, Under mangotrŠdet, 2008.

Boel Unnerstad. Translator. Former chairman of the Swedish Writers' Union. Lives in Stockholm and Gšteborg.

Birgitta Wallin. Editor of Karavan, a Swedish magazine for literature from Asia, Africa and Latin America. Co-ordinator of ISTP, Stockholm.

 

(Registret Šr en bearbetad/kompletterad version av de biografier som fanns i programmet till šversŠttarkonferensen i Bangalore 2005, dŠrav den engelska texten.)

 

 


 



[1] Detta fšrsta fšrfattarutbyte organiserades i samarbete mellan Sveriges Fšrfattarfšrbund, Svenska Institutet och Sahitya Akademi i New Delhi och hade initierats och planerats av Peter Curman, dŒvarande ordfšrande i SFF, och Jan Myrdal.

I den svenska fšrfattargruppen 1996 ingick Lars Andersson, Tomas Andersson, Stefan Foconi, Lars Hermansson, Tomas Lšfstršm, Mikael Nyberg, Anders Paulrud, Carina Rydberg, Birgitta Wallin. Ingrid Navlakha frŒn svenska ambassaden deltog under en del av rundresan. Under avslutningen i New Delhi deltog Šven Peter Curman, Helen Sigeland, Jan Myrdal och Gun Kessle i arrangemangen.

Den indiska gruppen som kom till Sverige 1997 bestod av K Satchidanandan, Ramakantha Rath, Agrahara Krishnamurthy, Balachandran Chullikad, Prasanna, Teji Grover, Chandrika B, Abdul Rasheed, Pratibha Nandakumar och Prabodh Parikh .

[2] Tomas Lšfstršm: Indiska fšrfattare pŒ besšk i Sverige, Fšrfattaren, december 1997.

[3] Och Agrahara Krishnamurthy skulle sŒ smŒningom, 2006, eftertrŠda Satchidanandan som sekreterare i den indiska fšrfattarorganisationen Sahitya Akademi.

[4] Fšrkortad och uppdaterad version av ett PM 1998-03-16. Denna version daterad 1999-01-12. Texten baserad pŒ beskrivningar och utkast av Zac OÕYeah och Tomas Lšfstršm.

[5] Fšljande fšrfattare fanns med i novellantologin: Ginu Kamini, Meena Alexander, Bhisham Sahni, Saadat Hasan Manto, Githa hariharan, Ismat Chugtai, Vishwapriya L Iyengar, P S Rege, Binapani Mohanty, Mrinal Pande, Manjula Padmanabhan, Ambai, M T Vasudevan Nair, Mogalli Ganesh, Bharati Mukherjee, Mahasweta Devi, Indira Goswami och Paneshwar Nath ÓRenuÓ.

Svenska šversŠttare var Hanna AxŽn, Maranne Eyre, Jimmy Hofsš, Roy Isaksson, Tomas Lšfstršm, Meta Ottosson, …rjan Sjšgren, Hans O Sjšstršm, Boel Unnerstad, Birgitta Wallin och Marianne …jerskog.

[6] Se fšrteckning šver pressklipp i Dokumentarkivet.

[7] I och med att avtalet med Sida infšr den nya projektperioden fšrdršjdes ytterligare efter det att denna tillŠggsansškan inlŠmnats kunde konferensen inte genomfšras fšrrŠn i bšrjan av Œr 2005. Av olika skŠl framstod Bangalore vid nŠrmare eftertanke som lŠmpligare Šn New Delhi, bland annat hade projektet hŠr utmŠrkta medarbetare i šversŠttaren Vanamala Vishwanatha och fšrfattaren Zac OÕYeah.

[8] Fšr en fullstŠndig, detaljerad beskrivning av konferensprogrammet, se Dokumentarkivet.

[9] Se Pressklipp 2005 i Dokumentarkivet.

[10] Bland švriga medverkande i boken mŠrks Gšran Sonnevi, Kjell Espmark, Marie Lundquist, Arne Johnsson, Tomas Transtršmer och Niklas Tšrnlund.

[11] Se Pressklipp 2007 i Dokumentarkivet.

[12] Se Pressklipp 2008 och 2009 i Dokumentarkivet.

[13] Just detta spontant uppkomna samarbete Šr fšr švrigt ett exempel pŒ hur vŒrt projekt hela tiden genom att sammanfšra mŠnniskor frŒn Sverige och Indien skapat ringar pŒ vattnet och gett upphov till nya sidoprojekt. Se mer utfšrlig beskrivning i sammanfattningen.

[14] Se Pressklipp 2008 i Dokumentarkivet.

[15] Se artiklar av Zac OÕYeah i Pressklipp 2009 i Dokumentarkivet, bland annat ÓDet litterŠra GoaÓ i Ordfront Magasin 3/2009.

[16] Karavan 2/2009.

[17] Boken utgavs 2010 under titeln ÓIndienexpressen. Stor guide till indisk litteraturÓ.

[18] Genom projektets samarbete med šversŠttaren och fšrfattaren Sunandan Roy Chowdhury i Calcutta, som alltsŒ šversatte och utgav svenska noveller pŒ bengali, fick han mšjlighet att bšrja medverka med kulturartiklar pŒ DN:s kultursida. Sunandans besšk i Sverige under sommaren 2008 (i samband med fšrfattarfestivalen Waltic) ledde vidare till att en av de svenska fšrfattarna i novellantologin, Oline Stig, i januari 2009 besškte Calcutta och medverkade vid en release-tillstŠllning fšr boken. Sunandan har senare, enligt vad han sjŠlv pŒpekat som ett direkt resultat av vŒrt samarbete, fortsatt med att šversatta noveller ocksŒ frŒn norska och finska till bengali.

[19] Se fšrteckningen Avtal med bokfšrlag i Dokumentarkivet.

[20] Se utfšrligare beskrivning av den instŠllda Pippi-šversŠttningen i avsnittet om projektets verksamhet Œr 2000.